Det är dyrt att vara svensk och dyrare ska det bli.

Enligt en beräkning kommer elkostnaden för december, januari och februari att ligga på totalt runt 37 500 kronor för en sydsvensk normalvilla som förbrukar 20 000 kWh. Förra vintern låg räkningarna för samma tid och samma villa i snitt på 11 700 kronor.

Fram till och med valnatten låtsades högerpartierna att prisökningen är Magdalena Anderssons fel, men efter att ha marscherat in på departementen i höstas tycks de anse att Rysslands krig mot Ukraina nog är den utlösande faktorn till att astronomiska elpriserna.

Så nu får svenskarna spara el och vänta på ett elstöd som kanske kommer i februari. Men när man stänger av golvvärmen, handdukstorken och torktumlaren kan man ändå fundera på om inte just Sverige borde vara fredat från att dras in i det elpriskaos som råder i Europa. Vi är ju inte beroende av olja, gas eller kol för att producera el och ändå betalar vi samma priser som man gör ute på kontinenten.

På lång sikt finns det uppenbara lösningar på de problem som plågar framför allt Sydsverige och de är att elöverföringen inom landet stärks och att elproduktionen byggs ut.

Och i denna nya elproduktion är det oklokt att utesluta kärnkraft.

Ebba Busch förstår något

Högern har försökt göra energidebatten till ett kulturkrig genom att ställa identiteten vindkraftsanhängare mot identiteten kärnkraftsfrälst. Det är för dumt.

Inget energislag har egentligen något egenvärde utan det centrala måste vara att få bort kol, olja och fossilgas. Kärnkraften är inte oproblematisk men har låga utsläpp och i en mix med förnybar energi kan det göra den gröna omställningen mer robust och billigare. Oavsett hur mycket vind-, vatten- och solkraft Sverige bygger kommer vi att ha nytta av annan fossilfri el när vi ställer om.

Svensk basindustri – som hela vårt välstånd vilar på – vill ha stabil el till lägsta möjliga pris. Precis det erbjuder havsbaserad vindkraft. Men det gör också kärnkraften.

I det perspektivet har det varit olyckligt att svensk vänster mest pratat om affärsmässigheten kring kärnkraftsavvecklingen och att det är Ebba Busch som ansett att statliga Vattenfall har ett samhällsekonomiskt uppdrag att säkerställa fossilfri energi till svenska folket och industrin.

”Ulf Kristerssons förslag om statliga stöd till kärnkraften är faktiskt ett sundhetstecken. Det innebär att Moderaterna förstår att elektrifieringen inte kan lämnas ut till marknadskrafterna. Den logiken gäller även för en rad andra avgörande komponenter för Sveriges elförsörjning”, skrev Katalys-utredaren Kalle Sundin i en debattartikel häromdagen.

En sådan komponent är hur Sveriges och Europas elmarknader fungerar.

Bekenmodellen är det bästa vi har

Här råder vad som kallas marginalprissättning. Det betyder att den dyraste kilowattimmen sätter priset på all el. I ett läge som nu, där all el säljs oavsett pris, finns det inget skydd för konsumenterna. Svensk elexport slår alla rekord och svenska elpriser smittas – när det råder energibrist i det fossilgasberoende Europa – av de höga elpriserna på kontinenten.

Så ödeläggs de svenska hushållens ekonomi samtidigt som myndigheten Svenska kraftnät, finansdepartementet och elproducenterna tjänar stort på flaskhalsavgifter, moms och höga priser.

Vill vi göra något åt det här så duger det inte att gå runt och hoppas på nya kärnreaktorer som kan stå färdiga om 15 år.

För närvarande finns det ett enda seriöst förslag på bordet som gör någonting åt det där. Och det är Bekenmodellen, framtagen av Eon Näts tidigare vice vd Bengt Ekenstierna.

Här görs elprissättningsmodellen om genom att separera den el vi konsumerar inhemskt och den el vi exporterar. Det skulle innebära att elpriserna sjönk tillbaka till de nivåer som de låg på i början av 2021, enligt Ekenstierna.

Dadgostars förslag skyddar svenska företag

Många andra EU-länder gör betydligt större ingrepp i sin inhemska elmarknad men det är egentligen bara medborgare i Polen, Spanien och Portugal – länder som händelsevis agerar i enlighet med Bekenmodellen – som i dag betalar rimliga priser. Det är inte så konstigt att norska regeringen just nu utreder hur man kan frikoppla de norska elpriserna från de europeiska.

När Bekenmodellen packades om till politik och kallades Sverigepriser av Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar anklagades hon för att vilja klippa elkablarna till kontinenten och gå Vladimir Putins ärenden. Det är naturligtvis trams. I Bekenmodellen begränsas inte exporten eller priserna på exporterad el. Det enda som förändras är intäkterna för producenterna i Sverige och priserna för kunderna i Sverige.

Modellen är på så sätt ett skyddsnät för att svenska löntagare och pensionärer ska kunna bo kvar i sina hus och lägenheter och för att svenska småföretagare inte ska behöva lägga ned verksamheten.

Hur kan någon vara emot det?

När elräkningschocken nu väller in över svenskarna så är det tydligt Bekenmodellen är en idé vars tid har kommit.

Daniel Swedin är politisk redaktör i Arbetet. Läs fler av hans ledartexter här.