Mikaela hade sitt första jobb som säljare i en H&M-butik hösten 1996, som 21-åring. Sedan dess har hon varit företaget trogen. 

– Jag har jobbat inom H&M i princip hela mitt arbetsliv, älskat själva jobbet och alltid ställt upp för företaget, säger Mikaela, som inte vill uppge sitt efternamn, men nu närmar sig 50-årsåldern och är stationerad i en stor butik i Stockholmsområdet.

Hon berättar om alla gånger hon har ryckt in med kort varsel när det saknats personal, hur hon har jobbat över och täckt upp vid storhelger och i semestertider. Mikaela har dessutom gått åtskilliga interna vidareutbildningar och haft diverse roller inom företaget, bland annat på lagret i Kista. 

Men all denna erfarenhet och kunskap spelar ingen roll. För nu har Mikaela, precis som 1 500 kollegor i över 69 butiker runt om i landet, fått ”erbjudande” om arbetstidsförkortning. 

H&M använder hyvling

Som Arbetet tidigare har rapporterat om pågår en stor omorganisation inom klädjätten. När fler handlar på nätet minskar behovet av antalet anställda i butiker.

Men i stället för att säga upp personal, använder sig arbetsgivaren av så kallad hyvling. 

För Mikaela innebär det att hennes arbetstid går från 38,25 timmar i veckan till enbart 30. Det skulle innebära minst 100 000 kronor mindre i årslön, har hon räknat ut. Troligtvis mer, om hon inte schemaläggs tillräckligt många kvällar och helger. 

– Det har jag inte råd med, jag har två barn att försörja.

Måste svara på torsdag

Senast nu på torsdag måste hon lämna in ett papper till sin närmaste chef. På det uppmanas hon och alla hundratals kollegor att kryssa för antingen en ja- eller en nej-ruta.

– Det blir ett nej för mig. Jag har inget alternativ.

I praktiken innebär det att Mikaela sägs upp. Med mer än tio år i företaget har hon rätt att behålla sin tjänst i motsvarande omfattning under sex månader, fram till 1 september i år. Därefter blir hon arbetslös.

– Jag är så arg och besviken. Det här är tacken, efter så många år.

”Får söka mig till Kriminalvården”

Ändå är hon inte särskilt orolig för sin framtid. Jobb kan hon alltid hitta, menar hon. För hon är beredd att ta det mesta, även om hon kanske måste pussla och ta tio timmar där och 25 någon annanstans.

– Om jag inte hittar något inom handeln får jag väl söka mig till Kriminalvården. De skriker efter folk. Men att bli behandlad så här efter alla år, det är inte klokt.

Alla drabbas i mer eller mindre omfattning, konstaterar Mikaela. Även kollegor som passerat 60 år och har jobbat inom företaget än fler decennier än hon. Många av dem är nu oroliga för att inte hitta något annat.

– De vågar inte säga nej, även om de egentligen inte heller har råd. Folk är väldigt ledsna, uppgivna, besvikna och stressade.