KOMMENTAR. Det är ett öronbedövande ljud och det blinkande ljuset sträcker sig tack vare 3D-tekniken ut i luften bara någon meter från oss.

Vi är på bio men något gör att hela jag vrider mig plågat och jag vet inte vad jag ska göra av händerna. Jag tittar nervöst på mina döttrar. Till min förvåning och lättnad har bägge tagit fram telefonerna och kollar Snapchat! 

Hade det varit normala omständigheter hade jag slagit lurarna ur deras nävar och på visk-språk skällt ut dem men nu drar jag bara en lättnadens suck. För vi är på Avatar 2 – The Way of Water, och jag är lycklig att deras uppmärksamhet är någon annanstans. 

Första Avatar-filmen var en revolution när den kom 2009, fick världen att med tårar i ögonen tala om miljöfrågor och tappa hakan inför de visuella effekterna.

Visst, det var fler än jag som tyckte det var ett sjukt kolonialt Dansar med vargar-upplägg all over igen med den muskliga amerikanen Jake Sully som kommer till vildarna och räddar dem. 

Diskussioner om könsroller

Men nu har 13 år gått! Visuella effekter-tekniken har utvecklats! Det har hänt rätt mycket i världen: Diskussioner om postkoloniala ideér och könsroller har gjort några varv, vi har blivit smartare! Förväntningarna är höga! 

Tyvärr är filmens första fem minuter en tveklös machonäve (om än blå) i mitt bleka jämställda snöflinge-fejs.

Jake Sullys familj har växt och nu är barnen truliga tonåringar, killarna rebeller och tjejerna känsliga. De elaka exploatörerna som Jake skickade hem till jorden har återkommit för att hämnas och Jake bestämmer att familjen måste lämna sin flock för att skydda den. 

Genomgående är det familjen-först-ideologi på en så basal nivå att det skulle funka bra i en pekbok för tvååringar – i en hårdför MAGA-frikyrka i bibelbältet. 

Exempel på manlighet

Exemplen på de fantasilösa skildringarna av framför allt manlighet är för många för att räkna upp – men för att nämna några favoriter:

  • Jake Sully kallas för ”sir” av sina söner (men inte döttrar). 
  • Jake Sully ger sin son husarrest för att han varit olydig. 
  • Jake Sully vill försäkra sig om att de barn som varit i slagsmål med hans söner fick rejält med stryk. 
  • ”En far ska skydda sin familj!” säger Jake Sully flera gånger i filmen. 
  • En av systrarna (som också är andlig och har kontakt med sina känslor och naturen) försvaras med våld av brorsorna när hon blir mobbad. 

Så här pågår det i över tre timmar. Trots att filmen utspelar sig bland ett naturfolk på en avlägsen planet i rymden är könsrollerna som hämtade från 50-talet.

Cameron sägs ha tagit inspiration från maorierna (och antagligen en hel del cash från Nya Zeeland) för sin uppföljare. I stort sett hela filmen utspelar sig hos havsfolket (gröna) istället för skogsfolket (blåa) där Jake och hans familj levt. 

Till en början blir nykomlingarna bemötta som flyktingar med lägre status. Här väcks ett hopp i mig! Detta kanske leder till någon slags förståelse för att olikheter kan vara en styrka? Men nej, så blir det inte. Även sjöfolkets tjejer är bystiga och fnissiga, medan killarna är höhö-iga mobbare.

Kvinnor badass och bra krigare

Jag drömmer vidare: Jake Sully kommer ha någon slags nytta av sjöfolkets uråldriga erfarenheter av att leva i havet och bli ödmjukare?

Nej, det tar honom bara några utdragna minuter för att behärska allt de vet om att rida på enorma flygfiskar.  

Till Camerons försvar ska det sägas tydligt att en liten del av bristerna i relationell jämställdhet vägs upp av att kvinnorna är badass och riktigt bra krigare. Detta trots att deras kroppar är extremt kvinnligt kodade med trådsmala midjor, medan männens blå/gröna kroppar är rejält mycket större och sjukt muskliga. 

Detta gäller alltså alla män och kvinnor, det finns inga undantag.  

Att ett naturfolk på en avlägsen planet skulle dela kroppsliga ideal med Baywatch är såklart förvånande. För allt är ju gjort i en dator och bara fantasin begränsar vilka sorters karaktärer som går att skapa. Att använda sig av icke-binära könsidentiteter hade till exempel varit lätt. 

Eller varför stanna där, kanske skulle James Cameron ha kunnat inspirerats av vissa urfolks historiskt flytande könsidentiteter.

Snott 90 procent av estetiken

När han nu ändå snott 90 procent av estetiken från dem kunde han ju ändå ha tagit till sig lite av deras erfarenheter.

Visst – temat kring naturen som hänsynslöst exploateras är kvar från ettan och moder jord är en gudinna som tillbes, men förutom det ligger karaktärerna närmare Grease eller Ronny & Ragge. 

I bilen frågar jag min sambo och döttrarna om de också tänkte på de mossiga könsrollerna men till min förvåning så blir svaret nej.

De var mest upptagna med att filmen var så otroligt långtråkig. I den mån de kände för karaktärerna var det för kvinnorna, och det går upp för mig att männen var så stereotypt fyrkantiga att de inte ens var relaterbara för icke-män. Och att de antagligen sett mycket värre. 

Svenska kritiker hyllar filmen

Hemma läser jag recensionerna, fyra timmar försent. Även nu blir jag förvånad: de svenska kritikerna är nästan unisona i sin hyllning i filmen.

Den erfarna trollkonstnären Cameron har lyckats så väl med tricket att vända uppmärksamheten mot häpnadsväckande effekter att nästan ingen på de stora redaktionerna verkar sett bristerna med historien och karaktärerna.     

Ångesten rider mig ett par dagar. Hur kunde jag, som själv arbetar med film, ta beslutet att göda den industri som konkurrerar ut svensk film, smart film och film som förändrar världen?

Hur kunde jag ta med mina egna barn till tre timmars marinering i patriarkal sexistisk kultur?

Jag skäms.