Det är trassligt av röda trådar nu. Från mina fyra år i Burma/Myanmar, till de dagliga nyheterna jag följer därifrån. Händelser och företeelser som jag iakttog då, i det nyligen öppnade landet, får sin effekt nu, några år senare. 

För jag minns hur det började. Jag minns hur jag satte in det första sim-kortet i en smartphone några månader efter att vi flyttat till Yangon 2014.

Tidigare hade sim-korten kostat 2 000 dollar och mobiltelefoner hade varit förbehållna en liten elit. Men efter att telekomjättarna börjat rulla ut sina stora nät hösten 2014 så rasade priset och Burma var med ens sammankopplat med världen.

Sedan följde en tid då tech-nomader från Silicon Valley och Singapore satte upp ”shop” i Myanmar, deras lysande skärmar samlades på vissa fik med bra wifi och de började snickra  hemsidor och göra appar.

Det dök upp Facebooksidor som hette saker som ”My Beautiful Myanmar”, fyllda med underbara bilder på pagodor i solnedgång och munkar i vinröda rader.

Jag minns speciellt den första bilden som väckte oro – en bild på en muslim som satt med benen i kors och en bomb i sin turban.

Men ganska snart vaknade vi på morgnarna och såg att de trevliga Facebooksidorna fyllts med annat. Jag minns speciellt den första bilden som väckte oro – en bild på en muslim som satt med benen i kors och en bomb i sin turban. Den dök upp från ingenstans. Det måste ha varit i början av 2015. 

I dag vet vi tack vare ”digital forensics”, det vill säga forskare som kartlagt exakt hur det digitala hatet spreds från Facebook under åren som föregick folkmordet mot rohingyerna 2017, att just dessa uppdateringar som jag såg där i min skärm, också spreds av högt uppsatta militärer, högt uppsatta munkar och tiotusentals andra som följde dem. 

Under hösten 2017 hade det piskats upp ett sådant hat mot rohingyerna, att när militären påbörjade den etniska utrensningen av rohingyer från delstaten Rakhine var det få eller ingen som protesterade. Landets de facto ledare, före detta fredsikonen Aung San Suu Kyi, gjorde det inte.

Förfärande många människorättsorganisationer var tysta. FN som hade varnat för detta stod handfallna och gjorde det ena skarpa uttalandet efter det andra.

Och nu till den röda tråden. För strax före jul kom stämningsansökan, jag hoppade till när jag såg det i min… ja… Facebook-app.

Rohingyer i både USA och Storbritannien kräver Facebook på över 150 miljarder pund i två stora stämningsansökningar som lämnades in på varsin sida Atlanten. Facebook anklagas för att ha tillåtit publicering av systematisk och koordinerad hatpropaganda som förstärkts av plattformens algoritmer och direkt föranlett folkmordet. 

Det är en röd tråd som kan synas tunn, men där en enkel uppdatering i en ände lett till ett folkmord i den andra.