Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

HARARE. ”Solskensstaden Harare – Håll staden ren” står det på en skylt över ingången till African Unity Square i centrala delarna av Zimbabwes huvudstad Harare. Det stekande solskenet bekräftar budskapet. Det är lördag förmiddag och mycket folk i rörelse.

Promenaden längs Jason Moyo Avenue är däremot ingen solskenshistoria. Spåren av ekonomisk nedgång är iögonfallande.

Från att ha varit Afrikas kornbod med ett av kontinentens bästa utbildningssystem har landet sista decennierna behövt importera jordbruksprodukter och exporterat miljoner av arbetskraften till grannlandet Sydafrika.
 
Längs trottoaren på Jason Moyo Avenue säljs alltifrån strumpor, karameller, udda sko-par och stämplar, till frukt och grönsaker på uppställda kärror. Utanför igenbommade butikslokaler erbjuder sig män att ta din passbild.

Totalt uppskattas 80-90 procent av befolkningen vara arbetslös eller jobba i den informella sektorn.

I hörnet av Harare Street och Jason Moyo Avenue ligger Gorlon House. Huvudkontor för landets största fackliga centralorganisation, Zimbabwe Congress of Trade Unions.

– Trots hyperinflation kunde vi tack vare svenskt fackligt stöd köpa fastigheten, berättar ZCTU:s ordförande Japhet Moyo.

Japhet Moyo.

Under hyperinflationen 2008 trycktes sedlar värda fem miljarder zimbabwiska dollar. Nu säljs de som souvenirer till turister för fem amerikanska dollar.

Även om flera valutor cirkulerar som betalningsmedel vill zimbabwiern helst ha betalt i amerikanska dollar. Bristen på kontanter är stor och köerna till bankomaterna långa på morgnarna.

Japhet Moyo berättar att i mitten på 1990-talet hade ZCTU fem gånger fler medlemmar än dagens 100 000. Största gruppen är nu lärare, men man försöker också rekrytera från den informella sektorn. Japhet Moyo låter förstå att det går så där.

Tvärsöver gatan från Gorlon House ligger valmyndigheten. I juli väljs ny president efter den oblodiga kuppen i november när nu 94-årige Robert Mugabe avsattes efter 37 år vid makten.

Valmyndigheten har fått en ny chef, en pensionerad general. Det har blivit många militärer på höga poster berättar folk.

Ytterligare ett stenkast bort ligger regeringspartiet Zanu-PF:s högkvarter.

Partiemblemet, en svart tupp, pryder fasaden. Medan en segerviss Emmerson Mnangagwa knyter näven på en valaffisch vid entrén. Mnangagwa var Mugabes kronprins men föll i onåd och kom tillbaka. #Ed has My Vote är valaffischens raka budskap.

På Harare stadsbibliotek sitter unga män och kvinnor bland uppfällda laptops och böcker. Till skillnad från i politiken är det jämn könsblandning.

Ingen jag frågar utesluter att valet, såsom de två senaste, blir våldsamt. Fast hur det än blir så har någonting hänt: Mugabe är borta, valobservatörer från EU officiellt inbjudna, exproprierade vita farmare lovas ekonomisk kompensation, The Indigenous Act som garanterar svarta zimbabwier majoritetsägande av företag ska revideras.

Kraven på reformer växer i takt med ett akut behov av utländskt kapital och investeringar.

Zimbabwe står vid ett vägval.
 
Gert Lundstedt

Zimbabwe

Yta: 87% av Sveriges
Statsskick: Republik
President:Emmerson Mnangagwa
Viktigaste parti: Zanu-PF (74 % av platserna i parlamentet)
Gränsar till: Mocambique, Sydafrika, Botswana och Zambia
Befolkning: 16,1 miljoner invånare, varav knappt 70 procent bor på landsbygden (2016)
Folkgrupper: 70-80 procent shona, 15-20 procent ndebele
Läs- och skrivkunnighet: 83,6 procent (2011)

Källa: Utrikespolitiska institutets Landguiden (2018)