Klockrent att public service visar hur män köper kvinnors kroppar

KOMMENTAR. Under hösten 2020 lanserade anti trafficking-organisationerna Child10 och Realstars den fejkade hemsidan flickvän.se, för att undersöka hur utbrett och vanligt ”sugardejting” är i Sverige.

808 män gick in på sidan under en enda helg för att hitta en flickvän att hyra, unga tjejer som på hemsidan utlovades som “snygga och sugna”.

Av de 808 männen önskade sig var sjätte man som registrerade sig en minderårig tjej. Att sugardejting är ett annat ord för prostitution var garanterat inget okänt för dem. De loggade in för att köpa tjejers och kvinnors kroppar, inget annat. 

I introt till SVT:s nya dokumentärserie En kropp till salu (premiär 21/9) dyker en bild på en löpsedel upp. Texten som långsamt zoomas in säger så mycket om vilken avgrund delar av mänskligheten befinner sig i: “Sexturisten Mats, 47, från Göteborg: “Som att köpa ett kilo fläsk”.

Det är vidrigt att läsa. Det är vidrigt att män ser kvinnor som djur, det är vidrigt att män ser kvinnor som varor. Det är vidrigt att män tycker de har rätt att köpa flickor, tjejer och kvinnor för att konsumera, utnyttja och slänga när de tycker att varan har använts färdigt. 

En kropp till salu tar i fyra avsnitt upp de senaste årens explosionsartade handel med kvinnors kroppar och liv. Offren för sexhandeln blir allt yngre och det är inte minst på grund av den digitala utvecklingen.

För om man inte hör eller ser vad som pågår, kan man ju förledas att tro att det inte finns

Många börjar med att skicka bilder mot ersättning när de är så unga som 11-12 år. I serien får vi höra tre unga kvinnor från olika bakgrunder berätta sina historier om hur de blivit utnyttjade, våldtagna och misshandlade.

Hur de groomats in i prostitution, hur de avhumaniserats och i vissa fall, som med rumänska Alexandra, förslavats av sin så kallade pojkvän. ”Det fanns ingen väg ut. Jag var tillgänglig dygnet runt. Det kunde komma runt 15 män varje dygn”, säger hon i En kropp till salu.

Här svarar Paula Dahlberg på kommentaren

Det är autentiska berättelser och händelseförlopp som anonymiserats, rekonstruerats med hjälp av skådespelare och som varvas med intervjuer av bland andra åklagare och polisen Simon Häggström, specialiserad på prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Han säger att det går att placera offren för den sexuella människohandeln i två grupper, dels är det utländska kvinnor som förs till Sverige endast för att säljas i sexhandeln och dels är det barn och unga som är födda i Sverige, som dras in i den här världen.

Det är vidrigt att män ser kvinnor som djur, det är vidrigt att män ser kvinnor som varor. Det är vidrigt att män tycker de har rätt att köpa flickor, tjejer och kvinnor för att konsumera, utnyttja och slänga när de tycker att varan har använts färdigt

Men, säger han, oavsett vilken grupp tjejerna ingår i finns en gemensam nämnare, den psykiska ohälsan (ångest och depressioner) och en historia av sexuella övergrepp. Polisen har också kunnat se att det finns män som aktivt söker sig till tjejer med självskadebeteende.

För att det hetsar upp dem.

För nästan exakt ett år sedan sände SVT en annan egenproducerad dokumentärserie om mäns våld mot kvinnor, den Kristallennominerade En våldsam kärlek. Även då stod ett några kvinnors berättelser ur verkliga livet i centrum, rekonstruerade av skådespelare.

Liv som i den serien precis som i den nya En kropp till salu präglades av våld, skuld och skam. Kvinnoliv vars berättelser måste fortsätta att höras och synas för att våldet ska kunna stoppas.

För om man inte hör eller ser vad som pågår, kan man ju förledas att tro att det inte finns.

Om detta inte är ett klockrent public service-uppdrag, så vet jag inte vad det är.