KRITIK. “Hej, vill du följa med på ett samtal om skönhet på kulturhuset?” 

Jag ögnar igenom eventtexten och ser att poddaren och komikern Bianca Meyer, ihop med författare och poeten Anna Axfors, ska dissekera skönhet. Den främst digitala konstnären/kreatören Arvida Byström ska dit, kanske kan ha något.

Mäktigt att ha så pass mycket kulturellt kapital att du får hålla ett samtal om vad du vill och bjuda in vem du vill, tänker jag. Vad det förtroendet bygger på får jag anledning att grubbla över under kvällens gång.

Som nybliven fatalist (höggravid) kan jag tacka ja till saker med kort varsel. Plötsligt står jag där, bland 300 sobert klädda upp till 25-åringar och minglar till tonerna av femton år gamla hits. 

Unga i dag gillar äldre musik så Disturbia med Rihanna kanske är helt rätt, vad vet jag? Jag är 33 och får helt enkelt ta att jag inte är målgruppen.

Intressant gäst ställde in

Jag får på plats veta att samtalet, showen, har formatet av en livepodd, ska vara två timmar lång och att Caroline Ringskog Ferrada-Noli – kvällens intressantaste gäst samt säkerligen en stor bidragande faktor till att 250 biljetter sålts – ställt in i sista sekund.

Ersätter gör chefredaktören för kulturpublikationen Nuda, Nora Arrhenius Hagdahl, samt Expressenteologen Joel Halldorf och modeskaparna Eytys grundare Jonathan Hirschfeld.

Första delen av samtalet kommer aldrig riktigt igång.

Lite judeskämt, lite försök till självironisering som faller på Axfors tvångsmässiga behov av att ställa sig över att ens bry sig om skönhet – hon bryr sig mer om att ”ta hand om sina barn”.

Efter att ha skojat om viktuppgång (Biancas) och viktnedgång och snygghetsprivilegium (Annas) finns inte mycket mer att ge. 

De bjuder då upp “två snygga tjejer” på scen varav en tydligen har, citat, “väldigt stora bröst”: Arvida Byström och Nora Arrhenius Hagdahl. Det är då det spårar på allvar.

“Kan man ha sneakers till klänning?”
“Vad kallar du det kvinnliga könsorganet?”
“Vad tycker ni om min outfit?”

Möte med elevrådsordförande

Man hade hoppats att det skulle vara ett samtal där en chefredaktör och en kreatör får resonera kring populärkultur, trender, smak och humor. 

Nu påminner det snarare om ett möte mellan en elevrådsordförande från villorna vid vattnet och den coola, lite lagom alternativa tjejen i toakön på en hemmafest. 

Villatjejerna bara pågår – frågar om allt (läs: ingenting) och de svala tjejerna svarar artigt, om än kort. 

“Nej.”
“Fitta.”
“Det är fint.”

De konstaterar att de snygga tjejerna inte är smala nog för att vara modeller längre men Bianca Meyer tröstar med att svarta män gillar detta. 

Tolv minuter för tidigt frågar Anna Axfors producenten i publiken om det är ok att ta paus. Det är det.

Efter en lång paus beklagar Axfors sig över att gästerna inte sitter kvar “som om inget har hänt.” 

Gästerna kommer ut på scen igen – men denna gång som pynt snarare än aktiva samtalsparter. Arvida Byström har inte ens en mikrofon med sig.

Halldorf citerar bibeln

Entré för Joel Halldorf, som ändå tänkt till lite. Han citerar bibeln och får till kanske kvällens första skratt som inte är kopplat till publikens cringe eller nervösa panikskratt från samtalsledarna. 

Halldorf halkar givetvis in i gamla hjulspår och uppmanar kvinnor att vara nöjda med sig själva, speciellt de han anser vara vackra.

När den fjärde och sista gästen Jonathan Hirschfeld kommer ut på scen är det så trångt i soffan att de stackars tjejerna nästan trillar ur. Varför är de ens där, när allt fokus är på att göra Eytys-grundaren så obekväm det bara går?

Högröd tvingas han svara på frågor om sin förmögenhet och sitt judiska påbrå.

“Jag är som sagt modeblind så jag visste inte ens vad Eytys var innan idag”, koketterar Axfors vidare. De snuddar vid ämnen där det potentiellt skulle kunna finnas något att prata om – men då avbryter hon och byter spår.

Mitt hans resonemang ska hon bjuda på vin från sitt (bordets enda) glas.

När hon säger att de andra panellisterna också får ta vin slänger sig Nuda-Nora över glaset. Det går sedan fram och tillbaka mellan henne och Arvida Byström. 

Ett tappert försök att lugna sinnet när de helst mest verkar vilja kuta därifrån.

När de sedan återgår till att prata om mode har luften gått ur samtliga gäster till den punkt att teologen Halldorf blir den som i panik försöker föra resonemang kring trender.

Lovade stort – levererade tunt

Den här showen lovade stort men levererade tunt. Det skulle kunna vara en fråga om preferenser men när kulturaktörer får så pass fria tyglar att de kan bjuda in vem de vill så måste det finnas någon form av verkshöjd. 

Inte ens när poeten Elis Monteverde Burrau – som på övertid ska bli omstylad av Nuda-Nora – gör kvällens första ansats att interagera med publiken, lyckas han rädda det.

Anna och Biancas show blev allt annat än vacker. Den blev inte ens kul eller tänkvärd. Att producenten argt väser åt dem att “rappa på” när de drar över tiden blir grädden på snömoset. 

Då har en fjärdedel av besökarna redan hunnit lämna. Jag känner mig lättad att det är över. Samtliga på scen verkar känna det samma.

Kanske vore en kvalitetskontroll av något slag av ansvarig producent vara på sin plats. En liveshow kräver nämligen ett genomarbetat manus, ett genrep och i alla fall ett par genomtänkta resonemang. 

Skämten ska inte dras två gånger för att någon glömt vad som redan sagts. Man ska inte behöva fråga om sneakers är “a big no-no till klänning” mer än en gång. Det måste vara bättre. 

Unga tjejer förtjänar bättre.