Vi är mitt uppe i en avtalsrörelse, den tidpunkten då fack och arbetsgivare ska förhandla om löner och villkor i våra centrala kollektivavtal. 

Vi arbetare får alltid höra att vi är en kostnad. Kanske inte direkt av chefen.

Men när man trött och sliten slår sig ner framför tv:n för att titta på nyheterna, så brukar det dyka upp någon viktig herre i fin kostym som på bästa sändningstid ondgör sig över den höga kostnad det innebär att ha anställd personal. 

Tänker inte på vd:ar med miljonlöner

Jag tänker i mitt stilla sinne att den viktiga herren inte tänker på Skanskas vd, Anders Danielsson, som fick ut närmare 32 miljoner kronor i lön och ersättning 2022 eller NCCs vd, Tomas Carlsson, som fick 20,6 miljoner. (Detta enligt bolagens egna årsredovisningar).

Menade bolagsstyrelsen i NCC och Skanska att dessa herrar gjort ett gott arbete som lyckats öka omsättningen och anställa fler byggnadsarbetare som betalar skatt och bidrar till landets välfärd?

Eller fick de sina höga löner för att dessa två direktörer konsekvent vägrar att anställa egen personal och i stället säljer ut jobben till företag från Östeuropa?

Företagen säger att arbetarna ska ha bra villkor

Båda företagen säger att det är viktigt att arbetarna har bra villkor och att skatt betalas. Dock vet alla (även NCC och Skanska) vad Stefan Attefall, tidigare Kristdemokratisk bostadsminister konstaterade i Byggmarknadskommissionens slutrapport.

Resultatet var häpnadsväckande. Mer än 80 procent av de kontrollerade företagen från forna Öststaterna fuskade med lagar och avtal. 

Bakom varje siffra finns en arbetare

Bakom varje siffra eller procentsats står det en människa. En arbetare som lämnat barn och familj i hemlandet för att hjälpa Sverige att bygga vårt samhälle. Och det är just dessa arbetare som inte får den lön och de villkor som vi tillsammans förhandlat fram. 

Detta är en medveten handling av NCC och Skanska. Naturligtvis vet de att löne- och villkorsdumpning pågår på deras arbetsplatser men blundar för att mammon styr. 

Förstrött tittar jag vidare på nyheterna och ser att LO är överens om att kräva 4,4 procent i löneökning. En annan viktig herre kommenterar arbetarnas krav med att det är orimligt och nästan oförskämt att ställa sådana krav i dessa tider. 

Menar han månne att företagen inte tjänar några pengar nu? Konstigt att vd-lönerna då går spikrakt uppåt. 

Yrkande innebär reallönesänkning

Att arbetarna bara kräver 4,4 procent kan tyckas konstigt då inflationen ligger på cirka 9 procent. Man yrkar alltså på en reallönesänkning.

Förklaringen som ges är att arbetarna är beredda att ta ansvar för landet och med lägre lönekrav försöker bromsa inflationen. Samma sak som arbetarna gjorde under pandemin när vi avstod löneökningar under sju månader.

Men det låter väl rimligt! Att landets medborgare gemensamt vill ta ansvar för vår ekonomi … eller?

Tar affärsbankerna ansvar när de höjer räntorna för att behålla sina vinstmarginaler?

Tar matvaruhandlarna ansvar när de höjer priserna för att behålla sin vinstmarginaler?

Tar energibolagen ansvar för landet när de höjer elpriset för att behålla sin vinstmarginaler?

Det är nämligen så att vi arbetare också behöver höja våra marginaler. Inte för att behålla höga vinstmarginaler utan för att få mat på bordet, betala räntor och el. 

Jag är innerligt trött på att vi som säljer vårt arbete, våra trasiga axlar och knän för att kapitalägarna ska kunna äta hummer, alltid ska vara de som tar ansvar! 

  • Kim Söderström
    ordförande Byggnads GävleDala