En dag för ett par år sedan var den då 19-åriga Esmatullah Sultan inne hos en äldre dam på äldreboendet en bit utanför Kristianstad. Han jobbade som timvikarie där, samtidigt som han läste in gymnasiet.

Den här dagen skulle han flytta på damen och hennes säng genom att dra den i rummet.

Egentligen hade arbetsgivaren riktlinjer för att det krävdes två för det arbetsmomentet. Men arbetskamraten som Esmatullah Sultan skulle jobba med dök inte upp. 

– Inom vård och omsorg handlar det ju om människor. Man måste agera och kan inte alltid tänka på sin egen arbetsmiljö. Jag drog och det small till, säger Esmatullah Sultan.

Stark smärta från fot till huvud

Han kände en stark smärta ända nerifrån fotleden och upp till huvudet. Han kunde omöjligt jobba mer den dagen och tog sig till en vårdcentral och fick massor av smärtstillande. Men tabletterna bet inte. 

Nästa dag, efter en sömnlös natt, gick Esmatullah Sultan till vårdcentralen igen och sa att han inte stod ut. Han fick en remiss till magnetröntgen.

När svaret kom var läkaren häpen. Esmatullah Sultan gick omkring med diskbråck på fem olika ställen. Tre av bråcken påverkade spinalnerver. 

– Jag hade under de senaste året fått alltmer ont i ryggen. Men jag var så glad för mitt jobb och tänkte att ont i ryggen har man ju ibland, så jag sökte aldrig vård. 

Fick inte jobba med fysisk belastning

Nu sa läkaren till på skarpen. Han fick absolut inte jobba med någon fysisk belastning alls ett tag framöver. Minst några månader var han tvungen att vila helt. Och så fick han börja med sjukgymnastik.  

Många arbetsgivare inom vård och omsorg brister i sina rutiner för personförflyttningar.

Det visar Arbetsmiljöverkets inspektioner som gjordes under två veckor i slutet av förra året bland 1 300 vård- och omsorgsgivare, främst privata.

En av tre hade brister i sitt förebyggande arbete för tunga lyft och personförflyttningar.

Ingen riskbedömning

Annika Schmidt, projektledare på Arbetsmiljöverket, presenterade resultatet av inspektionen på ett webbinarium i höstas och förklarade då att den vanligaste orsaken till brister var att arbetsgivaren inte hade gjort någon riskbedömning eller att man saknade rutiner för att göra det.

– Det borde vara uppenbart för alla arbetsgivare med den här typen av arbetsuppgifter att man måste ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete kring tunga lyft, menar hon. 

Personförflyttningar är ett vanligt men riskfyllt moment för många yrken, som exempelvis undersköterskor, personliga assistenter eller personal inom ambulanssjukvård.

Charlotte Wåhlin, biträdande professor och ergonom vid Arbets- och miljömedicin i Linköping, betonar att det för det mesta dessutom handlar om vardagliga situationer. 

– Det kan vara arbetsmoment som exempelvis när man ska hjälpa en person högre upp i sängen, transportera någon till toaletten eller hjälpa någon från sängen till en rullstol. Personförflyttningar förtjänar verkligen mer uppmärksamhet, tycker hon.

Viktigt med helhetsperspektiv

Charlotte Wåhlin har haft rollen som projektledare för den nya forskningsbaserade guiden för säkra personförflyttningar som Myndigheten för arbetsmiljökunskap lanserade i mitten av december. 

I guiden framhålls hur viktigt det är att ha ett helhetsperspektiv. Arbetsgivare behöver, i samråd med fack och medarbetare, göra riskbedömning för tunga lyft och personförflyttningar både på organisations- medarbetar- och vårdtagarnivå.

– Man behöver titta på hur situationen ser ut på varje arbetsplats och ta hänsyn till alla olika aspekter i arbetsmiljön, säger Charlotte Wåhlin.

Det kan handla om att se över rutiner, plan för kompetensutveckling, om lokalerna stödjer säkra personförflyttningar eller om det finns tillräckligt med tid för att genomföra dem på ett bra sätt.

Men också om att värdera vilka risker som finns, hur enskilda patienter mår, om hen har ont, vad personen väger och hur dagsformen är.

– Man behöver också se till de anställdas hela arbetsdag. Det är viktigt att planera för mesta möjliga fysiska och mentala variation för varje medarbetare, säger Charlotte Wåhlin.

Många chefer påverkade arbetsmiljön

Just att följa rutiner brast på Esmatullah Sultans arbetsplats vid tillfället då han skadades.

Hans kollega, undersköterskan och skyddsombudet Ellen Sukel, konstaterar att det under den perioden var stor ruljangs på chefer.

– Jag kan se att det ledde till att arbetsmiljöarbetet sattes på vänt. Har ingen ett långsiktigt ansvar är det lätt att man inte följer upp rutinerna, säger hon. 

Nu har det gått ett par år och Esmatullah är tillbaka i arbete, numera som tillsvidareanställd på samma äldreboende. Ryggskadorna avskräckte honom inte, han trivs så bra bland de äldre och håller nu på att plugga in vård- och omsorgsprogrammet på Komvux med siktet inställt på att bli undersköterska.

– Jobbet fungerar men jag tränar fortfarande förebyggande, flera gånger i veckan. Det måste jag, annars får jag jätteont. 

”Chef som månar om arbetsmiljön”

Hans kollega Ellen Sukel är också kvar i både yrke och fackligt uppdrag på samma arbetsplats. De är överens om att det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen numera är mycket bättre. 

– Sedan en tid har vi fått en jättebra chef som verkligen månar om detta, säger Ellen Sukel.

Men förutom arbetsgivarens ansvar ligger också en hel del på medarbetarna själva, betonar både Ellen Sukel och Esmatullah Sultan. 

– När det kommer in vikarier, som ofta är unga och oerfarna, ta hand om dem och visa hur man ska göra. Och skapa relation till vårdtagarna, så att de är med på vad du kommer att göra och kan hjälpa till. Då blir lyften mycket enklare än om någon är rädd och stretar emot, säger Esmatullah Sultan. 

Innehåll från Spotify

Genom att klicka på knappen godkänner du Spotifys dataskydsspolicy.

Källa: https://open.spotify.com/episode/7J7Cnb30gG9rEezDOVN9CZ?si=543c9608f3b04ad8