ESSÄ. Jag minns hur det började. En äldre släkting som aldrig tog vanligt bilkörkort hade en. En röd Duett, äkta EPA. Kapad bakom dörrarna och med ett pyttelitet flak över den ofjädrade bakaxeln.

Och bakom hytten stack två höga avgasrör upp, när den stod parkerad så satt två Blå Mocca-burkar på avgasrören för att inte regn skulle ta sig ner.

Jag hade aldrig sett något häftigare, ett fordon som har följt med mig genom livet. Det har gått så långt att jag i dag har Volvo PV, där fronten i alla fall är samma som Duettens. 

I dag finns en debatt om huruvida A-traktorn borde få finnas eller inte, ja flera personer vill bara rakt av förbjuda dem. Man frågar sig varför en 16-åring behöver ett eget fordon för att ta sig runt, och om det är rimligt att de ska köra med fossila bränslen. 

Försöka förklara a-traktorn

Därför känner jag mig nödgad att försöka förklara a-traktorn, även om det antagligen är ett omöjligt uppdrag. Man kan inte förklara för någon som inte kan eller vill förstå, men jag kan försöka nyansera lite i alla fall.  

Vi kan behöva reda ut begreppen. En EPA-traktor är namnet på den den första vågen med hemmabyggda traktorer baserade på personbilar, lastbilar och ibland bussar som dök upp under 1920-talet. 

I stället för att köpa en dyr ny traktor att plöja åkern med så kunde bönderna bygga egna traktorer.

1940 möjliggjordes att bygga om bilar till motorredskap, 1952 kom registreringsplikt på traktorerna.

Namnet EPA kommer från det dåtida lågprisvaruhuset med samma namn. EPA:n skulle vara ett billigt alternativ till traktorn. 

Men varefter traktorerna blev modernare så slogs den billiga hembyggda traktorn mer och mer ut. I stället upptäckte en annan grupp EPA-traktorn. Ungdomar som föredrog en varm kupé framför att susa fram på moped i minusgrader. 

A-traktor såg dagens ljus på 60-talet

Fordonet som kallas A-traktor såg dagens ljus under 60-talet då reglerna ändrades. Hårdare krav tillkom för att myndigheterna såg att ungdomar använde traktorerna mer som personbilar än som jordbruksredskap.

Den klassiska EPA-traktorn hade inga krav på maxhastighet men fick bara framföras i 30km/h. 

Det är A-traktorn de flesta kör i dag, och det är till en sådan man idag kan bygga om en personbil. Äkta EPA-traktorer finns fortfarande men är ovanliga och inte så populära.

Jag hade aldrig själv en fungerande A-traktor, men flera av mina kompisar hade. Många mil har man tillbringat i någon gammal Volvo som varvar vansinnigt, men utanför rör sig knappt landskapet. 

Ibland gick det fortare, det är sant. Alla traktorer var inte alltid lagliga, så är det med 16-åringar. Jag har sällan kört en moped som inte har varit trimmad. 

Men oftast lunkade vi på i stadiga 30. Ibland i karavaner för att besöka någon stad eller håla som man inte varit i innan. Man lärde känna nya människor, lärde sig älska doften av fuktig bilklädsel och 20 wunder-baums, började älska röd belysning reflekterad i Volvos instrumentpaneler. 

Behöver AM-kort

Sedan jag åkte traktor i min ungdom så har reglerna ändrats. Nu behöver man ta ett AM-kort, samma som till moped klass 1, för att få köra A-traktor. 

Moderna bilar med t.ex framhjulsdrift och automatväxellåda kan byggas om till en A-traktor. Förr höll de flesta liv i äldre traktorbyggen, och fick därmed en gedigen kunskap om att laga gamla bilar.

I dag säljs i princip nya bilar registrerade som A-traktorer till hutlösa priser. 

På internet går memesfabrikerna varma när man ska försöka hitta det största fordonet möjligt att klippa in en LGF-triangel, detta efter att Expressen skrev om femtonåriga Eddie som körde en traktorreggad långtradare. Vilka fordon som går att registrera som traktor får en del att tappa hakan.

Mycket av hemmafixarkulturen runt A-traktorerna är därmed död. De konkurrerar i dag med mopedbilen, en bil av sämre kvalité, inte lika säker som en fullstor bil byggd för att klara olyckor i höga hastigheter. 

Lätt val för ungdomen

I valet mellan den lilla mopedbilen och en Volvo xc60 med LGF-skylt så är nog valet lätt både för ungdomen och föräldern. Men med detta nya intresse för A-traktorerna så har priserna också skenat.

Det är svårt att ta sig runt på landet om man inte har en snäll förälder som orkar skjutsa och hämta en jämt och ständigt. Eller om man tröttnar på att åka moped eller cykla när regnet faller horisontellt. 

Att traktorerna allt som oftast går på fossila bränslen och släpper ut växthusgaser är inte bra, men det finns ju samma problem i om en förälder ska hämta och lämna i en bil som går på bensin eller diesel. 

Märk väl, jag antar att ingen på allvar menar att landsbygdens ungdomar ska vara fast i sina hem utan att ha möjlighet att förflytta sig.

Ingen kan väl tycka att det vore rätt att straffa någon som råkar bo en mil från närmaste busshållplats med en nästintill tom tidtabell?

Tog 3 timmar att åka till Moheda

Jag minns att vi åkte till Moheda en natt, det tog säkert 3 timmar dit. Och alla som har varit i Moheda vet att det knappast är värt en så lång resa. Men jag hade aldrig varit i Moheda innan, det var ändå spännande. 

Någon gång läste jag att cykeln minskade inaveln i byarna för att man kunde ta sig till grannbyn och leta partner.

Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men att se en annan by kan ju också minska inskränktheten. Vad vi gjorde där minns nog ingen, men vi var där.

Då var det nära nog uteslutande killar som körde A-traktor. Oftast bara med andra killar som passagerare.

Jag hade någon gång sett en tjej i Bilsport som körde traktor. Då var säkert rubriken ”Tjejkörd” eller någon liknande inspirerad rubrik, men runt mig fanns inga tjejer med A-traktor. 

Men åren gick och det började dyka upp mer och mer tjejer som åkte traktor. I stället för att behöva förlita sig på föräldrar eller pojkvänner så kör man själv. Det tycker i varje fall jag är en bra utveckling.

En fröjd att se en ny generation

Vill man ha nya perspektiv på vem som kan köra a-traktor i dag så kan jag rekommendera att se dokumentären ”EPA” på SVT Play.

Den följer ett gäng tjejer och deras traktorer under ”Midnight light festival” i Vilhelmina. 

För en gammal traktoråkare som jag är den en fröjd att titta på, jag känner igen mig i mycket men ser också en ny generation av ungdomar växa fram.