Finska skogsindustrin slopar kollektivavtal: ”Våghalsigt”

Den finska arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin ska inte teckna några nya kollektivavtal när de befintliga löper ut om 15–27 månader. 

– Vi vill vara med och skapa ett nytt synsätt på avtal, så att Finland och den finska skogsindustrin når framgångar också i framtiden. Det är lättare att tillfredsställa olika aktörers behov inom branschen om alla kan sluta sina egna avtal, säger ordföranden Ilkka Härmälä enligt Yle.

Skogsindustrin har länge kritiserat kollektivavtalen för att vara dyra och stelbenta. I början av året strejkade flera fackförbund och fick högre löneökningar än vad branschen önskat sig.

Men beslutet att överge kollektivavtalen, vilket saknar motstycke i modern finsk arbetsmarknadshistoria, tog likväl finska Pappers på sängen. 

– Vi har som förbund sedan mitten av 2000-talet funderat på att kan det här någon gång hända, att koncernvisa avtal kommer upp, men i vilket fall som helst är det en överraskning. För vår del är det ändå så att Pappers förhandlar om sina medlemmars förmåner, arbetsvillkor och löner också i fortsättningen. Där förändras inget, säger ordföranden Petri Vanhala till Yle.

Centralorganisationen FFC beklagar beskedet och befarar spridningseffekter till andra delar av arbetsmarknaden.

– När en organisation har gjort så här så är det lättare för andra att göra lika, säger ordföraren Jarkko Eloranta till Yle.

Organisationen Företagarna kallar i stället beslutet ett modigt steg för att motverka fackföreningarnas dominans. 

– Det är rätt väg att gå. Jag hoppas att Skogsindustrin får sällskap av andra branscher, säger vd:n Mikael Pentikäinen enligt Yle.

– Beslutet medför tryggare arbetsplatser eftersom allt blir flexiblare. Samtidigt blir det svårare att strejka, vilket garanterar arbetsro.

I finska medier konstateras att ingen vet vad förändringen kommer att leda till. Men att det skulle bli svårare att strejka, som Företagarna hävdar, är det få som tror.

– Man kan räkna med många strejker och konflikter i den här branschen de närmaste åren, säger Mika Helander, arbetsmarknadsforskare på Åbo akademi, till Arbetet Global.

Han konstaterar att Skogsindustrins besked är ett inriktningsbeslut och att både detaljerna och bakgrunden fortfarande är oklara. 

– Det har spekulerats mycket här i Finland huruvida det här är en offensiv mot vår nya regering och löneförhöjningarna senast, säger Mika Helander. 

– Men beslutet har tagits av fundamentet i den finska industrin. Jag har svårt att tänka mig att globala aktörer skulle vara så småaktiga att de reagerar mot regeringen eller fackets inflytande i landet. Jag tror att det måste finnas visioner om en lägesförändring i bakgrunden. Men att man gör det så här abrupt, att man inte informerat regeringen innan och inte har någon alternativ modell. Det är våghalsigt skulle jag säga.

En möjlighet är enligt Mika Helander att Skogsindustrin hoppas pressa staten att agera. 

– Jag tror att detta är en provokation, man vill reta ut björnen ur lyan och få regeringen att tillsätta arbetsgrupper för att utarbeta modeller för lokala avtal.

Frågan är vad som händer om regeringen inte reagerar som arbetsgivarorganisationen hoppas. Då står Skogsindustrin utan fredsplikt mot fackförbund som visat att de inte drar sig för att strejka.   

– Fackets verksamhetsmöjligheter ökar ju egentligen med det här. Pappersarbetarnas förbund är ett av de starkaste, när de förhandlar på företagsnivå kommer de har väldigt mycket kraft, säger Mika Helander.

– Jag tror inte att Skogsindustrin kommer att backa och sätta sig i nya kollektivavtalsförhandlingar alltför snabbt, det skulle vara en för stor prestigeförlust. Men det är en risktagning. Att produktionen stoppas är mycket större kostnad än löneförhöjningarna.

Anders Kjellberg, professor i sociologi på Lunds universitet, förvånas över det finska beskedet.

Han tror också att Skogsindustrin begår ett misstag och pekar på hur det gick till när arbetsgivarorganisationerna först grundades och kollektivavtalen blev nordisk norm.

– Anledningen till att Svenska arbetsgivareföreningen bildades 1902, förutom den politiska storstrejken för allmän rösträtt, var för att man var tvungen att ha något att sätta emot fackförbunden. Facken kunde välja ut det ena företaget efter det andra och sätta in alla sina resurser mot det. I Danmark kallades denna fackliga taktik för ”omgangsskruen”. Då fann arbetsgivarna att de måste gå ihop och centralisera, säger han till Arbetet Global.

Kjellberg känner inte till några motsvarande överväganden om att slopa kollektivavtalen bland svenska branschorganisationer, men poängterar att liknande tankegångar funnits tidigare.

År 1990 avvecklade dåvarande Svenska arbetsgivareföreningen, i dag Svenskt näringsliv, sin löneförhandlande avdelning för att decentralisera lönebildningen till de enskilda företagen och individerna.

I spetsen gick dåvarande Verkstadsföreningen, i dag Teknikföretagen, som 1995 vägrade förhandla om nytt branschavtal. 

– Ordföranden i Verkstadsföreningen Bert-Olof Svanholm ledde ABB i Västerås. Metallordföranden Göran Johnsson svarade blixtsnabbt: ”Ja, då kommer vi till Västerås i morgon och då blir det er balansräkning mot vår strejkkassa”. Verkstadsföreningen retirerade omedelbart och gick med på att förhandla, säger Anders Kjellberg.