”Facket är en måltavla för militären i Myanmar”
Myanmar rör sig allt närmare ett fullskaligt inbördeskrig. Samtidigt lever fortfarande motståndet, åtta månader efter militärkuppen. Arbetet Global har träffat den fackliga ledaren Khaing Zar som tror att juntans dagar är räknade.
Khaing Zar har inte många minuters marginal mellan mötena i Sverige, innan hon måste resa vidare.
Hemma i Myanmar står arbetarrörelsen i frontlinjen i kampen mot juntan, och som ledare för fackföreningen Industrial Workers Federation Myanmar (IWFM), ansvarar Khaing Zar för att samla internationellt stöd för deras kamp.
När Arbetet Global träffar henne på IF Metalls kontor i Stockholm har hon haft möten med bland andra LO, TCO och SACO, och ska strax vidare till riksdagen och träffa personer från utrikesutskottet.
I sina möten påminner hon ständigt om att militärens kupp har misslyckats, och att det är landets arbetares förtjänst.
– Militären kan helt enkelt inte styra landet eftersom så många offentliganställda har gått ut i strejk. Från järnvägar och energisektorn till lärare och sjukvårdspersonal vägrar folk att arbeta, säger hon.
Strejker pågår fortfarande
Arbetet har tidigare uppmärksammat den roll som arbetarrörelsen i Myanmar spelat i motståndet mot kuppen. Strejker pågår än i dag, och har gjort arbetarrörelsen till en måltavla för juntan. Många har tvingats tillbaka till arbetet under hot om gripande eller vräkning.
– Men trots det fungerar tågnätet fortfarande inte som vanligt, eftersom det är så pass många lokförare och mekaniker som strejkar, säger Khaing Zar.
Hittills har polis och militär dödat över 1 100 människor och över 1,2 miljoner arbetare har förlorat jobben sedan februari.
De värst drabbade sektorerna är bygg, turism och textilindustrin, visar siffror från ILO.
Kuppen i Myanmar
Den 1 februari genomförde militären i Myanmar en kupp, avsatte de folkvalda ledarna och fängslade bland andra statskansler Aung San Suu Kyi.
Militären motiverar kuppen med att valet i november 2020, där Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy vann ännu en jordskredsseger, inte gick rätt till.
Kuppledaren, general Min Aung Hlaing, har utnämnt sig själv till premiärminister i en övergångsregering som ska styra landet fram till 2023, då militären utlovat att nya val ska hållas.
Sjukvården har mer eller mindre kollapsat under en ny pandemivåg, och ekonomin befinner sig i fritt fall. Enligt FN:s utvecklingsorgan UNDP riskerar ungefär hälften av Myanmars befolkning att leva i fattigdom vid årsskiftet. För alla hundratusentals arbetare i tillverkningsindustrin har kuppen inneburit ett kraftigt försämrat skydd och förhandlingsläge.
– Alla förhandlingsmekanismer på arbetsmarknaden har kollapsat. Vi ser att kränkningarna av arbetares rättigheter har ökat efter kuppen. Fabriker betalar sämre, kräver längre övertid och fler arbetsdagar. Det är inte heller någon fabrik som följer smittskyddsregler, så arbetarna riskerar att bli sjuka på jobbet.
Arbetare dödades av militären
Khaing Zar berättar att det också förekommit att fabriker samarbetat med polis för att göra sig av med fackligt aktiva som protesterar mot arbetsvillkoren.
I april dödades sex arbetare när polisen kallades in för att upplösa en demonstration utanför en fabrik där arbetarna protesterade mot uteblivna löneutbetalningar.
Tillammans med flera andra fackliga organisationer i Myanmar uppmanar nu Khaing Zar och IWFM omvärlden till omfattande ekonomiska sanktioner mot landet. Bland annat kräver man att utländska textilföretag ska sluta lägga beställningar hos leverantörer i Myanmar.
En sådan bojkott skulle innebära att ytterligare hundratusentals arbetare blir av med jobben, men Khaing Zar menar att det är värt det för att få bort militärregimen.
– Det är redan så många som förlorat jobben, vi har inte många jobb kvar att förlora. Såsom läget är nu kränks arbetares rättigheter systematiskt. Så hur hjälper vi dem bäst? Det är omöjligt att förbättra deras situation så länge militären styr, därför måste vi få bort regimen och för att lyckas med det behöver vi mer sanktioner.
Militären har väldokumenterade ekonomiska intressen i naturresurser och telekomsektorn, men i textilsektorn är deras intressen begränsade. Så varför uppmanar hon till att bojkotta även textilindustrin?
– Vi ser hur militären kräver företag på mutor, så de här fabrikerna betalar pengar till myndigheter på lokal och regional nivå. På det viset bidrar de till att stödja militärregimen ekonomiskt, säger Khaing Zar.
Striderna trappas upp
National Unity Government, den parallellregering som bildats av de avsatta parlamentarikerna, uppmanade i början av september till väpnat motstånd mot militärjuntan – ett ”folkets försvarskrig” beskrev man det som.
Sedan dess har striderna mellan militären och lokala försvarsmiliser trappats upp. FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, har varnat för ett eskalerande inbördeskrig i Myanmar.
Khaing Zar är hoppfull, trots den oroande utvecklingen. Hon menar att militären är försvagad och kan besegras, med omvärldens hjälp.
– Vi tror starkt att vi har goda chanser att störta regimen. Folkets motstånd är starkt och det pågår väpnat motstånd runtom i landet. Det är väldigt kostsamt för militären att trycka ner allt det här motståndet. Det är därför det är så viktigt att vi stryper deras intäkter på alla vis det går.
Myanmar
Landet hette tidigare Burma och blev självständigt från Storbritannien 1948. Befolkningen uppgår i dag till 54 miljoner medborgare och huvudstaden heter Naypyidaw.
Landet har drabbats av svåra ekonomiska bakslag under de senaste tidens oroligheter. Myanmar är dock rikt på naturresurser, där finns 80 procent av världens samlade teaktillgångar, men också tenn, kol, volfram, bly, zink och ädelstenar. Det finns även ett stort utbud av billig arbetskraft och lönerna är endast en tredjedel jämfört med grannlandet Thailand, vilket gjort att flera utländska företag har etablerat sig där.
Källor: Utrikespolitiska institutet, Union to Union