Viruset infekterar demokratin

Närmare 75 procent av jordens befolkning bodde förra året i ett land som inskränkte demokratiska rättigheter, enligt amerikanska tankesmedjan Freedom House årliga rapport som släpptes i början av mars. 

Unga har gått miste om utbildning, äldre har blivit fångar i sina hem. Vissa löntagare har förlorat sina jobb, andra har fått offra sin arbetsmiljö. 

Det började i Wuhan, Kina. Där tystades läkare som larmade om att ett helt nytt coronavirus hade fått spridning. 

När pandemin var ett faktum stannade den globala detaljhandeln. En av de värst drabbade branscherna var textilindustrin. Modebolagen agerade blixtsnabbt och stoppade både pågående och planerad produktion. Anställda hos underleverantörer i Asien skickades hem utan möjlighet till försörjning. 

I Indien blev miljontals migrantarbetare strandade när landet införde en strikt nedstängning. Många tvingades återvända till sina hembyar till fots. 

Andra löntagare blev i stället tvungna att jobba. Som de hundratusentals sjömän som blev fast på haven med tvångsförlängda kontrakt. 

Personlig skyddsutrustning, eller kanske snarare bristen på densamma, har ständigt varit på tapeten. I Peru och Sydafrika spreds smittan bland gruvarbetare som jobbade tätt tillsammans under jord utan skydd mot exponering. 

I många länder har inte ens vårdpersonal fått handskar, munskydd och visir. Spanska sjuksköterskeorganisationer stämde staten sedan tiotusentals smittats.

Flera regeringschefer förnekade allvaret. Brasiliens president Jair Bolsonaro skämtade hånfullt om ”lilla influensan” och uppmanade befolkningen att strunta i social distansering. USA:s förre president Donald Trump skar ned bidragen till Världshälsoorganisationen. 

Nonchalansen från från stater och företag har satt miljontals arbetares hälsa på spel, säger Tim Noonan, kommunikationschef på Världsfacket Ituc. 

– Amazon i USA är ett av exemplen. När anställda ville organisera sig, bland annat för att ställa krav på hälso- och säkerhetsåtgärder, så menade företaget att det var för farligt att samlas många personer för att ha möten. Ett redan antifackligt företag kunde skylla på pandemin för att inskränka grundläggande mänskliga rättigheter. 

Samtidigt pekar Tim Noonan, liksom Freedom House, på ett annat problem. I skuggan av pandemin har maktlystna politiker i bland annat Kambodja och Filippinerna kunnat pressa oppositionen än mer.

I Hongkong har Kina gått till frontalangrepp mot demokratirörelsen.

Kommunistpartiet har stiftat en ny säkerhetslag som kritiker menar kriminaliserar all politisk opposition. 180 000 offentliganställda tjänstemän har de senaste månaderna varit tvungna att skriva under en lojalitetsförklaring gentemot regeringen, vilket underminerat möjligheten till facklig organisering. 

Myanmars unga demokrati sköts i sank med militärkuppen i februari. Facken har tagit täten i protesterna mot juntan och ett trettiotal fackliga ledare står på militärens most wanted-lista. 

Drygt 90 länder hade i fjol restriktioner rörande nyhetsrapportering om covid-19. Regeringar har tagit kontroll över informationsflödet. I Albanien och Singapore fick myndigheter mandat att blockera webbsidor och inlägg på sociala medier om innehållet inte stämde överens med statens budskap. 

Demokratin i världen har enligt Freedom House minskat 15 år i rad. I årets mätning klassas 82 länder som fria och demokratiska, vilket är fyra färre än 2019. Samtidigt har antalet icke fria stater ökat från 50 till 54. 

59 länder räknas som delvis fria, däribland Indien som har nedgraderats ett steg. I och med det så lever just nu knappt 20 procent av jordens befolkning i ett fritt land, den lägsta andelen sedan 1995. 

– Pandemin förvärrade verkligen den långvariga demokratiska nedgången som vi har sett de senaste 15 åren, säger Amy Slipowitz, forskningsledare på Freedom House.

– Den gav auktoritära ledare en möjlighet att slå till mot meningsmotståndare. Vi såg det i slutna regimer som Kambodja, i stater på glid som Ungern, i vacklande demokratier som Sri Lanka.

20 % Så stor del av världens befolkning lever i ett fritt land.

Arbetslivet har drabbats av vad som kallats en övervakningspandemi. Företag har använt smittskyddsargument som svepskäl för att samla in stora mängder känslig data om anställda. Eller för att införa tveksamma kontrollåtgärder långt bortom arbetsplatsens traditionella gränser.

Det internationella kundtjänstföretaget Teleperformance passade exempelvis på att installera webbkameror för att övervaka de anställda – i deras egna hem. 

Pandemin riskerar också att rita om maktförhållandena på ett sätt som får konsekvenser långt efter att viruset är under kontroll.

– En oro vi har är att effekten av covid-19 kommer att bestå. Att lagar som begränsar mötes- eller pressfriheten inte kommer att avskaffas när pandemin är över utan finnas kvar, redo att användas, säger Amy Slipowitz.

Det gäller även arbetsmarknaden.

I Indien har flera delstater infört omfattande lagändringar för att stimulera ekonomisk återhämtning. Det handlar om längre arbetsdagar, lägre löner – och treåriga förbud mot att bilda fackföreningar.   

I delar av Afrika har strikta nedstängningar ryckt undan försörjningsmöjligheterna för breda grupper.  

– Vi har precis haft möte i sydafrikanska Johannesburg med ett regionalt nätverk av vårdpersonal. De vittnar om att det har varit så stora begränsningar i rörelsefriheten att de inte haft möjlighet att utföra sitt arbete, säger Afrikagruppernas generalsekreterare Louise Lindfors.

– Det får stora konsekvenser som främst drabbar kvinnor och barn. Kvinnorna prioriterar barnens skolavgifter i några månader och sedan är pengarna slut.

Den informella sektorn, där skyddsnät generellt saknas helt, har drabbats hårdast.    

– Det kan få långvariga konsekvenser för demokratin och tilltron till staten och dess institutioner, säger Louise Lindfors.

– Om en stat inte haft analysförmåga nog, utan infört restriktioner i blindo, så ökar misstron. Har du redan från början har korruption och ojämlikhet så tolkas det här som ett svek mot folket och blir väldigt svårt att reparera.