Vi måste ta den inhemska korruptionen på allvar
Medan polisen varnar för kriminellas inflytande över beslutsfattare har företagsägarna redan hela foten inne i de politiska beslutsrummen, skriver Arbetets ledarskribent.
Nyligen varnade polisen för att kriminella nätverk försöker placera lojala kontakter på våra myndigheter.
Det skulle öka risken för klassisk korruption, med utpressning, hot och mutor, en korruption som Sverige till stor del varit förskonat från.
Men redan nu frodas en annan typ av korruption som likt en övergödslad energiskog har vuxit över alla bräddar under de senaste decennierna.
Det är den tydliga kopplingen mellan näringslivets önskemål om politiska beslut – och politikers villighet att fatta dessa beslut.
Det privata näringslivet har redan lojala kontaktpersoner bland beslutsfattarna, det som de kriminella nätverken eftersträvar.
Vi värjer oss dock för ordet korruption och pratar hellre om ”lobbying” och ”påverkan”.
Sabunis hjärtefråga konstruerad av lobbyister
Likväl är penningflödena från skattebetalarna till privata företagsägare så gigantiska i de politiska besluten att de kriminella nätverkens eventuella kompis hos en kommunal handläggare bleknar i jämförelse.
Här handlar det ofta om miljonbelopp av våra skattepengar som överförs till det privata näringslivet.
Vi minns den dåvarande Alliansen i region Stockholm som sålde ut vårdcentralen Serafen för knappt 700 000 kr till några utvalda läkare. Som senare sålde vårdcentralen vidare till vårdkoncernen Capio för drygt 20 miljoner kronor.
Vi minns när Nyamko Sabuni plötsligt, som nyvald partiordförande i sitt första tal i Almedalen förklarade att Liberalerna nu med kraft skulle ägna sin politik åt att verka för en elektrifiering av Sveriges vägar. Denna nya riktning förvånade många, även en stor del av Liberalernas egna politiker.
Svenska Dagbladet visade senare att denna nya hjärtefråga för Nyamko Sabuni var konstruerad av lobbyister som jobbade på uppdrag av biljätten Scania.
Samma lobbyister hade även hjälpt henne i valprocessen för att bli ny partiledare.
Politiker är företagens medel
För många företag fungerar därmed politikerna som ett medel man använder för att nå ett bra ekonomiskt resultat.
Efter att Maud Olofsson som ny partiledare styrt om Centerpartiets politik bort från landsbygd och miljö och i stället förvandlat Centern till ett parti för företagsägare haglade logiskt nog de företagsvänliga förslagen inom partiet.
Centern och dåvarande Alliansen drev igenom gigantiska sänkningar av arbetsgivaravgiften för tjänsteföretag, främst inom hamburgerrestauranger och liknande.
2014 blev Maud Olofsson ny styrelseordförande för besöksnäringens bransch- och arbetsgivarorganisation Visita där hon fortfarande arbetar kvar.
Vi måste se det uppenbara. Vad vi skådar i dessa exempel är olika varianter av en väl utvecklad svensk korruption.
Sverige är inget undantag.
Att denna typ av korruption kallas lobbying och oftast håller sig inom lagens ram gör den inte mer moraliskt försvarbar.
Politiker som är lobbyister
Det riktiga språnget för ekonomiskt styrd svensk korruptionen togs dock genom utförsäljningen av vår gemensamma välfärd. Planerna för hur en sådan utförsäljning skulle gå till togs redan i slutet på 1970-talet av Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, som därefter drog igång mängder av påverkanskampanjer och propagandautspel.
Det tog ett antal år men sedan hade man tillräckligt många kontaktpersoner bland Sveriges beslutsfattare för att ändra spelreglerna. Och svenskarnas skattepengar kunde börja föras över till det privata näringslivet.
Om de kriminella nätverken inte vore så ljusskygga skulle de ha mycket att lära sig av denna lobbying om hur man skaffar sig kontaktpersoner på rätt poster i beslutsleden.
Som tankesmedjan Balans har visat i ett flertal sammanställningar har sammankopplingen mellan näringsliv och politik därefter ökat i takt med friskolekoncernernas allt starkare etablering i landet.
Nu senast gäller det en utförsäljning av skolfastigheter som Stockholms kommun planerar. Värdet av de skolor som ska säljas uppgår till 1,9 miljarder kronor.
Tre av de beslutsfattande ledamöterna jobbar som lobbyister och två andra är eller har varit VD för Friskolornas Riksförbund. I styrelsen för det företag som ska agera som stadens bollplank i frågan sitter ett före detta bostadsborgarråd, skriver tankesmedjan Balans.
Naturligtvis är det korruption det handlar om, även om inget lagbrott begås och reglerna för jäv vid beslut följs till fullo.
På vems uppdrag agerar de folkvalda?
Som varje kännare av underrättelseverksamhet vet så är ju även vänskap och kamratkontakter en utmärkt ingång till korruption.
Sällan har svensk vänskapskorruption blottats så tydligt som när Uppdrag Granskning 2016 avslöjade att de dåvarande två högsta cheferna inom Skatteverket, Helena Dyrssen och Ingemar Hansson, ringde för att varna vännen och moderatkollegan Frank Belfrage om att SVT begärt ut uppgifter om hans skatteaffärer.
Eller när DN avslöjade att Riksrevisor Susanne Ackum kört över alla rekryteringsregler och självsvåldigt anställt sina vänner och före detta kolleger från regeringskansliet till specialtjänster med höga löner.
I dessa desinformationens tidevarv måste vi värna svenskarnas tillit till politiker och myndigheter men det är en tillit som lätt faller när alltfler börjar ställa sig frågor av följande slag:
Alla de friskolelobbyister som nu sitter som politiker när besluten ska tas om att sälja ut medborgarnas byggnader till friskolor, på vems uppdrag agerar de egentligen?
Fram till 2018 var Sverige ett av få länder som helt saknade regler för övergångar från politiken till näringslivet. Sedan dess finns en lag som i vissa fall kan besluta om karens för ministrar och statssekreterare på max ett år innan de kan hoppa över till det privata näringslivet eller vissa organisationer.
Denna förstärkning är som bäst kosmetisk.
Det handlar om korruption
Det är inte svårt att identifiera den korruption som försiggår, vare sig den styrs av vänskapsband, längtan efter styrelseposter eller ekonomisk vinning.
Det viktiga är dock att inte bara identifiera korruptionen utan att också avstå från den.
Men när ljuset faller på den uppenbara kopplingen mellan beslutsfattare å den ena sidan och Scania, Visita, skatteplanerare och friskolekoncerner å den andra svarar politikerna med tystnad.
Politikers uppgift är att företräda väljarna och på bästa sätt förvalta väljarnas skattepengar.
Låt oss fram till valet i september påminna väljarna om vilka partier som kan hålla den rågången röjd.