”Arbetares rättigheter faller inte från himlen”
Runt om i världen pågår en strid om yttrandefrihet och demokrati. I flera länder står facken i frontlinjen. Arbetet Global har talat med aktivisterna som står upp mot auktoritära regimer.
De trakasseras, fängslas, mördas.
Sparkas, svartlistas, ställs inför rätta.
Ändå fortsätter fackliga aktivister världen över – från Hongkong till Honduras – att verka för demokrati och arbetares rättigheter. Varför?
Arbetet Global har pratat med några av de som valt att höja rösten mot regimer som helst trycker ner all opposition.
HONDURAS: Isela Juárez
- Gör: Ledare för fackförbundet Sitrasemca som organiserar kommunala tjänstemän i staden Tocoa.
- Läget i landet: Förutom lärarfacket och vårdförbundet är de fackliga organisationerna svaga. Fackligt anslutna hotas, motarbetas och mördas.
– Jag har vid flera tillfällen utsatts för påhopp, dödshot och att folk övervakar mig. Sedan vi grundades 2009 har vi konstant utsatts för antifackligt våld när vi har försökt försvara arbetares rättigheter.
– Fackföreningarna i vårt land spelar en viktig roll för demokratin. Om medborgare känner sig representerade och delaktiga så stärker det demokratin. Staten och privata företag är tillsammans ansvariga för det försämrade klimatet för löntagare, vilket inte bara ger sämre möjligheter till organisering. Det påverkar även arbetslöshet, fattigdom och migrationsproblem.
– Det mest demokratiska för det honduranska folket vore rena och transparenta politiska val liksom respekt för medborgarnas medverkan i olika kommunala, sociala och kulturella verksamheter.
ZIMBABWE: Peter Gift Mutasa
- Gör: Ordförande för centralorganisationen ZCTU som har runt 100 000 medlemmar. Skrev nyligen ett öppet brev till Zimbabwes president Emmerson Mnangagwa där han bad om en omstart för landet, för att rädda demokratin och en hungrande befolkning.
- Läget i landet: Sedan den dåvarande presidenten Robert Mugabe avsattes genom en militärkupp 2017 har den ekonomiska krisen blivit än djupare.
– Vi lever eländiga liv, även jag. Till slut fick jag nog och funderade på att demonstrera alldeles själv, men insåg att jag skulle fängslas innan mitt budskap ens nått ut. Det var då jag bestämde mig för att skriva det öppna brevet som skulle ses och förmodligen läsas av både de som förtrycker oss och av medborgare som lider.
– Jag förväntar mig att svaret på brevet blir den vanliga propagandan liksom hot och falska anklagelser mot mig och andra ZCTU-ledare. Det är kostnaden för yttrandefrihet i vårt land.
– Lönerna för arbetare är i princip inte värda någonting i dag. Lärare tjänar nu 50 dollar i månaden som grundlön. Samma sak med andra yrkesgrupper. Många familjer har bara råd med en enda måltid om dagen. För majoriteten som tjänar minimilönen på 25 dollar så måste man arbeta i över 30 månader för att ha råd med en sjukhusvistelse. Det har lett till att de flesta arbetare dör utan medicinsk vård.
TURKIET: Emine Akşahin
- Gör: Vice ordförande för det lärarfacket Eğitim Sen i staden Diyarbakir, med stor kurdisk befolkning.
- Läget i landet: Styrande AKP har under president Recep Tayyip Erdoğans ledning blivit alltmer auktoritärt. Sedan kuppförsöket 2016 har tusentals oppositionella fängslats samtidigt som press- och yttrandefrihet inskränkts.
– Vi vill att alla människor i vårt land ska leva fritt och i fred. Vi vill att rättsväsendet ska vara oberoende och inte maktens skugga. Regeringen försöker undertrycka alla oppositionella för att skapa ett enhetligt samhälle. De vill ha ett enda språk, en enda religion, en flagga och en ras.
– Ett samhälle har skapats där kvinnors och ungas röster utesluts. Där kvinnor mördas varje dag, där intellektuella, författare, journalister och studenter fängslas. Vår fackliga verksamhet kämpar på demokratisk grund mot orättvisor men fackliga aktivister tystas, förvisas eller utvisas.
– Det finns miljoner människor vars modersmål inte är turkiska i Turkiet. Varje person har rätt att bli utbildad på sitt modersmål, att tala, skriva, att utföra konstnärliga och kulturella aktiviteter. Men i detta land tvingas miljontals barn, vars modersmål är kurdiska, att lämna sitt eget språk när de börjar skolan.
BELARUS: Aliaksandr Malochka
- Gör: Aktiv i den oberoende fackföreningen på Belaruskali, ett av landets viktigaste statliga företag. Kandiderade 2016 till parlamentet för oppositionella Enade medborgarpartiet.
- Läget i landet: Demokratirörelsen anklagar president Aleksandr Lukasjenko för att ha fuskat sig till segern i valet den den 9 augusti 2020. Demonstrationer har samlat hundratusentals och vilda strejker har brutit ut.
– Lukasjenkos regim kontrollerar allt: Domstolar, lokala myndigheter, företagen, polisen. Regimen sade till de oberoende facken att ni kan få finnas, bara ni håller er i ert hörn och inte tar ett steg utanför det. Det blev faktiskt så att de oberoende facken till slut accepterade det här, man arbetade utifrån parollen ”fackföreningar utanför politiken”. Men det här vägvalet som man gjorde för 20 år sedan band ris åt egen rygg. Om du inte sysslar med politik så kommer politik att syssla med dig, och i dag lever vi i en diktatur som styrs av en envåldshärskare.
– Jag gick med i facket 2009 och har drivit den här linjen sedan dess. Jag har sagt att vi inte kan stå utanför politiken, att vi måste agera, men jag mötte hårt motstånd även från mina kamrater. Ända fram till den 9 augusti i fjol när alla vaknade och insåg att jag kanske haft rätt.
– När Belarus till slut blir demokratiskt tänker jag att vi kommer få börja på nytt, formatera om hela systemet. Under dessa 26 år av diktatur har även de oberoende facken och deras medlemmar fastnat i tankemönster som inte funkar. Vi måste börja från golvet och lära oss att inte vänta på instruktioner uppifrån.
HONGKONG: Carol Ng
- Gör: Ordförande för Hongkongs fria fackliga centralorganisation HKCTU. Är tillsammans med 46 andra demokratiaktivister åtalad för samhällsstörtande verksamhet.
- Läget i landet: Kina har kopplat ett starkare grepp om Hongkong de senaste åren. Den drakoniska säkerhetslag som antogs förra sommaren riskerar att kriminalisera all politisk opposition.
”Oavsett vad utfallet blir i domstolen så kommer inte regimens förtryck att upphöra. Ju svårare tiderna är desto mer behöver vi fortsätta kämpa. Det tar bara en sekund att ge upp, men det tar en livstid att fortsätta. Alla måste fortsätta att hålla fast vid idealen i sina hjärtan oavsett vad som händer.”
”Strävan efter ett bättre samhälle och strävan efter demokrati kommer aldrig att dö, arbetarrörelsen kommer att bestå för alltid.”
”Hongkong har gått igenom många saker och alla känner sig förvirrade och maktlösa. Arbetares rättigheter faller inte plötsligt ned från himlen, om du hoppas på förändring måste du tänka ut några sätt att göra något.”
Carol Ngs citat är hämtade från hennes och HKCTU:s Facebooksidor.