Från den sömniga småstaden Chivu, några timmars bildfärd söder om Zimbabwes huvudstad Harare, ledde grusvägar vidare till byarna och biståndsprojekten vi skulle besöka. 

Jag insisterade på att sitta i den fyrhjulsdrivna jeepens lastutrymme tillsammans med två unga män från organisationen vi reste med.

Om inte artigheten kräver att du reser i kupén tillsammans med någon lokal dignitär brukar jag göra det. Det du förlorar i komfort vinner du ofta i intressanta diskussioner och insikt.

De svarade tålmodigt på alla mina nybörjarfrågor. Samtidigt utbytte de blickar och verkade lätt nervösa. Som att de undrade något men inte visste hur de skulle uttrycka sig. Till slut sänkte en av dem rösten: 

– Sverige, är inte det väldigt farligt?

De hade sett amerikanska tv-inslag.

Rapporteringen hade handlat om livsfarliga områden där utomstående kunde råka illa ut. Om blodiga revirstrider. Om ett kaotiskt samhälle präglat av våld. 

– Är det många som blir skjutna?

Zimbabwe är trots alla sina problem – och de är många – långt ifrån det värsta landet i världen sett till dödligt våld.

Exempelvis är mordfrekvensen bara en sjättedel av den i grannlandet Sydafrika. Men den är också sex gånger högre än i Sverige. 

Jag försökte förklara – utan att dumförklara – att mitt medelklassområde i Stockholms innerstad sannolikt är ett av de säkraste i världen. 

Informationen hade de fått från Fox News.

Killarna i lastutrymmet var med andra ord, trots betydligt sämre förutsättningar, precis lika välinformerade som USA:s president.

Det var just Fox News som Donald Trump 2017 hänvisade till när han levererade sitt berömda uttalande under ett massmöte i amerikanska Florida. 

– Titta på vad som hände i går kväll i Sverige. Sverige! Vem hade kunnat tro det, Sverige. De tog in ett stort antal och nu har de problem som de aldrig hade kunnat föreställa sig.

Svenska institutet konstaterade sedermera i en rapport att ”frågor om Sverige och migrations- och integrationspolitik får en oproportionerligt stor spridning jämfört med till exempel hållbarhets- och jämställdhetsfrågor”.

En vanlig analys är att den Sverigebild som konstrueras är ett politiskt verktyg. Att det handlar om att utmåla Sveriges under lång tid förhållandevis liberala flyktingpolitik som en grund för social söndring. 

Utan att förringa konsekvenserna för de drabbade tror jag att det stämmer. De bekanta som upprörs mest av förortsskjutningar bor i lika trygga medelklassområden som jag. Vissa Facebookvänner ägnar mer tid åt att kräva hårdare tag än åt omsorg om offren. 

Varken världspolitiken eller den svenska välfärdspolitiken avgörs i ett obekvämt lastutrymme. Men en agenda kan förkläs till fakta och sippra ända ned till grusvägarna i Chikomba.

Den sista biten pratade vi om fotboll i stället.