Mattias Dahl stolt över avtalet som splittrade LO

Mamma jobbade på dagis, som det hette då. Mattias Dahl var först i familjen med att läsa på högskola.

– Jag kan nog sägas vara en klassresenär, säger 49-åringen, som växte upp i Farsta i södra Stockholm.

Nu bor han med familjen på Östermalm. I samma stadsdel finns salongen där han friserar skägget var tredje vecka, samt Svenskt Näringslivs huvudkontor.

Sedan september 2019 är Mattias Dahl organisationens vice vd. Från kontoret på Storgatan företräder han 60 000 företag i arbetsgivarfrågor.

När han tillträdde tjänsten hade omdebatterade lagändringar om konflikträtten precis trätt i kraft. De hade mejslats fram av parterna i spåren av konflikter i Göteborgs hamn. 

Mattias Dahl spelade en viktig roll i det arbetet, som Transportföretagens vd. När överenskommelsen presenterades 2018 stod han i röd slips bredvid LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

I december förra året var det åter dags för fack och näringsliv att servera regeringen ett lagförslag, denna gång om anställningstrygghet och omställning.

Nu spelade Mattias Dahl en ännu mer central roll, som förhandlare för näringslivet. 

När resultatet skulle presenteras valde han samma färg som senast på slipsen, men nu fanns inte LO:s avtalssekreterare vid hans sida.

Förhandlingarna hade splittrat LO och väckt starka känslor mellan förbunden. Endast IF Metall och Kommunal skrev till sist under den så kallade las-överenskommelsen tillsammans med PTK och Svenskt Näringsliv.

Vad betyder det att inte hela LO är med?
– Jättemycket, det är ett stort problem och ett misslyckande för modellen.

Han betonar samtidigt att det ändå finns en stark uppslutning i och med att de två största LO-förbunden har sagt ja.

– Jag tror att historieboken kommer visa att det var extremt viktigt att vi kom överens.

Mattias Dahl beskriver det som att överenskommelsen ger den svenska modellen ny energi, att parterna återtar initiativet i frågor som slirat mellan dem och politikerna sedan den arbetsrättsliga lagstiftningen byggdes ut på 70-talet.

– Vi parter har ju funnits och är starka i dag, men vi blir på något sätt lite pånyttfödda. Därmed tror jag att vi kan lösa frågor snabbare och bättre, hitta lösningar som behövs i olika branscher för att vi har politikernas förtroende att ha den här rollen.

I och med las-överenskommelsen kan några önskemål som näringslivet drivit länge bockas av, så som fler undantag från turordningen vid uppsägningar. 

Sådana undantag var också ett tydligt politiskt krav som fanns med i bakgrunden vid förhandlingarna.

Känner du vind i ryggen?
– Nej, det känner jag väl inte. Jag tycker man sällan känner vind i ryggen eller för den delen motvind i ansiktet. De frågor som vi har att hantera är sällan svartvita, man kan se dem från två håll.

Vad skulle du säga till någon som har jobbat länge hos sin arbetsgivare och känt sig skyddad av sina anställningsår, men nu känner sig mindre trygg i och med las-överenskommelsen?
– Det är jättesvårt. Det är ju en individ som har en känsla av någonting och då får man fråga vad känslan baseras på, vad personen har hört. Väldigt ofta baseras folks känslor på något som inte stämmer.

Det var så många parter inblandade och så mycket på spel, i sak men också emotionellt och politiskt. Det var kul

Mattias Dahl väjer för resonemang om att den trygghet som bygger på anställningstid onekligen försvagas av överenskommelsen.

Han pekar på att åren inte ger något absolut skydd mot uppsägning med nuvarande regler heller.

– I slutänden finns det bara ett skydd. Det är att du har en arbetsgivare som finns där och som utvecklar sin verksamhet och att den går bra och att du har kompetens som gör att du kan tillföra värde på arbetsplatsen. Det kan låta hårt, men det är vad det handlar om. 

– I arbete tillför man kompetens, man jobbar och tillskapar ett värde tillsammans som man sedan delar på och får del av.

Han menar att man nu försöker skifta om till ett skydd som bygger på detta.

Las-överenskommelsen skärper betydelsen av kompetens i och med fler turordningsundantag men nya möjligheter till kompetensutveckling.

Man ska kunna stärka sin position på arbetsmarknaden genom utbildning. 

Nu utreds parternas förslag i regeringskansliet. Resultatet är avgörande för om överenskommelsen alls blir verklighet.

Hela paketet faller om inte politikerna rakt av godtar de lagändringar och statliga satsningar som Svenskt Näringsliv, PTK, IF Metall och Kommunal kräver.

– Vi måste bevaka så att inte något politiskt parti springer iväg med vår uppgörelse och hittar på något kul. De har en benägenhet att säga ”jovisst vi får inte röra något, men vi ska ju bara ändra fem grejer”. Det funkar inte för oss, säger Mattias Dahl.

Svenska politikers eventuella klåfingrighet är inte det enda hotet mot den pånyttfödelse av den svenska modellen som Mattias Dahl hoppas på.

En svag punkt han pekar ut är hur organisationsgraden länge sjunkit på den fackliga sidan, vilket kan göra parterna mindre relevanta.

Det finns sektorer, som hotell- och restaurangbranschen, med väldigt låg organisationsgrad. Bär modellen där ändå?
– Inte fullt ut. I vissa skiktningar är det för låg organisationsgrad, där kan man egentligen inte säga att vi har en fullgod modell. Systemet håller ihop, men knakar väsentligt.

Ett annat orosmoln som växer sig allt större är EU-kommissionens aktuella förslag om minimilöner.

Det har väckt starka reaktioner från svenskt håll, en rädsla för att EU får sista ordet i frågor som Sverige menar hör hemma hos parterna.

– Jag tror att minimilönerna är någon form av murbräcka där EU testar om man kan köra över oss. Lyckas man med det kommer det nog en lång rad frågor som skär rakt in i vårt system, säger Mattias Dahl.

Här har fack och arbetsgivare krokat arm på bred front. De samarbetar för att tydligare kommunicera fördelarna med kollektivavtal och de bedriver gemensamt opinionsarbete mot minimilöner.

Samtidigt visar LO:s frånvaro i las-överenskommelsen tydligt hur splittrade intressena är på andra områden, även inom facket.

Har ni mer samlade intressen på näringslivssidan?
– Nej. Näringslivet är per definition det mest splittrade man kan tänka sig. Företagare är extrema individualister, det är väldigt svårt att försöka få dem att tycka lika. Plus att olika branscher har helt olika behov.

Mattias Dahl vill inte kommentera vad i las-förhandlingarna som var svårast att samla dessa individualister kring.

Men han konstaterar att hösten då överenskommelsen syddes ihop var ”väldigt arbetsintensiv”. 

– Det var så många parter inblandade och så mycket på spel, i sak men också emotionellt och politiskt. Det var kul. 

Hur roligt han tycker det är att förhandla upptäckte han tidigt i karriären. I ett mål han hade hand om som färsk jurist var motparten en facklig ombudsman.

Mattias Dahl bländades av hur ombudsmannen förhandlade fram lösningar som inte gick att läsa sig till i paragraferna. 

Dittills hade han tänkt sig en framtid på polisen eller åklagarmyndigheten, men nu bytte han spår.

– Det är svår juridik men också makt, politik, människor och pengar. Det finns fler grejer att spela med, säger han om arbetsrätten, som han ägnat sig åt sedan dess.

Det uttalandet kommer från en plats mitt i centrum för de här frågorna. Från en person som varit med om att ta fram stora förändringar av arbetslivets villkor de senaste åren och som nu tycker sig se parternas mandat växa.

Så vad står högst på agendan framöver, vilken är nästa fråga som behöver omförhandlas?

Mattias Dahl drar mjukt men bestämt igen dörren mot framtiden:

– Det säger jag inte.