Att kunna granska verksamheter som är gemensamt finansierade, exempelvis inom skola och äldreomsorg är en viktig demokratisk princip. Om inte annat så skapar det incitament, som det heter, för dem som driver dessa verksamheter att sköta sig. Men många privata aktörer slipper och kan bedriva sin skattefinansierade verksamhet hur de vill. Det är inte rimligt.

Lena Hallengren höll i dagarna en pressträff där hon presenterade ett nytt utredningsförslag gällande offentlighetsprincipen. Denna omfattar bland annat Sveriges offentliga förvaltning där myndigheter, kommuner och regioner ingår. Syftet är att både media och allmänheten ska ha insyn i verksamheter och att motverka korruption.

Privata aktörer har en gräddfil

När det kommer till privata välfärdsaktörer har utvecklingen på inte hängt med. I takt med att en allt större del av den offentligt finansierade välfärden drivs av privata aktörer så har allmänhetens insyn minskat. Det försvårar mediala granskningar och försämrar den demokratiska kontrollen. Dessutom blir det svårare för anställda att slå larm om något är galet.

I Arbetets podd “Från golvet” berättar Stine Cristophersen om sitt beslut att gå ut i media och berätta om de allvarliga brister i arbetsmiljön på det demensboende hon själv arbetar på. Och vilka följder det fick.

Trots att coronasmitta härjade och de inte hade tillgång till skyddsutrustning blev hon kallad för illojal lögnare av HR när hon gick ut med sin berättelse i media. Lojalitetsplikt stod nämligen inskrivet i hennes anställningskontrakt. Hennes handlingar grundade sig i lojalitet men av fel slag. Arbetsgivaren tyckte att hon borde brytt sig mer om företagets goda namn än om de äldre.

Värst för arbetstagare

Utredningen ska fokusera på flera områden, bland annat de tjänster som inte är behovsprövade och utreda vilka effekter en utökning av offentlighetsprincipen kan få på börsnoterade aktiebolag. Målsättningen är att samma krav och regler ska gälla för de privata aktörerna som de offentliga. Dessutom ska processer kring arkivering och hantering av handlingar även genomlysas.

Att vara lojal sina patienter, brukare, elever och kollegor är förbjudet i många privata välfärdsföretag i dag. Det innebär att de är svårare för media att granska, att personal inte har samma rätt att berätta om vad som pågår på arbetsplatsen. Det ger negativa effekter på de som nyttjar verksamheten eller tjänsterna. Och vi som medborgare får inte veta vad våra skattepengar går till.

Och allra svårast är det för just personalen. De kan inte välja att nyttja andra tjänster eller ta med sin skolpeng någon annanstans. De flesta är ju en en ekonomisk beroendeställning till sin arbetsgivare. Detta förslag behövs, inte minst ur ett arbetsmiljöperspektiv.

En fråga om demokrati

Frågan om offentlighetsprincipen är en fråga om demokrati. Att våra gemensamma resurser pumpas in i stora välfärdsföretag utan möjlighet att varken granska eller ansvarsutkräva på samma villkor som andra offentliga verksamheter är allt annat än en sund konkurrens. Det är direkt orättvist och långt ifrån den svenska tradition av transparens som gynnat oss och skapat hög tilltro till våra institutioner.

Och trots att vi 2017 fick lagen om meddelarskydd som förbjuder arbetsgivare att straffa anställda inom vården så behandlas många som Stine Cristophersen. Om de vågar berätta. Och många verksamheter sparar in och tjänar på att kunna bedriva en bantad verksamhet bakom lykta dörrar.

Att komplettera utredningen är att dra åt snaran på den rovkapitalistiska kultur som råder inom alltför många områden som finansieras av skattemedel. Det är faktiskt dags att återta den demokratiska kontrollen av välfärden och det är inte en dag för sent.