Gabriella Lavecchia om kritiken mot Seko: ”Vi fick till ett bättre avtal utan strejk”
Internt missnöje splittrar Seko efter det nya tågavtalet. Ett tjugotal klubbar kräver att ansvariga i ledningen avgår. I Sekotidningen svarar ordförande Gabriella Lavecchia på kritiken.
Det var nära att en strejk skulle ha lamslagit stora delar av Sveriges tågtrafik. Då nådde Seko en uppgörelse med Almega Tågföretagen.
Uppgörelsen har fått stark kritik från många medlemmar som tycker att Seko borde ha gått ut i strejk. 20 fackklubbar kräver att ansvariga inom förbundsstyrelsen avgår.
Nu väljer Sekos förbundsordförande, Gabriella Lavecchia, att ge sin bild av händelserna till Sekotidningen.
Lavecchia: Väldigt nära tågstrejk
Hur nära var det att det blev tågstrejk?
– Det var väldigt nära. Vi mottog och skrev på avtalsförslaget klockan tio på måndag och strejken skulle ju ha gått i gång klockan tre. Så vi pratar om några timmar.
Varför blev det aldrig någon tågstrejk?
– Vi var överens om en uppgörelse som delegationen ställde sig bakom. Förhandlingsdelegationen var enig om att överenskommelsen som låg på bordet var bättre än strejk. Delegationen är personer som har fått förtroendet av sina fackklubbar att företräda branschen.
Strejkvarslet gällde först torsdagen den 11 maj, men sköts upp till måndagen därpå. Ni fick kritik för att ni sköt upp det. Visste ni redan då att strejk skulle undvikas?
– Absolut inte. Medlingsinstitutet har rätt att skjuta på den i två veckor. Det var hög sannolikhet för att det skulle bli så, då valde vi i stället att skjuta på den i fyra dagar främst för att behålla trycket uppe och inte riskera att Medlingsinstitutet sköt på den i två veckor.
Vad hade hänt om ni hade valt att gå ut i strejk?
– Det är omöjligt att spekulera i. Men min bedömning är att vi fick till ett bättre avtal utan strejk. Vi gav väldigt lite för det vi fick. Delegationen gjorde även den bedömningen.
Hade det kunnat bli ett sämre avtal om det blev strejk?
– Det kan det alltid bli. Jag tror också att stridsviljan från Svenskt Näringsliv hade varit ganska stor. Bara att vi lägger ett varsel innebär att vi drar i gång hela konfliktsituationen och tågföretagen hade redan börjat ställa om sina scheman.
”Förstår kampviljan”
Det finns medlemmar som talar om en kapitulation, att Seko vek ned sig genom att inte gå ut i strejk. Hur ser du på den saken?
– Jag förstår verkligen kampviljan. Men det vore fel av oss att dra i gång en strejk bara för att, om vi tror att vi får ut någonting bättre utan strejk. Målet är inte att strejka, målet är att få så bra villkor som möjligt för våra medlemmar.
Det finns även medlemmar som upplevde att läget för att nå viktiga framgångar inte varit bättre. Deras frågor hade fått stor uppmärksamhet bland allmänheten?
– När det gäller schemafrågan fick vi ju igenom en hel del. Den stora förflyttningen var bland annat att det nu ska göras en uppgörelse med den enskilde innan man flyttar schema. Men det finns också en tydligare reglering om man ändå flyttar schemat.
– Nu har inte alla i branschen hunnit se avtalet, men jag tror att man då kommer att se skillnaden. Sedan var inte det här lösningen på allt, men en bra bit på vägen.
Hur skulle du beskriva reaktionerna efter den uteblivna strejken?
– Vi har fått kritik och jag förstår att folk känner att det får vara nog. Jag fattar det. Det har varit ett väldigt stort utnyttjande i den här branschen.
Förtjänar Seko kritik?
– Våra medlemmar får absolut visa sitt missnöje. Men jag önskar att en del rättmätig kritik kommit mot arbetsgivarsidan också. Det är ju den fajten vi tar.
”Strejken kan aldrig vara målet”
Har Seko tappat i förtroende på grund av att det inte blev någon strejk?
– Det får andra bedöma. Men att Seko är ett stridbart förbund tror jag folk förstår. Strejken kan aldrig vara målet med det vi gör. Konflikten är ett medel för att uppnå det vi vill. Så jag hoppas när folk får möjligheten att se uppgörelsen att de känner att det faktiskt var en bit på vägen.
Har ni sett något medlemstapp?
– Jämfört med att vi fick in nya medlemmar vid strejkvarslet har vi tappat väldigt få. Men jag har inga färska siffror.
Hur ska ni återvinna förtroendet bland missnöjda medlemmar?
– Det handlar om flera saker, där vi också måste hinna ha en ordentlig diskussion med vår förbundsstyrelse och branschorganisation. Vi kommer ha utbildningar i avtalet tillsammans med branschen. Jag hoppas man har en öppenhet för att lyssna på det som blev och inte fastna i det som kanske skulle ha varit. För det blev ett bra steg framåt.
Det ryktas om att det var stormigt i förhandlingsgruppen och att en ombudsman exempelvis ska ha klivit av förhandlingarna på grund av missnöje?
– Jag kan inte kommentera enskilda anställda. Det skulle jag aldrig acceptera om något av våra medlemsföretag gjorde. Jag tycker också att det är viktigt att säga att det var en enig delegation som fattade beslutet om uppgörelsen.
Kan du kommentera stämningen i förhandlingsgruppen?
– Det var väldigt frustrerat länge, över att inte komma någonvart gentemot motparten. Men jag tycker att delegationen under de sista dygnen var otroligt konstruktiv och skicklig.
”Arbetsgivaren grunden till problemet”
Vill du kommentera protesterna utanför Sekos förbundskontor efter att ni skjutit upp strejkvarslet?
– Jag har förståelse för att folk tycker att det får räcka. Men det är ju ändå arbetsgivaren som är grunden till problemet, så kanske hade det varit bättre att också gå till Sturegatan och ställt frågan till Tågföretagen. Varför tycker de att man har rätt att hantera människor som livegna?
Det pratades om att ni har prioriterat ner kravet om ensamarbete och inte drev det kravet lika hårt?
– Jo, det är klart att vi drev frågan. Allt annat är ljug. Men man behöver också vara någorlunda realistisk. Vi såg att det inte fanns möjlighet att lösa det i en avtalsrörelse, men det betyder inte att Seko har släppt den frågan. Vi har till exempel alldeles nyligen överklagat Arbetsmiljöverkets hävande av skyddsstopp.
Varför fick ni inte igenom kravet om stopp för ensamarbete i avtalsrörelsen?
– Det är en otroligt komplex fråga som ju bottnar tillbaka i ett politiskt beslut. Sedan tror jag inte att den vilda strejken gjorde saker och ting lättare för oss. Man behöver vara en trovärdig part i förhandlingar och en vild strejk innebär ju att det är något vi inte kan påverka. Gör man upp med någon vill man också veta att man faktiskt har gjort upp med någon.
Vad är det viktigaste ni fick igenom i uppgörelsen?
– Arbetsgivaren har med väldigt kort varsel kunnat ändra på din arbetstid. Många har tvingats sitta med en app där man själv ska hålla sig uppdaterad kring huruvida man fått sitt schema ändrat eller inte. Nu fick vi till att de faktiskt måste ha en dialog med medlemmarna, man kan inte bara skicka ett mejl eller ett sms.
– Sedan kostade vinsterna inte oss någonting från löneutrymmet. En förhandling är ju ge och ta från båda parter. Här måste jag säga att vi tog väldigt mycket och gav väldigt lite.
Denna intervju gjordes innan fackklubbar gick ut och krävde att personer i Sekos ledning avgår. När Sekotidningen frågar om detta i efterhand svarar Sekos kommunikationschef Jonas Pettersson skriftligt: ”Vi har noterat uttalandet. Det är vår kongress som väljer förbundsstyrelse. Nästa kongress är år 2025, vilket är vårt högst beslutande organ. Mer än så kan vi av naturliga skäl inte säga.”
Artikeln är tidigare publicerad i Sekotidningen som tillsammans med Arbetet och sju andra titlar ingår i LO Mediehus.