Medan Ebba Busch har gått omkring och spelat kränkt över att hennes regeringsalternativ kallas blåbrunt har författaren Mats Wingborg försökt förstå vad som skulle hända om Moderaterna och Kristdemokraterna bildade regering med stöd av Sverigedemokraterna efter nästa val.

I boken Blåbrunt Sverige undersöker Wingborg partiernas politik och besöker platserna där de redan styr. Fram träder ett regeringsalternativ där Sverigedemokraterna i stort köper högerns ekonomiska politik så länge de får som de vill gällande migrationen.

Det vore förödande för svensk arbetarklass.

De blåbruna vill inte att arbetare organiserar sig

Den förra borgerliga regeringen var så ivrig att motverka facklig organisering efter valet 2006 att de slopade avdragsrätten för fackföreningsavgiften redan året därpå. Detta avdrag återställdes senare av den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet 2018. Vid denna tidpunkt fick Sverigedemokraterna bekänna färg och var det enda parti som röstade nej, samt en moderat.

Övriga borgerliga partier röstade inte ja utan avstod. Signalen är tydlig: Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill inte att landets arbetare ska organisera sig och de vill ha ett ojämlikt maktförhållande mellan löntagare och arbetsgivare. De påstår sig värna den svenska modellen men deras politik och agerande visar något helt annat.

Farligare på jobbet

Sverigedemokraterna vill avveckla de regionala skyddsombuden till förmån för arbetsmiljörådgivare från Arbetsmiljöverket. 8000 fackliga skyddsombud skulle försvinna. Varifrån fick Sverigedemokraterna denna idé? Tackar som frågar. Jo, direkt från Svenskt Näringsliv och rapporten ”Dags att tänka nytt – ett modernt arbetsmiljöarbete kräver moderna regler och roller”, påpekar Wingborg i boken. Konsekvensen? Väsentligt mycket otryggare arbetsplatser med fler arbetsplatsolyckor- och skador som följd.

Moderaterna står inte långt bort från Sverigedemokraterna i frågan, då de motsätter sig fler regionala fackliga skyddsombud och vill i stället att myndigheter ska ta större ansvar för arbetsmiljöarbetet. Det är inte helt olikt Sverigedemokraternas förslag.

Arbetsmiljön i blåbruna Hörby

I skånska Hörby har Sverigedemokraterna styrt i samverkan med Moderaterna och ett lokalt parti sedan 2018. Där har hälften av de kommunala cheferna slutat eller bytts ut. Före detta anställda vittnar om trakasserier och mobbning samt offentliga utskällningar från ledningen. Skyddsombud gjorde en anmälan till Arbetsmiljöverket som efter en utredning krävde åtgärder eller ett vite.

Som svar skrev Sverigedemokraterna och Moderaterna ett uttalande att de inte har något emot de fackliga representanterna men att de motsätter sig att facken, enligt dem, blivit politiserade. Med andra ord: Moderaterna och Sverigedemokraterna vill inte att fackföreningar ska driva fackliga frågor och reformer som gynnar arbetare och de vill slippa lyssna på skyddsombuden.

Hatet mot arbetarklassen

Ett annat exempel på hur Sverigedemokraterna delar Moderaterna och Kristdemokraternas syn på fackföreningsrörelsen är att de vill förstatliga a-kassan. Hela syftet är att motverka facklig organisering genom att minska incitamenten att gå med i facket. Målet är att fackföreningarna ska tappa medlemmar och styrka gentemot arbetsgivarparten. Man ska också hålla i gott minne att Sverigedemokraterna röstade för den M-och KD budget 2018 som tog bort avdragsrätten för medlemskap i a-kassan, något som är särskilt viktigt för de med otrygga timanställningar och tidsbegränsade projektanställningar.

Dessutom vill Sverigedemokraterna precis som Moderaterna och Kristdemokraterna ändra turordningsreglerna i LAS. Deras förslag är att tillåta att undantag får beröra fem anställda i företag med upp till 49 anställda. Får de blåbruna alltså bestämma är de helt och hållet överens om att arbetare ska ha både otrygga anställningar och dyrare a-kassa.

Wingborgs bok ger en tydlig bild av hur en blåbrun regering skulle se ut och mönstret är tydligt. De blåbrunas förda politik på både lokalt och nationellt plan kan inte beskrivas som något annat än präglat av hat mot arbetare, särskilt de som organiserat sig fackligt.