”Att spendera 74 miljarder i en budgetproposition är enkelt. Men att spendera dem på rätt saker visar sig vara svårare – särskilt när regeringen låter andra partiers önskelistor styra över och äventyra Sveriges ekonomiska politik”. Orden kommer från KD:s budgetmotion och är menade som ett sarkastiskt slag mot regeringen. 

Men sarkasmen kommer i retur. För hur mycket har egentligen andra partier eller framför allt ett visst parti – Sverigedemokraterna – fått påverka Kristdemokraternas politik?

Sedan en tid har Ebba Busch varit uppretad. Det har handlat om ordet ”brunblå”, en färgbeteckning hon absolut inte vill bli förknippad med. Så när Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi ifrågasatte varför KD-ledaren blev så kränkt av att höra detta, replikerade Busch att Stenevi bara snackar skit.

Buschs butterhet

Det finns några passande ordspråk att ta till i situationer som denna, som ”den som sa ett han var det”, eller ”ingen rök utan eld”. 

För frågan är väl snarare varför Ebba Busch låtsas stå långt borta från Sverigedemokraterna när hon inte gjort någon hemlighet av viljan att ingå i ett gemensamt regeringsunderlag.

Tittar man på SD:s respektive KD:s budgetmotioner till riksdagen blir Buschs butterhet ännu märkligare. Man behöver nämligen vara närmast blind för att inte se hur Busch närmat sig Åkesson politiskt. Och det ganska raskt.

Medborgarskapet i centrum

Ett väldigt laddat ord står i centrum för hela SD:s politik, det närmast heliga ”svenska medborgarskapet”. Och det ska inte vara lätt att nå det målet . Ungefär tio års vistelsetid krävs i landet och avklarade prov i språk och olika kunskaper för att ”upptagas till medborgare”, som de skriver i sin motion.

Det SD vill skapa är vad många skulle kalla ett parallellsamhälle där de som är icke-medborgare ska fråntas rätten till grundläggande välfärd. Människor som inte är EU- och EES-medborgare ska därför inte ha tillgång till barnbidrag, bostadsbidrag eller garantipension. 

Att de som har kommit till Sverige ”inte kan förvänta sig att bli försörjda av andras arbete”, som de förklarar saken i sin motion. 

Kraftigt minskad migration

Kristdemokraterna då? Redan förra hösten smög de in en skrivelse som går i linje med SD:s syn på frågan: ”det är viktigt att höja det svenska medborgarskapets status”. Och ja, samma mening finns på pränt i det här årets budgetmotion. Så även om de inte går lika långt i att frånta icke-medborgare rättigheter, finns det flera ytterligare inlån från SD värda att notera.

Särskilt obehagligt är det på migrationsområdet, där partierna har en delad målsättning om ”en kraftig minskning”. Och båda lyfter återvandring som central lösning. De som bor här ska ges incitament att ”flytta tillbaka”, som det beskrivs. 

SD går inte otippat så långt att de vill använda utvecklingsbiståndet till detta samt öka anslaget för återresor. Men KD är inte många steg efter när de skriver att ”det är viktigt att återvändandet fungerar, och att det är en tydlig skillnad mellan ett ” ja” och ett ”nej” i asylprocessen”.

De vill därför satsa på fler förvarsplatser och utökad användning av fotboja för att ”möjliggöra fler återvändande”. Dessutom har de sedan tidigare föreslagit att biståndspengar ska gå till svenska fängelser utomlands.

Spela med öppna kort

Att få medborgarskapet att bli något upphöjt och att sträva mot nollinvandring är en del av en politisk tradition, känd från andra tider och andra länder. Och hur gärna Ebba Busch än vill kalla det för något annat, finns det en färg som brukar användas i den diskussionen. 

Så hon kan bli hur kränkt som helst över att kallas blåbrun. Men risken är att ju mer hon protesterar desto fler inser att det faktiskt ligger något i det. Öppnar man famnen till ett parti med högerextrema rötter, då kan ju en sådan etikett ligga nära till hands.

Kanske börjar det bli dags för KD-ledaren att spela med öppna kort gentemot väljarna. Att stå för sitt val av regeringspartner i god tid innan valet.

Det är trots allt så här, med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, ett blåbrunt block ser ut.