Roger Nissiläs fall kan bli avgörande för tryggare anställningar för personliga assistenter

I dag, den 14 april, möts du och din arbetsgivare i Arbetsdomstolen. Varför har du drivit det här målet?
– För ett år sedan frågade Kommunal om någon kunde tänka sig att driva den här processen mot sin arbetsgivare. Jag svarade ja för jag har en väldigt bra relation med min arbetsgivare. Dessutom är jag fackligt förtroendevald på 80 procent och har det ganska tryggt.

Vad är det egentligen AD prövar? 
– Jag har jobbat 17 år på samma företag och hos samma brukare sedan 2008. Sedan dess har jag varit timanställd på en anställningsform som heter ”så länge uppdraget varar”. Nu prövar Arbetsdomstolen om det är lagligt eller om lagen om anställningsskydd ska gälla. Sedan ska man komma ihåg att arbetsgivarna inte gör fel. De använder det som står skrivet i vårt avtal från början av 90-talet. Felet var att vi tecknade det här avtalet från början.

Vad skulle en fast anställning betyda för dig? 
– Att jag har ett bättre skydd gällande upp­sägningar. Och att jag faktiskt skulle få låna pengar om jag går på banken. Men mest är det här för andra assistenters skull. Jag har haft fackliga ärenden där folk blivit uppsagda för att de har fel färg på tröjan. Det finns så mycket tokigheter i den här branschen.

Hur ska man väga anställningstryggheten mot brukarens rätt att välja assistent?
– Det är arbetsgivarsidans huvudargument. Men de flesta av är oss inte anställda av brukaren utan av företag som drivs för att tjäna pengar. Arbets­givarnas rädsla är att det kostar pengar. Samtidigt vet vi att det saknas assistenter. Ja, men prova att ge dem tryggare anställnings­former då. 

Skulle du rekommendera ditt yrke till andra? 
– Jag säger alltid att jag har världens bästa jobb men med det absolut sämsta avtalet. Jag och min brukare gör jätteroliga saker ihop. På rätt plats är personlig assistent ett superjobb.