Skandalbolaget SBB, Samhällsbyggnadsbolaget, hade en idé.

Det var att köpa loss offentliga byggnader från kommunerna och hyra ut dem igen till samma kommuner de köpt dem från.

Så småningom skulle höga vinster på så sätt börja trilla in hos bolaget SBB.

För kommunerna stod det dock tidigt klart att det långsiktigt skulle bli en förlustaffär om de sålde ut sina fastigheter.

Kommunsektorns kreditbolag Kommuninvest avrådde också kommunerna från att sälja sina fastigheter och hyra tillbaka dem.

Men här hade köparen SBB ett kort i rockärmen.

Det var bolagets VD Ilija Batljan.

Struntade i framtiden

Som tidigare kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn var han väl införstådd med svenska kommunpolitikers ständiga problem med att få ihop en budget i balans.

Det tillskott i kassan som kommunerna kunde få genom att sälja ut medborgarnas egendomar kunde täcka många nysatsningar och både borgerligt styrda och socialdemokratiskt styrda kommuner hoppade på utförsäljningståget.

Framtiden struntade man i. Förlusterna skulle ju komma först om sisådär tjugo år.

Men det fanns en sak som gjorde hela upplägget instabilt.

Det var att SBB lånade upp större delen av de pengar som de betalade fastigheterna med.

Bolag med miljardskulder

Så länge räntan var låg var det inget problem. Men nu när räntan har skjutit i höjden har hela bolaget logiskt nog kollapsat, och SBB har lagts ut till försäljning med en rasad aktiekurs och med 160 miljarder kronor i tillgångsvärde och skulder.

End of story.

Redan strax före jul såldes en del av bolaget till det kanadensiska investment- och fastighetsbolaget Brookfield.

I den här vändan har pensionsfonder pekats ut som möjliga köpare men tackat nej. Bolag från Kina och Saudiarabien sägs dock vara intresserade av att köpa spillrorna av SBB.

Invånarnas egendom sprids alltså just nu för vinden av de politiker som invånarna röstade på för att tillvarata medborgarnas intressen och skapa en trygg framtid för traktens barn.

I stället så hamnar de tidigare samhällsägda fastigheterna kanske i den kinesiska statens ägo. 

Köpa tillbaka polisstationer

Visst kan vi rycka på axlarna och se SBB som ytterligare ett groteskt men tydligt exempel på hur kapitalägare metodiskt plockar isär vår gemensamt ägda välfärd och privatiserar den.

Men det finns alternativ, främst det förslag som Vänsterpartiet lade fram häromdagen, att staten ska gå in och snabbehandla en förköpsklausul som gör att våra offentliga fastigheter, som polisstationer och skolor, ska kunna köpas tillbaka och återgå i offentlig ägo.

Det blir nu upp till bevis för vår konservativa regering, hur mycket ska de tänka på de egna medborgarna när de följer försäljningen av SBB?

Ser de hellre ett privat ägande av Sveriges polisstationer och skolor än ett offentligt?

Ett medborgarintresse

Vilken flagga ska hissas på Borlänge stadshus, som i ett anfall av frejdig hybris också såldes ut av Borlänge kommun till SBB?

Vi har flera ministrar i vår konservativa regering, till exempel skolminister Lotta Edholm och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, båda Liberalerna, som har eller har haft ekonomiska intressen i den här typen av företag.

Företag vars affärsidé är att göra koncernledningar rika genom att ta över offentliga tillgångar och skatteinbetalningar.

Här finns en möjlighet att i stället verka i medborgarnas intresse och återföra offentliga byggnader i offentlig ägo.

Ta den.