Tiden gör att man får perspektiv på saker. Så här nästan 20 år senare kan gamle vänsterledaren Lars Ohly hylla Göran Persson för ”hans förmåga att lösa konflikter utan att någon part behövde känna sig som förlorare”.

När åren går hamnar det förgångna lätt i ett lite förskönande ljus.

Frågan är hur man i framtiden ska beskriva de här dagarna och det här politiska ledarskapet.

Vi tar det en gång till.

Hyresgästföreningen ville fälla

Efter att ha tagits på sängen av att V gjorde precis vad V i två och ett halvt år sagt att de ska göra – fälla regeringen om de inte städar bort utredningen om fri hyressättning i nyproduktion – kallade Stefan Löfven och Annie Lööf till presskonferens. Där lovade partiledarna att man i höst skulle genomföra fri hyressättning i nyproduktion om inte Hyresgästföreningen i förhandlingar med Fastighetsägarna gick med på att fri hyressättning i nyproduktion skulle genomföras tidigare.

Så trodde man att Vänsterpartiet och Hyresgästföreningen, som vädjat till Nooshi Dadgostar att fälla regeringen, skulle nöja sig. 

Icke. 

Vänsterpartiets plan sprack

I måndags föll så regeringen och Nyamko Sabuni rusade genast ut till journalistkåren och sa att från och med nu är Liberalerna lojala med Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson. 

Därmed sprack Vänsterpartiets kalkyl att Löfven utan några problem skulle återkomma som regeringsbildare men utan marknadshyror.

Ajdå. 

I dag var det dags för Annie Lööf att möta journalisterna. Nu har C gett upp frågan om fri hyressättning. Den är ”politiskt död”, enligt Lööf. Just det förstod exakt alla andra redan i onsdags förra veckan. Flera dygn innan Stefan Löfven röstades bort, alltså.

Som betalt för att man gett upp frågan vill Lööf nu sänka lite mer skatter ihop med S och MP. Dessutom vill man att Liberalerna återansluter till samarbetet. Aldrig i livet, hälsar Liberalernas Mats Persson med den sturskhet man bara kan uppvisa om man företräder ett parti som samlar 2,1 procent av väljarna. 

Inga förlorare

Som landet nu ligger kan Stefan Löfven kanske återkomma som statsminister men sannolikt inte få igenom sin ekonomiska politik.

Men alternativen på hur man löser situationen är ju oändliga.

Till exempel kan Centerpartiet svälja stoltheten och acceptera att Vänsterpartiet släpps in i budgetförhandlingar.

Till exempel kan Vänsterpartiet svälja stoltheten och lova att man utan att kräva något röstar på en S-C-MP-budget i höst.

Till exempel kan vi få ett extra val i höst som slutar med att S, C och MP samlar 50 procent av väljarna.

Till exempel kan rymdvarelser attackera och förinta planeten på midsommarafton.

Det vore, för att tala med Lars Ohly, att lösa en konflikt utan att någon känner sig som förlorare.