”Några skvättar kan vara skillnaden mellan liv och död!” 

Krisen som uppstod när kaffet var slut i min koffeinberövade karantän mobiliserade halva bekantskapskretsen. Vänner och grannar hörsammade mitt nödrop och kom med omsorgsfullt rostade bönor för att lindra min covid 19-isolering. 

”Sara försmäktade i sitt 20-talspalats ety hon ej kunde köpa kaffe,” skojade jag på Facebook. 

Otaliga gånger har jag skämtat om mitt kaffeberoende i sociala medier, lagt upp bilder på rödglänsande stenfrukter och bryggbara souvenirer från världens alla hörn. Gärna med den självironiska hashtaggen #hipsterdetox.

Mitt kaffenörderi är ett enormt privilegium; jag reser till fjärran länder och smakar mig genom instagramvänliga miljöer. Under mina resor har jag sett frukten skördas, torkas och slutligen packas för att exporteras till rosterier runt om i världen.

En försvinnande liten del av skörden stannar kvar för inhemsk konsumtion. De dyraste bönorna – de som blir finkaffe på hippa kaffebarer – är reserverade för The Global North.

Vi, som aldrig har plockat en enda kaffefrukt, får äran att rosta och förfina en råvara hämtad långt härifrån, medan odlarna får nöja sig med pulverkaffe.

Mitt kaffenörderi är ett enormt privilegium; jag reser till fjärran länder och smakar mig genom instagramvänliga miljöer.

Insikten slår mig när jag står i utkanten av en kaffeplantering i västra Uganda, vansinnigt kaffesugen. På buskarna växer röda, friska frukter av coffea arabica – men inte en enda kopp kaffe finns i få tag i för allt smör i Småland. Jag vill tugga i mig fruktköttet i ren desperation. 

– Te? 

– Jag har jobbat 13-timmarsskift i flera dagar, jag behöver KAFFE, vill jag skrika, men tackar artigt och slår mig ner bland grovarbetarna som slevar i sig köttgryta till frukost.

Kaffe är en så kallad cash crop, en värdefull gröda som säljs i stället för konsumeras. 

Vi svenskar vaskar ungefär var tredje kopp kaffe. Det gör vi utan att tänka på odlarna som jobbar tolvtimmarsskift varje dag, året om, ofta under usla förhållanden. De som kultiverar vårt finaste kaffe på bekostnad av majs, bönor och kassava. 

Men de får ju en inkomst? Jo, men långt ifrån tillräcklig, och det gäller även om du handlar rättvisemärkt. 

Redan innan inflationen slog till, varnades för dåliga skördar och stigande priser.

Att kalla det ”fairtrade” är ett hån när det handlar om ytterst blygsamma summor som hamnar i odlarnas fickor. Men alternativet, massproducerat kaffe som framställs utan något som helst socioekonomiskt ansvarstagande, är givetvis sämre. 

Redan innan inflationen slog till varnades för dåliga skördar och stigande priser (som givetvis gav upphov till flera inlägg om andnöd på min Facebook), och nu är det svarta guldet rekorddyrt. 

Jag vågar inte ens tänka på hur småodlarna drabbas. Nu, mer än någonsin, gäller det att köpa de hutlöst dyra bönorna och dricka brygden med vördnad. Någonstans är verkligen en skvätt skillnaden mellan liv och död.