Här går kollektivavtalets lägsta löner inte att leva på
I flera yrken går kollektivavtalets lägsta lön inte längre att försörja sig på. Personliga assistenter, tandsköterskor och anställda i privat äldreomsorg klarar inte rimliga levnadskostnader även om de jobbar heltid.
En 25-åring som bor i en etta i Storstockholm behöver 16 718 kronor efter skatt för att klara hyra, mat och hushållsutgifter, beräknade utifrån Konsumentverkets referensvärden.
Då handlar det inte om något lyxliv. Att äta lunch på restaurang ryms inte i den summan. Inte heller sjukvårdskostnader, eller en resa på semestern.
Ändå är det inte säkert att arbete på heltid räcker.
Före skatt behöver 25-åringen tjäna minst 20 147 kronor i månaden.
Lägsta löner
Den lägsta lönen för tandsköterskor i Unionens avtal med Vårdföretagarna ligger under den gränsen: 19 096 kronor i månaden före skatt.
Det gör även den lägsta lönen i Kommunals avtal för privat äldreomsorgen, som är 19 915 kronor (även här är Vårdföretagarna motpart).
Och den lägsta lönen i Kommunals och Vårdföretagarnas avtal för personliga assistenter, som ligger på 20 129 kronor.
Även i industrin finns grupper där kollektivavtalets lägsta lön inte räcker till. Bilmekaniker är ett exempel: IF Metalls avtal för motorbranschen har en lägsta lön på 19 711 kronor i månaden för yrkesarbetare med två års erfarenhet.
Även i IF Metalls avtal stål- och metallavtal ligger minimilönen lågt: 19 974 kronor i månaden.
15 091 för levnadskostnader
För ett år sedan, före inflationens härjningar, behövde en 25-åring i Stockholmsområdet 15 091 kronor i månaden efter skatt för att klara hyra, mat och hushållskostnader.
Då räckte kollektivavtalets lägsta lön i samtliga yrken som nämns ovan för att klara kostnaderna (räknat på de löner som gäller från och med våren 2022).
Men sedan dess har mat, el, boende och annat alltså blivit så mycket dyrare att lönerna inte räcker.
I ytterligare ett antal yrken ligger kollektivavtalets lägsta löner nu farligt nära gränsen för vad en 25-åring kan leva på.
Anställda på callcenter och tjänstemän i hotell- och restaurangnäringen är exempel på det. Men även verkstadsarbetare: Den lägsta lönen i teknikavtalet, som är IF Metalls största avtal, ligger på 21 161 kronor i månaden.
Majoriteten tjänar mer
I de flesta branscher får bara en liten del av de anställda kollektivavtalets lägsta lön, majoriteten tjänar mer. Men för dem som berörs är avtalens lägsta löner viktiga, särskilt i tider då allt blivit dyrare.
I avtalsrörelsen kräver LO-förbunden därför en höjning av avtalens lägsta löner med 1 371 kronor i månaden. Samtidigt kräver facken i industrin att avtalens lägsta löner höjs med 1 600 kronor.
Kravet möter motstånd från arbetsgivarna, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälää.
– De vill hålla nere de lägsta lönerna, det är en gammal inställning. Men jag är förvånad över att de inte förstår det speciella behovet i tider med hög inflation. Att de inte visar mer mänsklighet.
Så har vi räknat
Vi har utgått från en 25-åring som är singel och bosatt i Stockholm. Personen betalar skatt i Stockholms stad och är inte medlem i Svenska kyrkan.
- Mat (all mat lagas hemma): 3 630 kronor (Konsumentverkets siffra)
- El, försäkringar, medier och andra hushållskostnader: 3 710 kronor (Konsumentverket)
- Individuella kostnader som kläder, telefon, hygien och fritid: 2 350 kronor (Konsumentverket)
- Kollektivtrafik: 970 kronor (SL-kort 30 dagar)
- A-kassa och fackavgift: 490 kronor (avser Kommunal)
- Hyra för en etta i Storstockholm: 5 568 kronor i månaden
(Enligt SCB var medelhyran 2022 för en etta i Storstockholm 5 331 kronor. Den hyran har vi räknat upp med 4,45 procent, vilket är den höjning Hyresgästföreningen och de tre allmännyttiga bostadsbolagen i Stockholm förhandlat fram)
SUMMA: 16 718 kronor. Det förutsätter en lön på 20 147 kronor före skatt.
Avtalen där man inte klarar sig på lägstalönen
Tabellen är ett urval av lägstalöner som är så låga att en singel på 25 år bosatt i Stockholm inte kan leva på sin lön. I de flesta fall krävs att man fyllt 18 för att få den lägsta lönen i respektive avtal. Källa: Medlingsinstitutet