Riksbanken fortsätter att höja styrräntan, storbankerna följer efter och höjer priserna på bolånen. Samtidigt dyker bostadspriserna och oron sprider sig.

Bland riksdagspartierna tycks det nu finnas en enighet kring att på något sätt pausa eller kanske till och med ta bort amorteringskravet, bestämmelsen som säger att man inte får överbelåna sig och måste betala tillbaka sina lån i en viss takt.

Figurer som har ett stort intresse i att folk fortsätter ta stora lån – fastighetsherrar och bankdirektörer – jublar förstås. Här finns en chans att roffa åt sig av pengarna som inte går till att betala av på lånen!

Ingves kommer slå tillbaka

I ett mer normalt läge hade det kanske inte varit så allvarligt. Men nu närmar sig inflationen tio procent och risken är uppenbar att Riksbanken kommer svara kraftfullt på slopade amorteringskrav.

Det är ju inte som att Stefan Ingves hittills brytt sig om att svensk inflation i huvudsak drivs på av utbudsstörningar. Man kan alltså misstänka att Riksbanken kommer betrakta politiska stöd till bolånetagare som något konsumtionspådrivande och svara på det sätt de kan: genom höjd ränta.

Här kan det kanske vara värt att säga några ord om vad amorteringskravet är. Även om bestämmelsen har sina problem – på kort sikt har trösklarna in på bostadsmarknaden höjts – så kom det på plats av lättbegripliga skäl.

Ytterst är amorteringskravet en sorts reglering av en galen kreditmarknad. Att politiken kräver att man betalar tillbaka sina lån i en viss takt är att försöka skydda samhället från finansiella kriser.

Amorteringskravet gynnar alla på sikt

I dag har de svenska hushållen tillsammans bolån för över 4 400 miljarder kronor. Inget europeiskt land har en lika stor andel av befolkningen boende i bostäder som är köpta med lån som man fortfarande betalar av på. Och ju mer skuldberget har växt, desto sämre rustade för priskrascher och räntechocker har Sverige och svenskarna blivit. Det är precis det vi ser nu.

Amorteringskravet är ett sätt att försöka bromsa hushållens skuldsättning, förhindra en spekulationsekonomi och att kyla ned en febrig bostadsmarknad. Kravet gynnar på så sätt framtida hus- och lägenhetsköpare och det gynnar den som har stora lån i dag. Att amortera är att spara och det enklaste sättet att sänka räntan på sina lån är ju att sänka sina lån.

Dragkampen mellan Riksdagen och Riksbanken om amorteringskravet vittnar i alla fall om en usel samordning mellan penningpolitiken och finanspolitiken.

Att politikerna är överens om att i en lågkonjunktur blåsa svenskarnas skulder är absurt. Om svenskarna dessutom får betala slopade amorteringar genom höjd ränta är något allvarligt fel.

Det är som om den ena handen inte vet vad den andra gör, för att parafrasera en känd visa.

Det är bättre att betala sina lån

I stället för att låta banklobbyisterna få igenom slopat amorteringskrav borde riksdagens partier prata ihop sig med Finansinspektionen och Riksbanken och finna en annan väg.

Det måste vara bättre att folk betalar av mycket på sina lån än att de betalar mycket för att ha lån.

Alltså: Riksbanken sänker styrräntan i utbyte mot ett höjt men fördelningspolitiskt smartare utformat amorteringskrav.

Det skulle alla svenskar – med eller utan bolån – tjäna på.