Ulf Kristerssons krusande för SD är genant
Moderaterna har slutat kritisera SD:s extremism och har i stället börjat försvara partiet. Ulf Kristersson framstår som moraliskt kaputt, skriver Arbetets politiska redaktör.
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har inlett ett samarbete med Sverigedemokraterna och ingenting ska få störa det projektet. Att tiga, tassa på tå, kröka rygg och anpassa sig är ett pris han och hans parti är beredda att betala för att kunna sy in Jimmie Åkesson i sin maktstrategi.
I dag firar det kristerssonska krumbuktandet nya triumfer. I en intervju med Aftonbladet låter nämligen M-ledaren meddela att det inte är problematiskt att SD-politiker vecka ut och vecka in avslöjas med att uttala sig rasistiskt eller nazistiskt.
– Jag tar fasta på hur partier agerar i riksdagen, det gäller både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Att företrädare för det parti han önskar stötta honom som statsminister uttrycker sig nazistiskt – vi upprepar: nazistiskt – är inget som besvärar Ulf Kristersson.
Håhå, jaja.
Svek förintelseöverlevare
Det eviga krusandet för SD – där det svikna löftet till förintelseöverlevaren Hédi Fried står fram som tragikomisk höjdpunkt – har tagit oss hit. Ulf Kristersson framstår som moraliskt kaputt.
Efter valförlusten 2018 slog Moderaternas eftervalsanalys fast att den viktigaste uppgiften för partiledningen och partiet är att stärka förtroendet för Moderaterna under kommande mandatperioden. Moderaterna var tvungna att ta sig tillbaka till en position där var ”ett pragmatiskt parti som sätter sakfrågor och genomförbarhet i fokus”.
I Ulf Kristerssons huvud är det pragmatiskt att vara obekymrad inför rasism. I gruppledaren Tobias Billströms huvud är det pragmatiskt att försvara SD när de granskas eller kritiseras. I skuggfinansminister Elisabeth Svantessons huvud är det pragmatiskt att påstå att enda skälet till att hon sagt att SD är rasister är för att andra gjorde det.
Går inte att lita på Moderaterna
Under Fredrik Reinfeldt och Anders Borg retirerade Moderaterna från många klassiska högerfrågor och satsade allt på att framstå som pålitliga i frågor om landets ekonomi och hur landet skulle styras. Här ingick ett naturligt motstånd mot Sverigedemokraterna.
När Decemberöverenskommelsen – som från början var en borgerlig idé – sades upp undergrävdes den nya partiledningens auktoritet. När partiet sedan bytte fot om SD i förhoppning om att det skulle göra en moderat till statsminister spädde det på en misstanke om att partiet inte går att lita på. Det är bland annat därför Stefan Löfven är regeringschef i dag.
Med ett år kvar till valet så är det uppenbart att Moderaterna inte förmår ta strid mot extremism om den uttalas från höger. Det är också uppenbart att man hellre försvarar SD än försöker ta deras väljare.
Moderaterna är långt ifrån bli det pålitliga parti deras valanalys efterlyste 2018.