LO-förbunden presenterade i dag sin gemensamma hållning i avtalsrörelsen, den så kallade LO-samordningen.

Den innehåller en tydlig satsning på de med lägst löner. Nu återstår att komma överens om vilken nivå man ska kräva för löneökningarna, något som görs av facken inom industrin.

Samtidigt manar såväl ekonomer som arbetsgivare – och flera fackförbund till återhållsamhet i kraven. Motiveringen är att den redan höga inflationen skulle öka ännu mer om lönerna drar i väg.

Mer i vinst och mindre till lön

Även Konjunkturinstitutet höll presskonferens om sin lönebildningsrapport där man konstaterar att den så kallade vinstandelen i näringslivet är historiskt hög. Det innebär samtidigt att löneandelen är historiskt låg. Företagen tar alltså ut en större andel i vinst och en mindre betalas ut i lön.

Dessutom har flera tunga industriföretag redovisat kraftigt ökade vinster i sina senaste kvartalsrapporter.

”En utmaning att förklara låga ökningar”

– Det är klart att våra medlemmar vill ha del av kakan, det är helt uppenbart att det finns stora förväntningar. Men jag upplever också att man förstår att vi inte kan ta ut hur mycket som helst, att det finns en balans där. Det är tufft och det är svårt att pedagogiskt förklara det, säger Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

”Svåraste avtalsrörelsen”

En annan utmaning är att få övriga LO-förbund och deras medlemmar att acceptera det så kallade märket, alltså siffran på hur mycket lönerna ska öka. Något som IF Metall är inblandade i som ett av facken inom industrin.

– Låt mig säga så här: jag skulle bli mycket förvånad om LO är nöjda med det budet vi kommer att komma med. Det kommer alltid vara lite för lågt. Vi är i en oerhört svår avtalsrörelse, den svåraste jag har varit med om, säger Marie Nilsson.

”Även arbetsgivarna måste hålla igen”

LO-förbunden trycker hårt på att det inte bara är löntagarna som ska ta ansvar för att inflationen inte ska skena i väg ytterligare. 

På vilket sätt ska de lönsamma företagen ta ansvar?
– Företagen bör tänka på vilket signalvärde det har när våra medlemmar ser att personer i ledande befattning får höga löneökningar eller stora bonusar och man själv bara får beskedet att vi ska stå tillbaka, säger Marie Nilsson.

Men det är inget ni kan göra något åt?
– Nej, vi kan inte göra så mycket mer än att vi kan tala om att det har faktiskt ett signalvärde. Sedan är det är väl upp till bolagen att ta till sig det.

Industrin sätter märket

Facken inom industrin är IF Metall, GS, Livs, Sveriges ingenjörer och Unionen.

De kommer överens om vilka krav på löneökningar de ska ställa.

När de förhandlat färdigt med arbetsgivarna inom industri blir den löneökning man kommit fram till norm för hela arbetsmarknaden, det så kallade märket.

Principen är att industrin ska sätta nivån eftersom löneökningarna inte får vara högre än att industrin klarar internationell konkurrens.