Det stormar rejält på svensk bostadsmarknad, stigande räntor oroar. Kommer det lilla köputrymme som blir kvar efter att elen, bensinen och käket är betalt nu sväljas av stigande boendekostnader? Det verkar inte bättre.

Nu rapporteras det om att bostadspriser stiger – men so what? Räntan tar ändå kål på många som bor i köpt bostad. Och att kalla det ägandeskap vore i de allra flesta fall en överdrift.

Det är banken som äger, man har bara skaffat sig en annan hyresvärd. Denna hyresvärd svarar dock inte till någon hyresgästförening så i förhandlingar är det var man för sig. Fördel kapitalet.

Byggandet har stannat av

Ihop med en utbredd brist på just bostäder, inte bara i och kring våra största städer, är det bäddat för trubbel för den som inte ärver, tjänar storkovan eller gifter sig rikt.

Ta Skellefteå som exempel – där finns ingen möjlighet att ta de nya gröna jobben för det finns ingenstans att bo. För lokalbefolkningen saknas därtill möjlighet att flytta hemifrån eller att byta åt något håll. Bristen har gjort att det blivit för dyrt, helt enkelt.

Inflationen har också gjort det dyrare att bygga. I stora delar av landet räcker inte marknadskrafter för att dra i gång något. De statliga investeringsstöd som krävs har helt fått stryka på foten. Som följd har projekt som sedan länge var klubbade nu lagts på is. En passiv bostadspolitik, helt enkelt.

Går inte att skilja sig

Ska man köpa, ska man sälja? Sitt still i båten tills marknaden stabiliserats!

Tipsen haglar och allt fler tvingas spekulera på en osäker marknad. Det är inte bara en bostad, det är ekonomisk risk. Men folks liv tål inte spekulationer i all oändlighet.

Man skiljer sig, skaffar en unge till eller flyttar till ett nytt jobb. Dessa livshändelser, som utgör den så kallade naturliga rörligheten, riskerar i stället idag att ruinera människor eller tvinga kvar dem i oönskade och ibland direkt farliga situationer.

Det är inte så konstigt att kvinnor stannar i våldsamma relationer eller att Sverige har flest trångbodda i Norden.

Vart ska folk ta vägen? Och även för den som har det helt ok ställt saknas alternativ som inte tummar alltför mycket på levnadsstandarden.

Finns ingen bostadspolitik

Som det ser ut nu erbjuds det ingen lösning. Alltför få efterfrågar också en. Det blir inga aktivister av de unga som får hjälp att köpa bostadsrätt, inte heller av dem som gjort så kallad bostadskarriär och på så sätt tjänat mer pengar på det än på sitt arbete. Och regeringen verkar helt enkelt inte intresserad av att stimulera bostadsbygge.

I stället kan vi räkna med att få nygamla förslag som ränterabatter till redan bemedlade eller ännu mer ROT-avdrag. Ränterabatter på ISK-konton räcker inte heller särskilt långt. Därtill ska fler kunna vräkas i en ny sorts politisk kollektiv bestraffning.

Att hyresvärdar dessutom ska kunna höja hyran hur mycket och ofta de vill verkar för regeringens högerpartier dock vara en perfekt snedvriden maktbalans. Dessa universella icke-lösningar kommer knappast leda till ett värdigt liv för fler. Tvärtom kommer konkurrensen hårdna.

På det stormande hav som är svenska bostadsmarknaden kan vi kort och gott konstatera att den nya slimmade staten och kapitalet sitter i samma båt. När kapten Kristersson nu styr kosan högerut kan det när som helst kapsejsa. Livbåtarna räcker som vanligt bara till de mest bemedlade.