Framtidens avtal på spel under pappersstrejk i Finland

Strejken på finska skogsbolaget UPM har nu pågått i sex veckor. Tusentals anställda har lagt ned arbetet och varje strejkdag bedöms enligt Svenska Yle kosta två–tre miljoner euro i förlorade intäkter. Ändå syns inga tecken på kompromissvilja från företaget. Varför?

Konflikten på UPM har sin upprinnelse i ett strategiskt beslut hösten 2020. Då skakade arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin om den finska arbetsmarknaden med beskedet att den helt skulle sluta nationella kollektivavtal. I stället skulle varje medlemsföretag framöver förhandla separat med facken. 

Strejkvarning i Finland

Mika Helander, arbetsmarknadsforskare på Åbo akademi, varnade för stormiga förhandlingar när kollektivavtalet löpte ut. I fallet med UPM fick han rätt. 

– Det är en konsekvens av det beslutet. Samtidigt kan man säga att det inte blivit så många strejker. Stora Enso förhandlade fram ett koncernavtal ganska snabbt och man kunde på det viset behålla avtalets kollektiva karaktär. Olika fabriker fick samma avtal med samma lönepåslag och samma villkor, säger han.

Även skogsjätten Metsä Group tecknade ett koncernavtal.

– Skillnaden med UPM är att de vill göra fem olika avtal för sina fem affärsområden. Det bryter ännu mer mot tanken med kollektivavtal och är någonting helt nytt i Finland, säger Mika Helander.

Företagen gestaltar inte sitt arbete och sin verklighet genom nationalstaterna längre, då finns inte samma intresse av de stora socialdemokratiska kompromisserna mellan arbete och kapital.

UPM bakom ny avtalsmodell

UPM sägs ha tagit initiativet till Skogsindustrins kursomläggning. Företaget är också det skogsbolag som agerat mest aggressivt på tjänstemannasidan. I februari meddelade företaget, som Arbetet Global tidigare rapporterat om, att det helt slutar teckna kollektivavtal för tjänstemän. 

Om företaget får igenom sitt krav på olika avtal för sina respektive affärsområden – cellulosa, tryckpapper, specialpapper, biobränsle och självhäftande material – kan anställda inom olika grenar av samma bolag får olika lön och villkor. Det skulle innebära en helt ny situation och helt nya svårigheter för facket.  

Målet att försvaga facket?

I Finland spekuleras det i att företagets motiv är ideologiska, att det handlar om att försvaga den fackliga motparten. Mika Helander tror att det kan vara en delförklaring, men att det också handlar om en strukturanpassning till en global marknad. 

– Företagen gestaltar inte sitt arbete och sin verklighet genom nationalstaterna längre, då finns inte samma intresse av de stora socialdemokratiska kompromisserna mellan arbete och kapital, säger han.

– Men jag hade trott att de skulle godkänna de nationella avtalen på koncernnivå. Att man nu vill decentralisera ännu mer är lite förvånande för mig. Där ser jag nog ganska många risker också.

En sådan risk rör kompetensförsörjning. Vad händer exempelvis om det uppstår arbetskraftsbrist? 

– Löntagarnas referensgrupper är ju andra arbetare i samma bransch men i andra företag. Det här är skolade arbetare som kan konkurrensutsätta företagen. Man kan rösta med fötterna och byta arbetsgivare, säger Mika Helander.

Nya förhandlingar om strejken på UPM

Efter att läget under lång tid varit låst meddelade parterna förra veckan att de kommer att återvända till förhandlingsbordet. Riksförlikningsmannen, Finlands motsvarighet till Medlingsinstitutet, har kopplats in.

– Jag tror att arbetstagarparten är beredd att ingå affärsområdesvisa avtal och jag misstänker att de i kompensation får lite bättre löneförhöjningar än i Stora Enso, säger Mika Helander.

Pappersförbundets strejk har förlängts i omgångar och sträcker sig i dagsläget till den 12 mars. Om och när parterna kan enas är en öppen fråga. 

– De förhandlar bakom stängda dörrar och vi vet inte vilka papper de har framför sig. Om de utgår från ett tomt papper i stället för att utgå från det gamla kollektivavtalet har de fler punkter att bråka om och då tar det längre tid, säger Mika Helander. 

Höga insatser för finska Pappersförbundet

UPM har investerat pengar och prestige i sitt krav på en ny avtalsmodell. Men Mika Helandet påpekat att insatserna är minst lika höga för facket.  

– Arbetstagarsidan är knappast beredd att pruta väldigt mycket på arbetsvillkoren. Pappersförbundet förhandlar med alla de olika företagen. De vet att om de ger efter till ett företag kommer de att ha samma problem med de andra företagen i nästa förhandlingsrunda.