Akut brist på undersköterskor i Norrbotten: ”Helgnätterna upplever vi som direkt farliga”

Undersköterskan Stina Backebjörk sa upp sig och började arbeta i gruvan.

– Det var bättre lön och bättre arbetstider, berättar hon.

Men efter nio månader var hon tillbaka på sjukhuset.

– Jag saknade den mänskliga kontakten, jag älskar mitt jobb på BB, gyn och förlossningen. Men tankarna har börjat gro igen. Ska jag verkligen fortsätta vända ut och in på mig själv, för vad?

”Trött på Florence Nightingale-rollen”

Stina Backebjörk har jobbat på Gällivare sjukhus i över 20 år. Trots att det råder stor brist på erfarna vårdanställda som kan sitt jobb känner hon inte någon egentlig uppskattning.

– Jo, man får höra att man är en hjälte, en klippa, att vi är oumbärliga. Men jag börjar bli ganska trött på den där Florence Nightingale-rollen. Vi tänjer oss till bristningsgränsen för att få schemat att gå ihop. Vi behöver bli fler, vi har vakanser.

Men hennes chef, Catherine Sundström, enhetschef på BB, förlossningsavdelningen och gynmottagningen i Gällivare säger att hon har vänt på varenda sten:

– Det finns inte en enda undersköterska att anställa.

Hyrpersonalen litar på att vi undersköterskor har koll.

Akut brist i Norrbotten

Bristen på undersköterskor är akut, inte bara i Gällivare utan i hela Norrbotten.

Men personalbristen gäller inte bara undersköterskor. Det finns få fasta sjuksköterskor kvar, inga att rekrytera, inte heller läkare. Inhyrda sköterskor kostade Region Norrbotten 130 miljoner kronor förra året. Det är nästan hundra miljoner kronor mer än före pandemin. Även kostnaden för hyrläkare ökar, enligt årliga beräkningar från Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Den inhyrda personalen anländer i en strid ström veckovis från olika delar av landet. De bor inte på orten utan på hotell, arbetar en vecka och åker hem. Kommer tillbaka i bästa fall.

De undersköterskor som finns kvar har blivit den stabila arbetsgruppen på sjukhuset. Med många tillfälligt anställda är det de som bär upp arbetsplatserna, som känner rutinerna, skolar in inhyrda och är det sociala kittet mellan personal som kommer och går.

– Hyrpersonalen litar på att vi undersköterskor har koll.

Sveriges nordligast förlossning

Stina Backebjörk står i sköljrummet och rengör instrument. Det har varit en förlossning på morgonen. Allt gick bra. De nyblivna föräldrarna Charlie och Eva Björk åkte från hemmet i Kiruna till sjukhusets hotell redan för några dagar sedan. 

– Vilken fin dotter ni har fått, säger undersköterskan Maria Johansson. 

Charlie och Eva Björk ler stolt.

Sjukhuset i Gällivare har Sveriges nordligast förlossning. Upptagningsområdet är stort med avstånd på 35 mil.

– Det känns alltid skönt när förlossningen sker dagtid och det är gott om personal. Är det en helgnatt och det tillstöter komplikationer kan det vara värre. Då är vi bara tre, varav två är barnmorskor. Har vi då inhyrda personal som inte kan rutinerna hänger mycket på den enda undersköterskan, säger Stina Backebjörk.

Avdelningen består av förlossning, BB där de nyförlösta ligger och gynmottagning.

– När det pågår två förlossningar samtidigt måste undersköterskan springa emellan. Båda barnmorskorna kan ha komplicerade förlossningar och vara fast på sin sal.

En sådan natt kan dessutom en mamma ha svårt att få i gång amningen, samtidigt som en nyopererad gynpatient behöver hjälp att gå till toa.

– En enda undersköterska ska då täcka upp för väldigt mycket och då är det viktigt att vi har rutin, säger Stina Backebjörk.

Helgnätterna upplever alla vi i personalgruppen som direkt farliga.

Många interna avvikelser

Karolina Villablanca, barnmorska från Skåne som kommer till Gällivare nio dagar i månaden, bekräftar undersköterskornas viktiga roll. Hon trivs, det är mycket bättre än på många andra sjukhus i Sverige. Hon har varit inhyrd på sjukhus där bristen på rutinerade undersköterskor varit större.

– Sker det ett akutlarm och vi bara är två barnmorskor varav en är upptagen då måste man lita på undersköterskan. På andra sjukhus har man ofta fler kollegor att tillkalla.

Stina Backebjök, som är skyddsombud och arbetsplatsens fackliga ombud, har beskrivit situationen på BB/Gyn i Gällivare för Arbetsmiljöverket. De interna avvikelserna har varit många.

– Just helgnätterna upplever alla vi i personalgruppen som direkt farliga framför allt ur ett patientsäkerhetsperspektiv men även arbetsmiljömässigt då det skapas stress både för undersköterskor och barnmorskor. Många känner en gnagande oro innan nattpassen börjar, säger hon.

Ständiga schemaändringar, att inte kunna gå hem efter ordinarie arbetstid, inbokade 16-timmarspass. Bemanningen på sjukhuset handlar om att ”släcka bränder”. Det saknas långsiktighet, erfar Stina Backebjök och hennes kollegor på BB/Gyn när de sitter och samtalar i lunchrummet.

Beredskap utan betalning

Inte heller kan de vara riktigt lediga. Ofta måste de vara tillgängliga även på fritiden.

– Vi får ofta frågan om vi kan vara ”vid behov” under ledighet. Vi är det för att vara kollegiala, för att vi vet att det inte finns någon att ringa in. Men eftersom vi inte har beredskapsavtal i vår anställning innebär det att vi har beredskap utan betalning, säger undersköterskan Anna Juntti.

– Man är slut, man har jobbat för mycket övertid nu, säger undersköterskan Maria Johansson.

Egentligen är det inte konstigt att så många säger upp sig, sammanfattar de.

”Skriande behov av allt”

Gruvan ligger där och lockar. Unga Gällivarebor får jobb direkt efter gymnasiet med höga ingångslöner.

Tillväxten på nya undersköterskor är nästan obefintlig. Få vill gå gymnasiets omvårdnadsprogram.

Tre nya undersköterskor utexamineras i år. Nästa år är de två.

Kommunens SYO-konsulent Carina Wennberg är bekymrad:

– Vi har nästa ingen arbetslöshet. Hos oss är det ett skriande behov av allt. Undersköterskor, ingenjörer, sjuksköterskor, läkare, tandläkare, elektriker, snickare, lärare, restaurangpersonal, butikspersonal, allt, berättar hon.

– Undersköterskor som jobbat länge säger att de inte orkar mer, det är jobb varannan helg, kvällar och nätter, mycket övertid. De lämnar för att börja på LKAB, testar att köra lastbil, de vet att de kan komma tillbaka till vården när de vill.

Bemanningsföretagen förstör för oss.

Tvingas förlita sig på hyrpersonal

Så här kan läget sammanfattas: På sjukhuset i Gällivare är det brist på fast anställd personal. Med låg arbetslöshet går gymnasieungdomarna direkt till jobb i gruvorna. Få vill jobba i vården med låga löner och dåliga villkor. Platserna på vårdgymnasiet står tomma. På sjukhuset kan undersköterskorna snart inte täcka luckorna i schemat. Vården måste förlita sig på hyrpersonal.

Enligt Torbjörn Espling, verksamhetschef medicinkliniken på Gällivare Sjukhus finns det ingen annan lösning just nu är att hyra in personal, oavsett kostnaderna.

– På medicinkliniken består mer än halva personalstyrkan av inhyrda. Även undersköterskornas pass bemannas ofta med inhyrda sjuksköterskor. Det ser likadant ut på andra kliniker.

Läget ser likadant ut i andra delar av välfärden. I sjukhusentrén fångar Arbetet Åse Svanberg som också är undersköterska i Gällivare, men inom hemtjänsten. Hon berättar att även de har svårt att locka folk med ”de scheman vi har”.

– Bemanningsföretagen förstör för oss. Deras personal kommer hit och jobbar fulla dagar i två veckor och åker tillbaka. Vi kan inte skriva vettiga scheman om vi ska utgå från deras behov. Det är synd om våra ordinarie sjuksyrror som får hälften i lön jämfört med en inhyrd. Det är inte roligt att vara anställd då.

Undersköterskor flygs in från Europa

Moa Bjerner, divisionschef för länssjukvård i Region Norrbotten, tecknar samma dystra bild för länet i stort.

– Omvårdnadspersonal är en allt större bristvara, det gäller hela Europa där vi rekryterar personal på olika mässor, säger hon.

I Boden ska tio personer flygas in från Spanien för att bemanna sjukhuset under sommaren och i Kiruna ska 40 undersköterskor rekryteras från ett bemanningsföretag för att lösa semestrar.

– Prio ett är att alla som jobbar inom vården ska vilja jobba kvar och att vi ska rekrytera alla vi kan. Men vi har svårt att konkurrera med industrins lönenivåer, säger Moa Bjerner.

Kommunal: Arbetsplatserna dräneras

Marianne Engberg, Kommunals avdelningsordförande i Norrbotten, tycker att det görs alldeles för lite för att behålla befintlig personal.

– Arbetsplatserna dräneras på långsiktig planering när vårdpersonal ständigt byts ut. Det går ut över den personal som är kvar, framför allt undersköterskorna.

Hon påpekar dessutom att varken regionen eller kommunerna ”i längden” kommer att ha råd att hyra in personal till vården.

När det gäller undersköterskebristen hoppas socialdemokraten Anders Öberg, som är ordförande för Region Norrbotten, att några insatser ska bita:

– Vi fördubblar OB-ersättningen från september. Bättre arbetsmiljö, möjlighet till fortbildning och sänkta sjuktal är ytterligare åtgärder för att försöka minska beroendet av hyrpersonal. Att vård- och omsorgsprogrammen på gymnasieskolorna inte fylls eller läggs ner är en utmaning. De behövs stora åtgärder för att klara kompetensförsörjningen av undersköterskor under de närmaste åren.

Tillbaka på BB/gyn i Gällivare blir glädjen plötsligt stor dagen då Arbetet är på besök. Plötsligt sticker Nina Martinsson in huvudet genom dörren, undersköterskan som sa upp sig för några månader sedan för att börja i gruvan.

Hon har ändrat sig och vill komma tillbaka.

– Det var bättre betalt och mindre stress. Men det fanns inget liv i gruvan, att vara här på sjukhuset är mycket roligare. Det känns som att komma hem.