Chen var gigjobbarnas röst i Kina – tills han tystades av regimen

Chen Guojiang delade sina inlägg, ofta i farten mellan matleveranser, på sociala medier som Bilibili, Douyin och Wechat. 

Tiotusentals följde hans vittnesmål om gigjobbarnas orimliga villkor. Om omöjliga leveranstider. Om sjunkande ersättningsnivåer. Om livsfarliga mopedresor genom Pekings rusningstrafik i den ständiga jakten på sekunder.    

”Leveransarbetare är också människor, inte robotar, även om systemet vill göra oss till kuggar i en maskin”, sade han till följarna förra våren, rapporterar amerikanska public service-kanalen NPR. 

Men den 25 februari tystnade den frispråkige gigarbetarens konton. Det skulle dröja flera veckor innan familjen i hemprovinsen, fattiga Guizhou i sydvästra Kina, fick besked. Sonen som sökt lyckan i Peking satt i polisens förvar. 

– Chen arbetade väldigt aktivt med informell organisering av matbuden, säger Aidan Chau, utredare på Hongkongbaserade organisationen China Labour Bulletin (CLB) som bevakar arbetsrättsliga frågor i Kina.

– Han såg alla dessa unga förare som kom till storstaden från avlägsna byar, som inte hade några kontakter och inte visste något om sina rättigheter. Han gjorde mycket för att hjälpa dem. I februari organiserade han en protest mot plattformen Ele.me. Det är mycket möjligt att det var därför han greps.   

Nu står Chen Guojiang anklagad för xúnxìn zīshì – att ha ”anstiftat gräl och provocerat fram problem”.    

– Det är standardformuleringen, en slags allmän brottsrubricering där man kan stoppa in vad som helst. De har förmodligen irriterat sig på att han beskrev de usla arbetsvillkoren, det är alltid pinsamt för lokala myndigheter i Kina, säger Frédéric Cho, affärskonsulten och Kinakännare.

Appjobben har exploderat i Kina. China Labour Bulletin uppskattar att fyra–fem miljoner människor jobbar heltid enbart med matleveranser. 

Utvecklingen hänger samman Kinas ekonomiska förvandling. Den exportorienterade tillverkningsindustrin är inte längre ensam tillväxtmotor. Kommunistpartiet har slagit fast att inhemsk konsumtion ska stärkas.   

– Vi har egentligen sett den utvecklingen under de senaste 15–20 åren i takt med att fler i Kina har kommit upp i relativ köpkraft, säger Frédéric Cho. 

– Samtidigt har du haft den enorma utvecklingen vad gäller internet och smartphones. Fler har tagit jobb som leveransbud, precis som i Sverige med Uber och Foodora. Det märks mer och mer för varje år och tog ytterligare ett jättekliv förra året på grund av lockdowns. Men arbetsvillkoren är minst sagt tuffa på gigmarknaden i Kina.

Sedan 2016 bedriver de största matapparna Ele.me och Meituan, kontrollerade av techjättarna Alibaba och Tencent, ett konkurrenskrig om kunderna. Priserna har dumpats på gigarbetarnas bekostnad. Under de senaste fem åren har matbudens inkomster nästan halverats, rapporterar NPR. 

Det har lett till fler konflikter i gigsektorn. CLB räknade till tio strejker eller protester bland matbud år 2017. 2019 hade den siffran ökat till 71, för att i fjol falla något till 41. 

– Förut kunde arbetarna få åtta–nio yuan per leverans, nu är det fem–sex yuan, säger Aidan Chau.

Fem yuan motsvarar knappt 6,5 svenska kronor. Men det största problemet är att ersättningen sänks om beställningen inte är framme i tid.

– Leveranstiderna som appen räknar ut är inte realistiska. Förarna ligger alltid efter så de tvingas stressa och det orsakar många trafikolyckor. 

Genom åren har en lång rad politiska dissidenter och aktivister åtalats för xúnxìn zīshì. Det är ett sätt att tysta obekväma röster och gjuta olja på de sociala vågorna. 

– Myndigheterna blir oroliga för minsta tillstymmelse till rörelse som skulle kunna få fart eller händelse som kan göra fler uppröra, säger Frédéric Cho.

Men strategin funkar inte alltid. I september publicerade statligt ägda nyhetsmagasinet Renwu ett långt reportage om hur matbuden blivit ”fångar i systemet”.

Fler än 450 miljoner kineser beställer mat via appar.

Genomslaget var massivt. Plötsligt dominerade gigjobb och låglönekonkurrens debatten. Statskontrollerade medier intervjuade matbud och publicerade kritiska artiklar om plattformsföretagens affärsmodell. Pressade av opinionen vidtog Meituan och Ele.me åtgärder för att ge matbuden andrum, även om många avfärdade dessa som kosmetiska. 

Under Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens i mars sågade delegaten Li Guohua öppet det partistyrda facket ACFTU för dess misslyckade med att reglera arbetstider och skydda landets arbetstagare.

– Kommunistpartiet är medvetet om att det blir allt mer press från den kinesiska befolkningen om drägligare arbetsvillkor oavsett vilket jobb du har, kommenterar Frédéric Cho.

Så partiet lyssnar alltså?
– Ja, det gör de ju de facto ändå när de hittar lösningar för att exempelvis höja löner, stärka arbetsvillkor och förbättra arbetsmiljön. En stor framtidsfråga är om facken med tiden kommer få spela en riktig roll i stället för att som nu vara en slags rekreationsklubb, säger Frédéric Cho. 

– Det finns en enorm bredd på åsikter bland partiets 90 miljoner medlemmar, allt från de som vill ha planekonomi till de som tycker att höjd levnadsstandard måste följas av stärkt social trygghet. Den här debatten pågår ständigt. Så de blundar inte för frågorna. Men det handlar om att hitta en lösning som man retoriskt och politiskt kan leva med.

ACFTU, eller Allkinesiska fackföreningsfederationen, har så sakteliga börjat vakna. Organisationen har pekat ut gigekonomin som en av åtta prioriterade sektorer där villkoren ska förbättras. I oktober 2020 tecknade Pekingavdelningen kollektivavtal med stadens branschorganisation för leveransföretag. 

– De säger att de gör framsteg, och det är inte bara tomma ord. Men om man anser att en fackförening ska representera arbetarna och föra fram deras krav så ska man vara medveten om att detta är någonting helt annat, säger China Labour Bulletins Aidan Chau.

– Det officiella facket har sett till att arbetarna får säkerhetsutbildning och har pressat företagen att ge dem sjukförsäkring. Men de agerar inom väldigt snäva gränser med målet att inte skada privatkapitalets intressen.  

Att uppmärksamma orättvisor är en sak. Att uppmana till handling är något annat. 

Den stödkampanj som kräver Chen Guojiangs frigivning menar att matbudet råkade illa ut för att han försökt organisera sina kolleger och gemensamt kräva förbättringar. 

Nu riskerar Chen fem års fängelse. Hans konton i sociala medier har raderats.

Det är inte första gången han hamnat i klammeri med rättsystemet. 2019 satt Chen frihetsberövad i en månad efter att ha försökt organisera en strejk.  

– De kan arrestera dig hur lätt som helst, sätta dit dig för brott, döma dig till fängelse, sade han enligt NPR då

– Och så har du inte åstadkommit någonting. 

Kanske hade han fel.