Skånska grönsaksodlare marknadsför sig med rimliga arbetsvillkor och korrekta löner. I verkligheten kan papperslösa få jobba sex dagar i veckan för en timlön på 35 kronor.
ARBETET GRANSKAR. Det är eftermiddag i slutet av augusti. På ett fält i sydvästra Skåne står fem arbetare. Deras ryggar är böjda, i händerna har de knivar, vid fötterna står hinkar.
– Vi jobbar tolv timmar per dag, sex dagar i veckan, säger en man i trettioårsåldern.
Med vana händer skär han av en zucchini från sitt fäste. Sedan rör han sig vidare genom fältet. Planta efter planta befrias från de avlånga grönsakerna.
Solen bränner hans hud, det är en varm dag. Han och hans arbetskamrater har kommit från Rumänien för att jobba i det svenska jordbruket. Lönen, berättar han, är låg.
– Det är inte bra betalt, vi får femhundra per dag, säger han.
Det motsvarar cirka 40 kronor i timmen. Lönen betalas ut svart och de som jobbar på zucchinifältet är oroliga över att få problem med svenska myndigheter.
– Ni är inte från polisen väl? frågar en kvinna som oroligt har lyssnat på samtalet.
Odlingen ligger precis där staden möter landsbygden. Runt den har flera andra grönsaksproducenter sin verksamhet.
– Vill ni ha jobb? Gå och prata med ”el patron”. De som jobbar hos grannen får dock lite mer pengar, säger mannen och pekar mot ett växthus som ligger på andra sidan en liten grusväg.
”Vi sliter tills solen går ner”
På en annan plats i Skåne står rader av salladslökar redo att plockas. På den här gården får arbetarna inte betalt per dag, de får betalt för mängden lök de hinner plocka.
En vanlig dag når de upp till 35 kronor i timmen. En bra dag kan de komma upp till 40 kronor.
Nästan alla som jobbar här kommer från Afghanistan, många är papperslösa och är helt beroende av den inkomst de får från lökplockningen.
– Det är ofta mycket varmt och vi sliter tills solen går ned, förklarar en ung man.
Bredvid fältet ligger en stor byggnad. Hit tar de löken som sedan paketeras för att säljas till svenska butiker.
– På fälten jobbar det mest papperslösa, inne i paketeringen jobbar gästarbetare från Balkan. De får lite bättre betalt, berättar han.
Bild: Jesper Klemedsson Sotomayor
I prydliga plastförpackningar lämnar lökarna lagret. Via grossisten Grönsaksmästarna når de butikerna. Märkningarna som pryder lådorna intygar att de är odlade och förpackade i Sverige. För många konsumenter har detta blivit synonymt med ansvarsfullt producerade produkter.
På sin hemsida skriver Grönsaksmästarna att deras verksamhet genomsyras av ett ansvarstagande för människor såväl som miljö. ”På Grönsaksmästarna är vi alla lika viktiga och betydelsefulla oavsett arbetsuppgifter eller yrkesroller.”
Den beskrivningen är de inte ensamma om. Många gårdar profilerar sig som små familjeföretag som brinner för kvalitativa produkter och tar ansvar för sina anställda. Grossisten Odlarlaget, som ägs av bönder skriver på sin hemsida:
”Arbetsmiljön för den personal som arbetar i medlemsföretagen är viktig för oss. De riktlinjer som FN slagit fast i regelverket Global Compact är ett minimum. De som arbetar i verksamheten skall ha en acceptabel arbetssituation med korrekta löner, arbetstider mm.”
I en butik i Malmö står en ung man framför en noggrant upplyst grönsaksdisk. Han har jobbat på Odlarlagets gårdar.
– Det är sådana jag plockat, säger han och pekar på ett par gurkor.
Jobbade 9 till 10 timmar per dag
På skyddsplasten syns en logga med en liten grodd som växer fram ur texten ”Odlarna.se”. Det är ett varumärke som gemensamt ägs av Sydgrönt och Odlarlaget.
De är två av Sveriges största grönsaksleverantörer. Deras grönsaker går att hitta i butiker över hela Sverige.
– Jag jobbade nio till tio timmar per dag. Ibland i mycket varma växthus, för det fick jag 45 kronor i timmen, säger han.
Den unge mannen är från Afghanistan. Han har italienskt uppehållstillstånd men saknar arbetstillstånd i Sverige. Inom grönsaksplockningen är han lite av en veteran. Han har jobbat på flera gårdar inom det skånska jordbruket.
– Arbetsledaren brukade köra oss från Malmö till olika gårdar. Det var inte alltid vi visste var vi var, säger han.
Under sommaren har han plockat gurka av den typ som ligger framför honom i grönsaksdisken. Det gjorde han på en gård som ligger i mellersta Skåne.
Här breder fälten ut sig i oändlighet. En hög jordvall skymmer sikten in till gården. Bakom ligger stora växthus. Inne i dem, under sommarsolen, plockade han gurka.
– Jag hade inget eget boende där så min arbetsledare ordnade boende på gården, berättar han.
För detta drogs fem kronor i timmen från hans redan låga lön. Rummen på gården beskriver han som mycket små och enkla, arbetsförhållandena som tuffa.
– Vi började tidigt på morgonen, jobbade fram till lunch, då fick vi en paus. Sedan jobbade vi med endast en kvarts uppehåll fram till kvällen. Ofta var det mycket varmt, berättar han.
Trots de hårda förhållandena menar han att det är få som klagar. De som gör det blir inte kvar länge.
– Odlarna vet att vi inte får vara här, därför kan de ge oss så lite. Ingen kommer att klaga på lönen eller arbetsförhållandena. Det är lätt att hitta någon annan som kan ersätta dig, säger han.
Bild: Jesper Klemedsson Sotomayor
Vd: God arbetsförhållanden ett krav
Stefan Tadic är vd på Grönsaksmästarna. Han förklarar att goda arbetsförhållanden är ett krav hos dem.
– Vi ställer kravet på samtliga svenska odlare som levererar till oss att de är certifierade enligt IP Arbetsvillkor. De ställer krav på systematiskt arbetsmiljöarbete, arbetsrättsliga regler samt boende. Reglerna bygger på lagstiftning och kollektivavtal, säger han i en skriftlig kommentar.
Den gård som är ansluten till Grönsaksmästarna som Arbetet granskat har certifikat men de vittnesmål som Arbetet har tagit del av ger en annan bild av arbetsvillkoren.
Kimberley Wintmo, vd på Odlarlaget, säger på telefon att de välkomnar granskningar men att hon inte känner igen sig i bilden som grönsaksplockarna ger. I stället menar hon att branschen präglas av schysta villkor.
– Våra kunder ska kunna vara trygga med att våra gurkor har producerats under goda förhållanden. Om något inte står rätt till vill vi veta det så att vi kan agera omedelbart och kraftfullt.
Hon blir mycket upprörd över att vittnesmålen om låga löner inom plockningen ska publiceras utan att gårdarna namnges. Arbetet namnger inte gårdarna för att skydda uppgiftslämnarna som vill vara anonyma av rädsla för att förlora jobbet.
– Jag uppmanar er att tänka om. Jag vill att ni lägger ansvaret där det hör hemma. Det ni gör genom att publicera uppgifterna utan att nämna gårdarna är att ni slår undan benen på de producenter som sköter sig.
Enligt Kimberley Wintmo sliter deras odlare hårt för att se till att de som arbetar inom plockningen ska ha det så bra som möjligt.
– Alla våra odlare som säljer produkter under odlarna.se är certifierade enligt IP Frukt&grönt och IP Arbetsvillkor.
Men vid kontroll med Svenskt Sigill, som hanterar certifieringen, visar det sig att 8 av 38 odlare som listas på odlarna.se saknar certifikat för arbetsvillkor. Detta förklarar Kimberley Wintmo med att två nyligen blivit uteslutna, en tagit paus och resten är små.
– Det är små familjeföretag. Om du har max en anställd behöver du inte certifieras, säger hon.
När Arbetet kontrollerar odlarna som saknar anställda visar det sig att det i flera fall rör sig om odlare med växthus på tusentals kvadratmeter. På sin hemsida skriver en av dem:
”Vi lägger upp jobbannonser på olika sajter, ni kan även kontakta oss vid början av året för säsongsanställning.”
Kimberley Wintmo kommenterar detta via sms:
”Om detta stämmer har vi uppenbarligen brustit i våra rutiner och det får vi se över.”
Vill östeuropéerna ha bättre lön så kommer arbetsgivaren att hitta papperslösa som kan göra jobbet. Vi är för rädda för att ställa krav.
Bild: Jesper Klemedsson Sotomayor
Kommunal: Vanligt med missförhållanden
Fackförbundet Kommunal organiserar jordbruksarbetare, de blir inte förvånade över grönskasplockarens vittnesmål. I stället menar de att missförhållanden är vanliga inom branschen.
– Inom plockningen är det snarare regel än undantag att arbetare jobbar under slavliknande förhållanden, säger Ulf Hansson, ansvarig för jordbruksfrågor på Kommunal.
Att komma till rätta med problemet är enligt honom mycket svårt. Hans erfarenhet är att de flesta som jobbar med att skörda grönsaker inte vågar klaga på sin lön eller sina arbetsförhållanden.
– Tyvärr är det så att vi får in väldigt få ärenden som vi kan driva, säger han.
I några fall har det dock hänt. Ett av få ställen där arbetare organiserat sig ligger utanför Lund. Här bor arbetarna i direkt anslutning till en herrgård. I vita minibussar körs de till fälten för att plocka sallad eller till fabriken för att paketera den.
– Arbetarna där har berättat om långa arbetsdagar, fusk med OB, sjukpenning, semester, och bostäder de får hyra av arbetsköparen för 4000 kronor per person i delat rum, säger Karin Casimir Lindholm på fackförbundet SAC.
På fälten jobbar det mest papperslösa, inne i paketeringen jobbar gästarbetare från Balkan. De får lite bättre betalt.
Bild: Jesper Klemedsson Sotomayor
42 kronor i timmen
De som jobbade på gården var anställda via ett bemanningsföretag som hyr ut arbetare från Östeuropa till jordbrukare i Skåne.
– Vi har lönespecifikationer från bemanningsföretaget. I vissa fall rör det sig om löner på 42 kronor i timmen, berättar hon.
De låga lönerna i kombination med höga kostnader och dåliga arbetsförhållanden gjorde att flera arbetare för några år sedan vände sig till SAC och Kommunal för hjälp.
– Arbetare som organiserade sig fick plötsligt mycket färre timmar. Även de som har anställningsavtal på viss procent var beroende av att bokas på arbete för att vara säkra på en inkomst närmsta månaden, säger Karin Casimir Lindholm.
Hon menar att jordbruksföretagens och bemanningsföretags villkor ger dem stort utrymme att straffa sina anställda för att hålla tillbaka facklig anslutning och organisering.
– Många arbetare är i en enorm beroendeställning gentemot arbetsköparen, som kan ha makten över ens arbete, ens familjs arbete, bostaden och transportmöjligheterna.
Motståndet var inte lönlöst
I dag jobbar ingen av dem som organiserade sig kvar på företaget. Trots detta var deras motstånd inte lönlöst. Det menar i alla fall SAC och Kommunal.
– Det var faktiskt bara i dagarna som jag såg att företaget tecknat kollektivavtal med Livs, säger Ulf Hansson.
På ett skånskt fält skakar mannen som plockar salladslök på huvudet. Han tror att det är svårt att förbättra villkoren i jordbruket.
– Vill östeuropéerna ha bättre lön så kommer arbetsgivaren att hitta papperslösa som kan göra jobbet. Vi är för rädda för att ställa krav, säger han.
Karin Casimir Lindholm håller delvis med honom men menar ändå att det på sikt kan leda till förbättringar.
– Om man organiserar sig brett kan även papperslösa förbättra sina villkor. I många fall är det billigare att höja löner än att ge alla sparken, säger hon.
Så hittar bönderna billig arbetskraft
Den vita vägen
• Gästarbetaren i till exempel Rumänien erbjuds jobb i Sverige. Detta sker ofta via vänner och bekanta. • Ett bemanningsföretag i Sverige anställer dem. • I de siffror som når svenska myndigheter ser lönen ut att vara i nivå med svenska förhållanden. • När arbetaren väl kommer till Sverige dras dock stora summor av från lönen för till exempel boende, transport till fälten och mat. Enligt Arbetets granskning hamnar lönen som i slutänden betalades ut på runt 50 kronor i timmen.
Den svarta vägen
• Gästarbetaren blir lovad jobb i Sverige. Detta sker via landsmän med kontakter inom det svenska jordbruket. • Gästarbetaren tar sig till Sverige utan att svenska myndigheter meddelas om att de ska jobba i landet. • Väl i Sverige betalas lönerna ut svart till arbetaren. I de fall som Arbetet granskat har lönen hamnat på runt 40 kronor i timmen.
Papperslösa
• Gästarbetaren blir lovad jobb i Sverige. Detta sker via landsmän med kontakter inom det svenska jordbruket. • Gästarbetaren tar sig till Sverige utan att svenska myndigheter meddelas om att de ska jobba i landet. • Väl i Sverige betalas lönerna ut svart till arbetaren. I de fall som granskats har lönen hamnat på runt 40 kronor i timmen.
