Tänk dig att du får böter fast du har parkerat på en markerad parkeringsplats.

När du klagar skickar trafikkontoret ett utdrag ur en lagtext – som de själva har hittat på.

Detta smått absurda scenario skulle naturligtvis inte kunna fortgå när det gäller bilister.

Däremot är det en ingrediens i många avslag på ansökningar om stöd enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Såväl Försäkringskassan, högsta förvaltningsdomstolen och kommuner har genom att citera varandra gjort sig skyldiga till denna vantolkning av lagen.

Eller, som det mer precist bör beskrivas, denna förfalskning av lagtexten.

Ska kunna leva som andra

Andreas Pettersson, lektor i juridik med inriktning mot offentlig rätt berättar i Uppsala universitets forskningsskrift ”Forskning pågår om funktionshinder” om beslut med påhittade begrepp, som vandringssägnen att LSS bara ska ges till privata och integritetsnära behov.

Men några sådana ord finns inte i lagen, varken i lagtexten eller i förarbetena.

Tvärtom är lagen mycket tydlig med att stöd enligt LSS ska ge människor med funktionshinder full möjlighet att leva som andra.

Viljan att fördärva livet för människor med funktionsnedsättningar, eller som det heter på kommunbyråkratiska, viljan att minska kostnaderna för de mest utsatta för att få ihop en budget i balans, är ibland så stark att kommuner inte bara lutar sig mot lagtexter som inte finns:

De lutar sig också mot domar som inte visar det som kommuner och Försäkringskassan påstår att de visar.

Specialfall blir huvudregel

Det har hänt att Högsta förvaltningsdomstolen själva skrivit i en dom att den inte bör ses som prejudicerande utan endast gäller det aktuella specialfallet.

Ändå har domen raskt slitits fram som prejudikat och vandrat som en löpeld genom Försäkringskassekontor och kommuner som genast avslagit egna ärenden med hänvisning till den dom som bara gällde ett specialfall.

Men att obstruera mot den välskrivna och tydlig lag som LSS är, både i lagtexten och i förarbetena, är inte en fråga om tolkningar. Det är ett lagbrott som vissa kommuner har upptäckt att de kommer undan med.

LSS säkras därmed inte längre i lagtexten utan i vilken kommun du bor, för det ska också sägas, det finns kommuner med ett utmärkt rättspatos.

Det är ändå uppenbart att staten måste ta över ansvaret för LSS för att bryta godtycket. 

Frågan om högsta förvaltningsdomstolens kompetens i socialrätt måste också lyftas av riksdagens politiker.

För varken Kristerssons regering eller Socialdemokraterna kan väl tycka att bilförares rättigheter ska respekteras högre än funkisars?