De fem facken inom industrin presenterade på måndagen den 31 oktober sina krav i avtalsrörelsen 2023.

Facken kommer att kräva löneökningar på 4,4 procent i avtalsrörelsen 2023. Dessutom vill de se en särskild satsning på avtalens lägsta löner, som ska öka med minst 1 600 kronor i månaden. Detta ska ske i ett ettårigt avtal.

I kraven ingår att mer pengar ska betalas in till arbetarnas deltidspension och tjänstemännens så kallade flexpension, men kostnaden för detta ska rymmas inom de 4,4 procenten.

Under en lång följd av år har lönerna i Sverige stigit med omkring 2,5 procent per år. Då är både de centralt bestämda löneökningarna och lokalt bestämda lönepåslag inräknade.

Facken inom industrin vill alltså ”växla upp” löneökningstakten ganska påtagligt.

Jagar inte inflationen

Men det motiveras inte med att medlemmarna ska kompenseras för den höga inflationen. Att försöka springa ikapp inflationen med motsvarande löneökningar vore farligt, risken är att det driver på inflationen ännu mer.

– Det skulle sluta med urholkade löner, och dessutom högre arbetslöshet, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Skälet till att lönerna, enligt fackens bedömning, kan öka snabbare nu än i tidigare avtalsrörelser är i stället att det går bra för företagen.

Svensk industri stärkt

Svensk industri har stärkt sin konkurrenskraft de senaste åren och ökat sina marknadsandelar utomlands, påpekar Unionens ordförande Martin Linder.

Produktiviteten har utvecklats väl, investeringarna i svensk industri är stora, och arbetskraftskostnaderna har inte stigit snabbare än i andra länder.

Och industriföretagens bokslut vittnar om stora vinster.

– Vinstandelen i företagen ligger sedan flera år över det historiska genomsnittet – och just nu långt över, säger Martin Linder.

– Sysselsättningen är dessutom högre nu än före pandemin, tillägger Livs ordförande Eva Guovelin.

Bagerier och tvätterier

Vid sidan av löneökningar med 4,4 procent kräver alltså facken i industrin att de lägsta lönerna i kollektivavtalen ska höjas med 1 600 kronor. Tanken är att det kravet ska rymmas inom ramen för löneökningar med sammanlagt 4,4 procent.

Kravet är betydelselöst i branscher där knappast någon har avtalets lägsta lön – och i branscher där kollektivavtalet inte ens innehåller en siffra för den lägsta tillåtna lönen.

I andra branscher, som tvätterier och bagerier, ligger en stor del av de anställda på avtalets lägsta lön.

Om deras löner plötsligt höjs med 1 600 kronor blir kostnaden för arbetsgivaren betydande.

– Det kan finnas företag där lönekostnaden därmed stiger med mer än 4,4 procent. Då är det avtalet som gäller, man får inte betala mindre än avtalets lägsta lön, säger Livs ordförande Eva Guovelin.

Formellt har kraven formulerats av avtalssekreterarna och förhandlingscheferna i de fem fackförbunden inom industrin. Förbunden ska ta ställning till kraven senast den 25 november.

LO-samordning med frågetecken

I förra veckan var LO-förbunden överens om en samordning i avtalsrörelsen.

Det gällde då själva modellen för lönekraven, men någon siffra nämndes inte, utan LO slog fast att man skulle vänta in industrins krav.

– Förutsättningarna för att hela LO ska gå fram gemensamt i avtalsrörelsen är väldigt goda, bedömer GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö efter att kravet på löneökningar med 4,4 procent nu presenterats.

Förbunden inom 6F (Byggnads, Seko, Elektrikerna, Målarna och Fastighets) Har dock varit tydliga med att de ville vänta in industrikraven innan de tog ett slutgiltigt beslut om att ingå i LO-samordningen.

Seko: Vi tar en diskussion

Sekos ordförande Gabriella Lavecchia kommentar industrifackens besked skriftligt till Arbetet.

– Vår ambition har hela tiden varit att ställa krav som gör att våra medlemmar inte får betala priset i den exeptionella tid vi befinner oss i med kraftiga prisökningar och en kommande lågkonjunktur. Vi hade gärna sett att vi landat i högre krav denna gång och vi har gjort vad vi har kunnat för att pressa upp nivåerna men jag står bakom beslutet i LO-styrelsen.

Seko kommer nu diskutera hur förbundet ska ställa sig till helheten. Beslutet tas senaste den 9 december.

Arbetsgivarna: Dålig tajming

Arbetsgivarna är kritiska till fackens krav som de anser ligger för högt. De varnar för att kraven kan spä på inflationen och för att industrins konkurrenskraft hotas.

 – Alla seriösa ekonomiska bedömare förutspår en svag ekonomisk utveckling, en recession under nästa år. Facken ställer sina krav med blicken fäst i backspegeln, säger Teknikföretagens förhandlingschef, Tomas Undin.

– Det här är den högsta kravnivån sedan Industriavtalet kom till, och detta sker samma dag som regeringen går ut och varnar för en krympande ekonomi. Jag kan inte tänka mig en sämre tajming.