På lördagseftermiddagen sliter industrins fack och arbetsgivare med att enas om nya kollektivavtal innan midnatt.

Egentligen skulle detta gjorts redan för sju månader sedan. Förseningen beror på pandemin, som också försvårar förhandlingsläget i och med sin påverkan på ekonomin.

Med mindre än åtta timmar kvar tills de förlängda avtalen löper ut finns inga besked förutom att förhandlingar ännu pågår.

De avtal som nu ska tecknas för industrisektorn är normerande för arbetsmarknaden. Det betyder att de brukar styra hur höga kostnader nya avtal får innebära även i andra sektorer.

En rad branscher inväntar därför industrins resultat för att sedan slutföra sina förhandlingar om avtal som också löper ut nu. Det gäller bland annat stora avtal inom handeln och besöksnäringen.

– Otroligt många fler anställda än vanligt ska ha nya avtal samtidigt, sa Christian Källström, avtalsexpert på Medlingsinstitutet, till Arbetet tidigare i veckan.

Den normerande rollen försvårar förhandlingarna eftersom man ska enas om en nivå som håller för hela arbetsmarknaden samtidigt som olika branscher har drabbats väldigt olika av pandemin.

– Det känns tydligt att våra motparter står under tryck från de inhemska sektorerna att inte släppa fram ett märke på hög nivå, sa IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä till Arbetet igår, fredag.

En annan brännande fråga som uppstått i och med den speciella situationen i år är hur man ska hantera de sju månader som redan passerat sedan arbetstagarna egentligen skulle fått nya lönepåslag, om löneökningar för denna tid ska betalas i efterhand.

Från fackligt håll har man också krävt en låglönesatsning som skulle ge något högre procentuellt påslag för löner på under 26 100 kronor i månaden. Den senaste avtalsrörelsen 2017 landade i en liknande överenskommelse, men det var in i det sista omtvistat exakt vad den innebar.