Krogpersonal: ”Det som händer i vår bransch är katastrof”

Hon hade precis sagt upp sig från sitt fasta jobb som servitris på Berns i Stockholm.

Efter 50-årsdagen kände Astrid Almeida att hon ville försöka avancera i branschen för att få högre lön och mer ansvar. Det gick bra – hon fick jobb som hovmästare på Olearys i januari 2020. 

– Sen vet vi alla vad som hände, säger Astrid Almeida.

Hon blev av med jobbet under pandemins första våg. Gick hemma arbetslös i tre månader och ”mådde piss”.

Den restaurang som hon sedan fick säsongsanställning på i Motala gick i konkurs. Och eftersom hon var senast anställd på finkrogen på Kungsholmen när andra vågen kom rök även det jobbet. 

– Varenda gång jag kommit in på arbetsmarknaden igen så kommer en ny våg känns det som. Det som händer just nu i vår bransch är katastrof. 

Hon har inte bara förlorat jobbet och fått en halverad inkomst när hon nu måste leva på a-kassa.

Livet med obekväma arbetstider är just ett liv, inte bara ett jobb, berättar hon. 

– Det var inte bara en inkomst utan hela den sociala biten föll bort totalt. 

Johan Danielsson som jobbat som kock, kökschef och tidigare drivit egen restaurang i Stockholm har nu varit arbetslös ett år.

I oktober 2019 fick han ett jobb han verkligen var sugen på, som kökschef på en lunchrestaurang för personal som jobbade inom tjänstepension och bank.

– Sedan började det. Och de som åt lunch hos oss kunde ju arbeta hemma så vår restaurang var en av dem som stängde först. Jag hade en vecka kvar på min provanställning och alla med sådana anställningar fick gå, säger Johan Danielsson. 

Ingen fara på taket, tänkte han då, eftersom han inte kunde föreställa sig hur länge pandemin skulle vara. 

Både Johan Danielsson och Astrid Almeida beskriver sig som personer som brukar ha relativt lätt att få jobb. Allt brukar lösa sig bra.

Nu är de plötsligt i en situation där de inte ens får svar på jobbansökningar.

Under dagen ringde en chef som kallat Astrid Almeida på intervju och ställde in på grund av restaurangens dåliga ekonomi. 

– Jag hade till och med hunnit sätta på mig kläder för intervju, säger hon. 

Varenda gång jag kommit in på arbetsmarknaden igen så kommer en ny våg känns det som. Det som händer just nu i vår bransch är katastrof

Astrid Almeida tycker att restaurangbranschen drabbats av hårdare restriktioner än många andra delar av samhället.

Max fyra personer vid ett bord är det som gäller nu och på köpcenter får man sitta ensam och äta. 

– De är så orättvisa. Vi har stenkoll där och går runt med måttband mellan sällskapen för att säkerställa avståndet. Om det är någonstans vi kan ordna det smittsäkert så är det där. Vi har inte heller fått tillräckliga åtgärdspaket. Regeringen har valt att döda vår bransch. 

Att öva på det kommer inte ge mig jobb under pandemin. Så det känns lite bortkastat att lägga skattepengar på. Det känns lite bittert

Johan Danielsson är inte emot de restriktioner som varit, men tycker att personalrestauranger och lunchställen glömts bort i debatten. 

Han och hans familj har ändå klarat sig okej, tycker han. Många andra har ju också stannat hemma på sportlovet så att inte ha råd med en sådan resa har varit lättare i år.

Han har fått a-kassa och nu aktivitetsersättning och som kock kan han laga billig men god mat. Men nu har även hans fru blivit uppsagd från tjänsten som restaurangchef.

– Det är inte bra att ha alla ägg i samma korg, konstaterar han.

Att vara arbetslös så länge krockar med hans vanliga identitet. Han är ju någon som lätt får jobb. Det är en annan värld helt enkelt.

Från en värld som pratat om kockbrist till det som Johan Danielsson aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Att Arbetsförmedlingen har placerat honom hos en jobbcoach. 

– Jag kan skriva cv och har själv suttit och rekryterat. Att öva på det kommer inte ge mig jobb under pandemin. Så det känns lite bortkastat att lägga skattepengar på. Det känns lite bittert, säger han. 

I stället skulle han behöva svar på hur det fungerar när han blir utförsäkrad från a-kassan och hur hans aktivitetsstöd påverkas då. Men det kan inte jobbcoachen hjälpa till med. 

Astrid Almeida hade behövt hjälp av sin jobbcoach med att hitta nya yrken som hon skulle kunna satsa på.

I stället blev hon uppmanad att gå en svenskkurs, trots sina 24 år i Sverige.

– Visst, jag bryter lite men jag pratar flytande svenska. Min väninna som kom hit när hon var ett år gammal fick också höra det. Jag skällde ut min coach.