– Det här är den största frihets- och trygghetsreformen på svensk arbetsmarknad i modern tid, sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark när riksdagen igår klubbade de lagändringar som kommit att kallas ”nya las”.

– Det här är stort. För oss som har jobbat länge med frågan känns det jättebra att den är i hamn, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall som har varit med och förhandlat fram förändringarna i arbetsrätten från början.

Den formella starten för reformarbetet gick när den rödgröna regeringen i januari 2019 kom överens med Centerpartiet och Liberalerna om att ”modernisera” arbetsrätten.

En utredning fick i uppdrag att ta fram förslag om uppmjukat anställningsskydd – men om fack och arbetsgivare kunde förhandla fram en reform som gick i samma riktning lovade politikerna att genomföra den i stället.

På så sätt kom facken att förhandla under press, något som bidragit till kritiken och splittringen inom LO-familjen.

”Känsliga frågor”

Men även för regeringen har processen varit svår, enligt arbetsmarknadsministern.

– Det här berör känsliga frågor på arbetsmarknaden. I perioder har vi jobbat dygnet runt. Och det har varit tillfällen när jag själv känt att det verkligen skakar om, säger Eva Nordmark.

– Ett sådant tillfälle var när Toijer-utredningen kom. Den var inte balanserad, utan till arbetsgivarnas fördel. Då gungade det, det skakade rejält under mina fötter.

Men reformens rötter går betydligt längre bakåt i tiden än januariavtalet, påminner Veli-Pekka Säikkälä.

Kanske ända till 1990-talet, då reglerna för visstidsanställning ändrades fram och tillbaka beroende på regeringarnas färg.

Säikkälä: ”Nu är det nog”

Arbetsgivarnas krav på flexiblare bemanning fick gehör hos politikerna, och andelen visstidsanställda ökade stadigt, samtidigt som bemanningsföretagen började växa.

Till detta kom att a-kassan försämrades.

– Under finanskrisen 2008-2009 försvann 100 000 jobb i industrin. Då kände vi: Nu är det nog, vi måste göra något, säger Veli-Pekka Säikkälä.

På IF Metalls kongress 2011 fördes en intensiv debatt om hur tryggheten skulle stärkas. En slutsats av jobbkraschen var att strikta regler i las inte räcker.

Verklig trygghet förutsatte att industriarbetare också fick möjlighet att skaffa nya kunskaper, så att de kunde hänga med i inudustrins snabba förändring.

– Kring 2014 diskuterade vi med Teknikföretagen och Industriarbetsgivarna om det här. Handels och Svensk Handel var med i samtalen, säger Veli-Pekka Säikkälä.

LO ville förhandla

2015 fördes diskussionen vidare in i LO, och 2017 – två år före januariavtalet – begärde LO förhandlingar med Svenskt Näringsliv.

Från delar av LO har kritiken varit stenhård mot tanken att byta svagare anställningsskydd mot bättre möjligheter för de anställda att utbilda sig och ställa om till nya jobb.

– Jag har hela tiden trott att reformen behövs. Men ibland har det varit motigt. Också i mitt eget förbund har det funnits rädsla för vart det här ska ta vägen, säger Veli-Pekka Säikkälä.

”Arbetsrätten borta från dagordning”

På frågan vilken betydelse gårdagens riksdagsbeslut har svarar han:

– Att den som valde yrke i 15-årsåldern och har ångrat sig, eller den som sitter fast med taskig lön och taskig chef, får en möjlighet att ta sig vidare.

Är arbetsrätten avförd från politikernas dagordning nu?
– Ja det skulle jag säga, svarar Eva Nordmark. Vi som politiker måste visa stor respekt för parternas förhandlingar och deras avtal. De förändringar vi gör nu måste respekteras av alla partier.

– Uppgörelsen betyder nog att politikerna lämnar arbetsrätten i fred en tid, säger Veli-Pekka Säikkälä. Men vi parter måste hela tiden visa att vi klarar av de problem som uppstår på arbetsmarknaden förhandlingsvägen. Annars kommer lagstiftaren inte sitta still.