”Integrationssatsningarna måste märkas ute i arbetslivet”
Alltför många kastas ut på arbetsmarknaden utan tillräckliga språkkunskaper vilket skapar ett a- och ett b-lag som försvårar integration, skriver Eyob Araya.
Utlandsfödda arbetskraft utgör en viktig del av svensk arbetsmarknad, särskilt i kvinnodominerade branscher. Yrken som undersköterska, vårdbiträde, lokalvårdare och hushållsnära tjänsten är arbeten är vanligt.
Alltför många nyanlända svenskar får inte en bra introduktion till arbetsmarknaden. I stället fick de en så kallad kombinerade utbildning där svenska som andraspråk och yrkesförberedande utbildning kombinerades. Utbildningen ger inte tillräckligt resultat utan leder att människor utan språkfärdigheter hamnar i arbetslivet.
Tack vare politiker som Annie Lööf (C), som anser omvårdnadsarbete är en enkel arbetsuppgift, skickar skolor ut elever utan språkkunskap på arbetsmarknaden.
Inga enkla jobb inom välfärden
Att arbeta med multisjuka människor kan inte vara ett enkelt arbete, inte heller att ta hand om demens-handikappade människor. Ännu svårare blir det för någon som inte har språket till hjälp.
Som regionalt fackligt ombud träffar jag många utlandsfödda medlemmar. Många av dem saknar grundläggande kunskap i svenska. Största delen av dem har flytt konflikter och diktatorer i sina gamla hemländer vilket gör att de inte vågar stå upp för sina rättigheter på grund av rädsla att förlora jobbet.
Det råder en klar tysthet på arbetsplatsträffarna. Det första man frågar vid kontakt med fackliga företrädaren är: “Kommer du att tala om för min chef att jag ringde upp facket?”. Det gör ont i mig som fackligt ombud att se någon som avstår sina rättigheter på grund av okunskap och lever i ständig rädsla bli av med jobbet.
Dels uttrycker sig dessa arbetare inte sig för att de inte vågar, dels på grund av språksvårigheter eller att de inte är upplysta om sina rättigheter.
Språket nyckeln till jämlikt arbetsliv
För att integreras i det svenska samhället är det viktig att kunna språket. Det är omöjligt att bli en del av samhället om inte man inte kan kommunicera med sin omgivning.
Men dessa elever får inte trygga anställningar på grund av brister i svenska språket. Många utnyttjas och tvingas acceptera anställning med betydligt lägre ingångslöner än sina infödda svenska kollegor för att slippa socialförsörjning.
Det har debatterats i årtionde om integration; bildats integrationsmyndighet och partier profilerar sig i frågan men inga hållbara åtgärder som jag kan se effekt av på arbetsmarknaden har tagits än. Omsorgslyftet är en bra början men det behöv ännu mera satsningar från arbetsgivare och kommuner.
Det är dags att ge alla som kommer till Sverige chans att lära sig svenska. Att folk kommer i arbetslivet utan språkfärdigheter gynnar varken vårdtagaren, arbetsgivaren eller själva arbetaren.
Jag är övertygad att Sverige kan uppnå målet med att utlandsfödda arbetstagare integreras i samhället om det finns en politisk vilja och plan. Utan det finns övervägande risk att segregationen fortsätter till barn och barnbarn. Det kommer vi kommunalare aldrig acceptera.
