ESSÄ. ”PO, är det djupare bibelstudier som fått dig att tala i detta ämne eller är det förblindande kärlek till en underbar son?”

Det är en vän som skriver till Per-Olof Eurell. Per-Olof har länge varit en central gestalt i den karismatiska kristna rörelse som i kraft av Bibeln stämplar allt som kommer i närheten av hbtq som synd. Han är styrelseordförande för den värdekonservativa tidningen Världen idag. 

Nu har hans son Gabriel, 26 år gammal och anställd av Livets Ord, berättat för sina föräldrar att han är homosexuell. Att han alltid varit det. 

En handfull passager i Bibeln brukar anföras som bevis för att samkönad kärlek är en styggelse i Guds ögon. Per-Olof har blivit alltmer tveksam till huruvida dessa verkligen är applicerbara på personer som har en homosexuell läggning och lever i trogna livslånga relationer. 

Han försäkrar sin vän att det inte är någon förblindande kärlek som fått honom att ompröva sin hållning. 

Det är ”fördjupad forskning i förståelsen av Skriften och texternas historiska kontext som fått mig att ändra uppfattning”, intygar Per-Olof Eurell i sin bok Verkligheten korrigerar, som kom ut i höstas. 

Upptäckte Gabriel Eurell

I början av puberteten upptäckte Gabriel Eurell, Per-Olofs son, att han attraherades av andra pojkar. Tolv år gammal satte han upp ett mål att som sextonåring vara fri från sina homosexuella begär. 

Om han levde helt för Jesus så skulle hans sexualitet förvandlas. 

Det funkade inte. Som 16-åring blev Gabriel i stället djupt förälskad i en annan kille. Han fick sin första kyss. Det var fantastiskt. Men snart drabbades han av ångest:

”Jag är värdelös, världens sämsta människa. Världens sämsta kristen. Hur kan du ha gjort så här? Du kallar dig kristen … Och skam över att jag på nåt sätt gjort fel mot Gud, och liksom inte förtjänade att bli frälst för att jag gör så där mot Gud.”

Gabriel, som i en dokumentär för Sveriges Radio av Aleksa Lundberg berättar sin historia, fortsatte att förneka sin sexualitet. Samtidigt som han från scenen hos Livets Ord fördömde homosexualitet i kraftfulla ordalag bad han till Gud om att bli befriad.

”Den här undervisningen som skadade mig själv, den förde jag ju vidare själv. Så jag är ju offer för den, och har själv varit med och spridit den.”

Först 25 år gammal kapitulerade Gabriel inför sig själv – och Gud – och accepterade sin sexuella läggning. 

Verkligheten korrigerar av Per-Olof Eurell (Vulkan).

Vilka Gud välsignar i Biblen

Vilka sätt att leva Gud välsignar – och inte – står att läsa i Bibeln. Livet måste inordnas under högre värden. Så trodde även jag. Under mina tonår kunde jag aldrig fullt ut bejaka de förälskelser jag upplevde. Tänk om Gud inte ville dem? Trodde jag verkligen att jag ville gifta mig med henne? 

För att inte tala om min sexualdrift. Varje gång jag gav efter för en frestelse drabbades jag av samvetskval, bad om förlåtelse, lovade mig själv – och Gud – att anstränga mig hårdare.

Men jag hade i alla fall hoppet om att min kärlek en dag skulle rymmas inom ett av Gud välsignat äktenskap.

När jag var 20 eller 21 år hörde jag en föreläsning av en kristen kille som berättade om hur han, i likhet med Gabriel Eurell, i början av puberteten upptäckt att han attraherades av andra killar. 

Jag minns det som en milstolpe på min väg mot en förändrad syn på Bibeln. 

Men där Per-Olof Eurell ändrade uppfattning om hur några passager i Bibeln ska läsas förändrades mitt förhållningssätt till Bibeln som sådan.

Den där killens livsberättelse var tillräcklig för att sluta sig till att hans kärlek inte kunde strida mot Guds vilja. Om han, en pojke, blev förälskad i en annan pojke, varifrån kom då den impulsen? Allt som finns har sitt ursprung i Gud. 

Pojken – ett barn – kunde inte rimligen göras ansvarig för vilka känslor som plötsligt blommade upp i hans inre.

Det krävdes inga fördjupade bibelstudier. Tvärtom: om Bibeln fördömer detta så är det Bibeln som har fel. 

Den vägen ledde mig till en större förtröstan till livet. Till Gud? Steg för steg vek min fruktan att inte leva upp till Guds förväntningar undan. 

Jag började lita till mitt eget omdöme. Finna en skönhet i att livet inte kommer med något facit, att var och en måste söka sin egen väg. 

Bibeln ska läsas ”bokstavligt”

Det som står i Bibeln ska läsas ”bokstavligt”. Den bibelsynen har majoriteten av de 29 kristna hbtq-personer som intervjuas i Charlotta Carlströms nyligen publicerade studie En villkorad gemenskap själva omfamnat. 

De har förknippat sin egen sexuella läggning med synd. ”Jag tänkte väl ibland att kristna tron är räddningen, som räddar mig från det här onda”, berättar Simon.

Så är processen för att acceptera sig själv för de flesta medverkande i studien också förknippad med en transformation av den egna tron.

Likväl lever en ängslan kvar hos många av dem. När Ulrika fick missfall smög sig tanken på, att det kanske var ett straff från Gud. ”[J]ag måste hela tiden jobba på det här och välja att ha en positiv gudsbild och välja att tro att jag inte är ond och syndig och ska straffas.” 

Synen på hbtq

Synen på hbtq öppnar dörren till frågor om Bibelns auktoritet, om syndafallet och dess konsekvenser, om behovet av att dö från sitt gamla jag och födas på nytt. Det är sannolikt en förklaring till det oproportionerligt stora intresset inom kyrkan för vem människor väljer att dela sitt liv med. 

Inom karismatiska frikyrkor är frågan sprängstoff. Vissa håller, med hänvisning till Bibeln, fast vid avhållsamhet som det enda alternativet vid samkönad kärlek. Hbtq-personer nekas ofta möjlighet att inneha ledaruppdrag. 

Vi behöver ”Bibelns vägledning för att veta vad som har Skaparens välsignelse – och inte” skriver värdekonservative profilen Olof Edsinger i en kritisk recension av Per-Olof Eurells bok, i tidningen som Eurell fram till nyligen var ordförande för.

För andra håller inte det traditionella förhållningssättet i mötet med verkligheten. I flera karismatiska kristna sammanhang tas nu steg mot en bejakande syn på samkönade relationer. 

Det innebär dock inte med nödvändighet att man ifrågasätter Bibelns funktion som vägledning till vad som har Skaparens välsignelse – och inte. 

Per-Olof Eurell understryker att han inte ändrat uppfattning i någon annan lärofråga. När Immanuelskyrkan i Örebro i höstas beslutade att börja viga samkönade par markerade de också – återigen med hänvisning till Bibeln – mot samborelationer och underströk att äktenskapet är ”platsen för den sexuella intimiteten”. 

I maj presenterade den arbetsgrupp som under tre års tid på uppdrag av Evangeliska Frikyrkans kongress bearbetat frågan sin slutrapport. 

Där föreslås att en trogen samkönad relation kan vara det bästa alternativet för vissa, men samtidigt att homosexualitet ska betraktas som en ”naturlig brustenhet”, en konsekvens av att människosläktet – inte den enskilda individen – vänt sig bort från Gud.

Nyckelscen i Eurells bok

Mejlväxlingen mellan Per-Olof Eurell och hans vän är, utan att författaren kanske avsett det, en nyckelscen i Eurells bok.

Där Eurell intygar att det inte är förblindande kärlek till en underbar son som drivit honom att bejaka samkönade relationer (så länge de inordnas under samma begränsningar som gäller för heterosexuella förhållanden).

Om han kommit till en annan slutsats när han studerade texterna, vad hade han gjort då? Stått emot kraften i kärleken till en underbar son, och inte låtit den förblinda honom? 

Bjöd in till hbtq-bejakande konferens

I Kristi himmelsfärdshelgen bjöd far och son Eurell in till en pingstkarismatisk – och hbtq-bejakande – konferens. Givet hur Gabriel under åratal gjort våld på sig själv, givet hur Per-Olof slungades in i en personlig kris efter att sonen kommit ut, måste man inte vara troende för att kalla det ett under. 

För många människor är det första tillfället två sidor av deras sanna jag – deras tro och deras sexuella läggning – tillåts existera i samma rum.

Men om man håller fast vid att Bibeln ska läsas som en vägledning till vilka sätt att leva Gud välsignar – och inte – och sätter större tilltro till denna vägledning än det egna omdömet, så kommer resultatet bli skuld, skam och ångest. 

Om våra livsval inte ska värderas utifrån vad de gör med oss – oss själva och varandra – utan utifrån en abstrakt princip som överordnas det konkreta livet, så kommer människor leva i rädsla att göra fel. Att vara fel.

Att genom fördjupad forskning i Skriften dra slutsatsen att samkönade relationer är välsignade av Gud är att föredra framför att hålla fast vid att de inte är det. Men att göra förälderns förblindande kärlek till sitt rättesnöre, att säga det enda jag vet just nu är att jag är på din sida, lägger grunden till en långt mer djupgående andlig befrielse.

Då upphörde jag att vara rädd för livet

Först när jag gav upp föreställningen om att det fanns ett fullkomligt sätt att leva mitt liv, som jag hade att förverkliga, upphörde jag att vara rädd för livet.

Först när jag tillät mig att släppa taget och hänge mig åt konkreta livssituationer, och navigera genom dessa med mitt omdöme som kompass, kom mitt liv att präglas av förtröstan.

Först när jag upphörde att dela in olika sätt att leva i sådana som var välsignade av Gud och sådana som inte var det, och i stället utgick från att varje människa har sin väg att vandra, överlät jag mitt liv åt något större än mig själv.

David Eklind Kloo har en masterexamen i religionsvetenskap och teologi. Han är facklig utredare och har skrivit boken Arbetets mening. Vad vi gör på jobbet och vad jobbet gör med oss.