KOMMENTAR. Åsiktsregistrering är oftast inte en rolig grej. IB-affären, när 70-talet avslöjades med att ha samlat listor på vänstersympatisörer, var så där. Att Säpo under 2000-talet fälldes i Europadomstolen för att ha åsiktsregistrerat samma grupp har också begränsat underhållningsvärde. 

Hela konceptet är ganska oskönt för alla i politisk opposition. Särskilt för människor till vänster i svensk kontext, även om skrik-och-gråt-högern gärna hävdar motsatsen. 

Lyckligtvis rymmer Internet många hjältar. Komiska genier, som kan få även något så permanent förknippat med Dålig Stämning som politiska svartlistor att bli underhållande läsning. 

Forumet “The RPG Site” är ett forum dedikerat till att diskutera rollspel. Visuellt är det, med sin fula logga och ljusblå standardtema, en nostalgitripp tillbaka en tid innan de flesta  konsumerade internet genom ett filter av strömlinjeformade och klickvänliga sociala medier. 

En tid när män fick vara män och deras datorspel, tecknade serier och filmer inte hade korrumperats av en global marxistisk agenda full av kvinnor, icke-vita, transpersoner, maktkritik och annat onödigt krafs. 

I början av augusti startade användaren Ocule, för att “slå tillbaka och sluta ge pengar till människor som hatar dig”, en tråd för att lista “woke” rollspelsföretag. Sjuttio sidor av engagerad debatt senare finns 25 stycken på röda listan, 16 på gula, och 27 är gröna, godkända företag som inte fallit offer för progressivt grupptänk. 

Swords and Wizardry hamnar på gröna listan med kommentaren att det är “suspect, but worth noting” att de gjorde en upplaga med bara kvinnliga karaktärer.

Det är inte politik de ogillar, det är politik där de inte får vara hjältarna. Där de riskerar att bli slagpåsar i sin egen verklighetsflykt från en värld där de redan tycker att de förfördelas av det moderna samhället

Myra Åhbeck Öhrman

Företag på gula listan har mestadels begått synder som att städa bort bilder på lättklädda kvinnor och “sett till att det inte var för många vita män” i sina spel, eller haft anställda som väckt anstöt genom att ha fel åsikter eller lista sina pronomen i sin Twitterbio.

Rödlistan är den den argaste. Här finns de riktiga woke-monstren, som låtit kvinnliga dvärgar vara hantverkare trots att det faktiskt inte går till så i Dungeons and Dragons. De som ogillar Trump eller har hävdat kontroversiella saker som att kolonisation är ganska oskönt. Någon ska ha sagt att “straighta vita män är bra slagpåsar” enligt ett trådcitat utan källhänvisning.

Här kan man pausa och beundra ironin i att samma bedömningssystem som gör det till en synd att inkludera annat än vita män i spel till stor del baserade på att… ja, slåss, också rödlistar någon för att kanske har sagt att vita män är bra för roller där de blir slagna. 

Förklaringen är nog att det som står på spel snarare är rätten till huvudrollen. Till okomplicerad eskapism och en maktfantasi där man kan identifiera sig med den som går vinnande ur historien.

Det är nog inget de själva reflekterat över. Vita straighta män kan vara slagpåsar lika lite som tjejdvärgar kan vara hantverkare, och i deras ögon är det bara en fråga om realism och tradition.

Ansatsen att mobilisera “riktiga” fans av en tidigare hårt mansdominerad hobby mot en påstådd invasion av politiskt motiverad mångfald började inte här. Missnöjt knorrande på ämnet har legat som en konstant ljudmatta över nätet i minst ett decennium, och lyckas då och då växa sig starkt nog att omvärlden reagerar.

Det viktigaste internethistoriska exemplet bör vara #Gamergate, en kampanj som växte ur stundtals legitimt missnöje med datorspelspressen och exploderade 2014 efter påståenden om att en kvinnlig spelutvecklare skulle ha haft sexuella relationer att tacka för välvillig mediabevakning. 

Det hela gick snabbt över till att handla om ett generellt kulturkrig. Sedan dess har hashtagkampanjen tillskrivits ansvar för allt från trakasserier av flertalet kvinnor till althögern och Trumps politiska framgångar.

En liknande ansats, lämpligt nog kallad Comicsgate, följde några år senare med kritik mot mångfald i serietidningar. Påståendet är även här att progressiv politik tillåts ta över kulturen, och att det leder till sämre kvalitet och mindre försäljning. 

“Get woke – go broke” är ett slagord ofta skadeglatt mässat av representanter ur de olika grupperingar vi för enkelhetens skull kan samla under samma baner. Något i ljusblått,  med texten “Vita, straighta män som vägrar vara slagpåsar”. 

Det är den mest påtagliga ironin. Att den rörelse som säger sig vilja stoppa politisk påverkan på kultur, inte verkar vilja förstå eller erkänna att deras kampanjer för att stoppa utvecklingen är högst politiska

Myra Åhbeck Öhrman

Jeremy Hambly, populär kulturkritiker på Youtube under namnet TheQuartering, är en av förvånansvärt många som byggt en karriär av att bli upprörd över progressiva förändringar i populärkultur. Hans mest visade videos har ett tydligt tema utöver popkulturen: Att kritisera någon av de kvinnor som ofta tilldelas hundhuvudet när det ska krigas mot progressivitet. 

Hambly gjorde exempelvis ett flertal videos om Netflix nyversion av She-Ra and the Princesses of Power, där han kritiserade designen av den tonåriga huvudkaraktären i den tecknade serien gjord för barn för att ha för små tuttar. 

I rättvisans namn var han nog aldrig så tydlig. Vad han sa var att hennes mindre kurviga design skulle ta ifrån unga tjejer en förebild, eller med egna ord:

“The Attack On Strong Beautiful Women Continues With The Public Disgracing Of She-Ra. Everything Pure From Our History Is Getting Beaten With The Ugly Stick For What? When Will This End?” 

… Vilket faktiskt låter värre än “hon har dåliga tuttar” någonsin hade kunnat göra, men är en mycket mer komisk överreaktion.

Även han har upprepat mantrat att bolagen lägger krokben för sig själva ekonomiskt genom att satsa på mångfald, med exempel som den rätt kassa nyversionen av Ghostbusters och dess kvinnliga rollbesättning som bevis. 

Här kan man pausa och beundra ironin i att samma bedömningssystem som gör det till en synd att inkludera annat än vita män i spel till stor del baserade på att… ja, slåss, också rödlistar någon för att kanske har sagt att vita män är bra för roller där de blir slagna

Myra Åhbeck Öhrman

Storbolag förlorar så klart inte pengar på grund av att de breddar sin målgrupp eller får gratis PR tack vare kulturkrigande skäggbebisar som Jeremy Hambly. Men det är en historia där sådana som han får vara hjältemodiga underdogs med moralen på sin sida.

En historia där deras politik vinner.

Det är den mest påtagliga ironin. Att den rörelse som säger sig vilja stoppa politisk påverkan på kultur, inte verkar vilja förstå eller erkänna att deras kampanjer för att stoppa utvecklingen är högst politiska.

Motståndslistan över rollspelsbolag ratar sådana som fördömer Trump och stöttar BLM eller feminism, men grönlistar andra för att de “inte blandar sig i politik” tillsammans med dem som ger rabatter till krigsveteraner eller är politiskt inkorrekta edgelords. 

Det är inte politik de ogillar, det är politik där de inte får vara hjältarna. Där de riskerar att bli slagpåsar i sin egen verklighetsflykt från en värld där de redan tycker att de förfördelas av det moderna samhället. Därför kommer de alltid till slut att dela mål med reaktionära politiker. 

Och den slutgiltiga ironin är det att det är precis sådana som dem som mest är i behov av mångfald, för att ge dem fler perspektiv att se världen ur än sitt eget.