Kristna tvingas ta Pakistans smutsigaste jobb

Stanken av orenat avloppsvatten tränger sig på i Iqbal Town.

Slumområdet ligger bara sex kilometer från landets högsta domstol och parlamentet i Islamabad men invånarna här är helt utlämnade åt sig själva. El får de från solpaneler på taken. 

Det finns varken vatten eller avlopp och invånarna har ingenstans att kasta sitt avfall. Vattendraget är täckt av smuts och kantas av allt från mänsklig avföring till matavfall, gamla blöjor och använda plastföremål.

Paradoxalt nog är majoriteten av Iqbal Towns invånare renhållningsarbetare.

30-åriga Ilyas Masih är en av dem. Han sopar gator, plockar upp sopor och rensar avlopp. Just nu är han mest oroad över pandemin.

– Jobbet var farligt redan innan och nu riskerar jag också att smittas av corona, säger han över en kopp te i sitt hem.

Det finns inga sopbilar i Islamabad.

I stället tar renhållningsarbetarna emot sopor utanför rika människors hus. Handskar tillhandahålls inte ens när de går ner i kloaker och utsätter sig för kontakt med giftigt avfall.

– Även när de stängt delar av staden på grund av hög smittspridning är vi tvungna att arbeta. Jag har plockat upp kläder och föremål från personer som dött i covid, säger Ilyas Masih.

Risken att smittas av viruset är dessutom hög i tätbefolkade slumområden som Iqbal Town.

Ilyas har två små barn, Mary Masih, 3, och John Masih, 5. Sedan pandemin slog till har avsaknaden av sparpengar och livförsäkring varit ett ständigt orosmoment.

– Jag har ingen pension, ingen sjukvårdsförsäkring och det var först i augusti som vi började få minimilönen på 17 500 rupier (motsvarande 940 svenska kronor).

Barnen har grund av pandemin inte kunnat gå i skolan på flera månader. I stället leker de hela dagarna på de leriga gatorna.

Tidigare brukade Ilyas och hans fru Shakila ta med Mary och John när de gick runt och hämtade upp sopor. Men nu har Shakila sagts upp för att hon är gravid.

Liksom merparten renhållningsarbetare är Ilyas Masih kristen. Kristna i Pakistan utgör mindre än 2 procent av befolkningen och de smutsigaste jobben utförs ofta av kristna eller hinduer.

En studie i staden Lahore visar att 80 procent av vaktmästar- och renhållningsarbetet görs av dessa religiösa minoriteter, enligt organisationen End Water Poverty. 

Situationen är liknande i större delen av landet.

Enligt regeringens rekryteringspolicy ska sådana jobb inte utföras av landets muslimska majoritetsbefolkning.

– Pakistans regering försöker ge sken av att minoriteter är skyddade, men det är bara lågstatusjobben som erbjuds icke-muslimer och dessutom diskrimineras och trakasseras religiösa minoriteter, säger Joseph Hans, generalsekreterare för Tehreek-e-J Salik som är en fackförening som organiserar renhållningsarbetare i Islamabad.

Joseph Hans berättar att en grupp renhållningsarbetare nyligen avskedades på grund av att de av religiösa skäl inte jobbade en söndag.  

När de protesterade hotade arbetsgivaren med att åtala dem för hädelse. 

Det kan vara en farlig anklagelse. Lagstiftningen är vag men en sådan anklagelse riskerar att leda till en dödsdom för sårande av ”religiösa känslor”.

Ilyas Masih är liksom majoriteten renhållningsarbetare medlem i facket. Men han säger att det inte ger honom några egentliga fördelar utöver en slags gemenskap. Medlemskap i facket sker muntligt eller genom Whatsapp.

Mary Gill är människorättsadvokat och tidigare parlamentsledamot. I dag arbetar hon genom sin organisation Sweepers are Superheroes – Soparbetare är superhjältar – mot stigmatiseringen av renhållarna och för att de ska behandlas värdigt med bättre löner och hälso- och livförsäkring.

I november i år tilldelades hon Anna Lindh-priset för sitt arbete för rätten till rent vatten.

– Jag vill få renhållningsarbetarna att verkligen tro på sitt värde och förstå att våra städer inte fungerar ens en dag utan dem, säger hon.

Mary Gills engagemang tog sin början i och med arbetaren Irfan Masihs död år 2017.

Irfan Masihs tappade medvetandet till följd av giftiga ångor när han rensade en igentäppt avloppsledning. Kollegorna förde honom omedelbart till sjukhus men läkarna vägrade att ta emot Irfan för att han var täckt av smuts.

Olyckor händer ofta och är dåligt dokumenterade. Ilyas Masih ser påtagligt nedslagen ut när han berättar om hur vännen Emmanuel blev överkörd av en bil när han sopade gatan. 

– Jag kunde inte sova på flera nätter efter att jag hade sett hans kropp. Allt Emmanuels familj fick efter hans 20 år i tjänst var 10 000 rupier (drygt 500 svenska kronor), vilket knappt täckte utgifterna för begravningen, säger Ilyas Masih. 

Som mest tjänar Ashok och Raj 50 kronor per dag

De kristna renhållningsarbetarna har det inte lätt, men det är ännu svårare för de hinduiska.

I staden Karachis rikaste kvarter står Ashok och Raj Kumar hela dagarna och väntar på att någon ska be dem rensa avloppet genom att gå ner i ett så kallat manhål, en lucka som leder ned till ett avloppsrör.

Förutom avföring kastas nålar, rakblad, glasskärvor och andra vassa föremål ofta i avloppen, berättar Raj Kumar.

– Många har dött när de rensat avlopp eftersom de innehåller så mycket kemikalier. Folk inser inte att någon tillslut måste plocka upp det som kastas, säger Ashok Kumar.

Men det finns få andra alternativa jobb. Alla renhållningsarbetare Arbetet Global pratat med för den här artikeln är andra eller tredje generationen i yrket. 

När Ashok och Raj Kumar har jobb tjänar de som mest motsvarande 50 kronor per dag, men det är ovanligt sedan pandemin slog till. 

De drömmer om fasta anställningar men är liksom nästan alla renhållningsarbetare i Karachi hinduer och ses därför som orena.

– Det är svårt för oss att ens få jobb som renhållningsarbetare för en statlig myndighet. Kristna betraktas ändå som riktiga pakistanier. Till skillnad från oss… Jag vet inte ens vilken kategori vi faller inom, säger Ashok Kumar.

Översättning: Karin Elfving