Det var en varm och fuktig dag i Jeddah, min barndomsstad i Saudiarabien.

Min pappa kom hem tidigare än vanligt. Vi sprang mot honom men han tog oss inte i famnen som han brukade, mumlade att han var trött och stängde till sitt sovrum.

Genom dörren hörde jag honom snyfta. 

När min pappa gått till marknaden den morgonen hade hans lilla butik för begagnad elektronik plötsligt fått en ny ägare.

Pappa hade lagt sitt livs besparingar på butiken men den stod registrerad på hans kafeel. Nu var den såld, och pappas enda möjlighet att försörja sina tio barn var borta med vinden.  

Min pappas olycksöde är en av många traumatiska berättelser om hur migrantarbetare drabbats av Saudiarabiens ökända kafalasystem.

Den som går i god för en gästarbetares visum kallas garant, eller kafeel, och har nästan oinskränkt makt över gästarbetarnas levebröd, uppehållstillstånd och ägodelar.

Min pappa är en av åtta–tio miljoner migrantarbetare som kedjats till sina saudiska kafeel genom denna form av modernt slaveri. Systemet skapar en tillvaro fylld av övergrepp och människorättsbrott.   

Minnet av min gråtande pappa kom tillbaka när jag nåddes av nyhetsrapporteringen om att regimen ska avskaffa det kränkande regelverket. Men så snart jag började läsa myndigheternas officiella uttalanden på arabiska insåg jag att beskedet enbart strör salt i de öppna såren.   

De mest utsatta migrantarbetarna – inom transport eller bygg – kommer inte att skyddas av förändringarna. Dessutom har myndigheterna explicit klargjort att landets runt tre miljoner hushållsarbetare, i huvudsak kvinnliga migranter, inte ska omfattas.

I stället kommer reformerna att riktas mot en liten och redan priviligerad grupp utlänningar ”i huvudsak från Västvärlden” som har vägrat arbeta i kungadömet på grund av det exploaterande systemet.

Saudiarabien strävar inte efter att avskaffa kafalasystemet. Landet har andra, dolda, motiv.

Kungadömet har inlett en PR-kampanj för att flytta uppmärksamheten från sina många kränkningar av de mänskliga rättigheterna – som krigsbrotten i Jemen, det makabra mordet på journalisten Jamal Khashoggi och fängslandet av kvinnorättsaktivister.

Det är beklagligt att många västerländska medier misslyckas med att granska propagandan som produceras av den saudiska PR-maskinen.

Resultatet blir att medierna hjälper regimen att mjuka upp sin image, vilket gör det lättare undgå internationell kritik och attrahera utländska investeringar.

Min pappa har tillsammans med miljontals andra migrantarbetare byggt upp Saudiarabiens välstånd och ekonomi. De har arbetat långa dagar för svältlöner och vissa av dem har betalat med sina liv.

Pappa bodde i kungadömet i fyrtio år. Alla hans barn föddes där. Ingen av oss fick permanent uppehållstillstånd. 

Medan jag skriver det här har många migrantarbetare i Saudiarabien inte fått lön på flera månader till följd av coronakrisen. Deras situation har försämrats ytterligare och grymheterna mot dem fortsätter. 

Migrantarbetarnas villkor i Saudiarabien kommer inte att förbättras av pressmeddelanden eller PR-kampanjer.

Den enda garantin för förändring är att helt avveckla kafalasystemet. Det bör ersättas av kontrakt och anställningsavtal som kan ge arbetare juridiskt skydd och grundläggande rättigheter.

Påståendet att kafalasystemet ska avskaffas är inget annat än en politiskt motiverad fars.