Enligt Socialstyrelsen har hälften av landets äldre som avlidit av sjukdomen bott på ett äldreboende, och en fjärdedel har haft hemtjänst. Att vi tillåtit detta att ske är en katastrof utan like.

I förra veckan presenterades regeringens äldreomsorgslyft där 2,2 miljarder kronor ska gå till utbildning av personal inom äldreomsorgen. Det är bra. Att utbildningen kopplas till fasta tjänster och rätt till heltid kommer att göra stor skillnad, både i samhället och för de enskilda.

Men tyvärr räcker det inte.

Vi måste också säkerställa en högre bemanning inom svensk äldreomsorg. Och för detta krävs både tydligt tvingande regler och mer resurser.

Kopplingen mellan låg bemanning och förhöjda smittorisker är tydlig. Bland annat för att fler jobbar trots sjukdom när en sjukfrånvaro så markant drabbar både kollegor och brukare.

Enligt Socialstyrelsen är den generella personaltätheten undermålig i äldreomsorgen. I en intervjuundersökning anser personalen att de endast nätt och jämnt är tillräckligt många för att hantera normallägen. Men om något händer räcker de inte till.

I en studie från Kommunal svarar hela fyra av tio anställda i äldreomsorgen att bemanningen är så låg att den utgör en risk för de äldre minst någon dag per vecka.

Men att läget är så här allvarligt är ingen tillfällighet.

Landets kommuner och regioner har länge varit gravt underfinansierade. Fler än hälften av regionerna går med underskott liksom en nästan lika stor andel av kommunerna.

Enligt SKR behövs ett tillskott på 90 miljarder kronor fram till 2026 och enligt LO-ekonomerna hela 100 miljarder kronor för att avhjälpa detta.

Det ekonomiska läget kan förklara att många kommuner och regioner behövt skära ned på personalutgifter.

Men det handlar också om prioriteringar, för nedskärningarna syns särskilt där högerpartier styr liksom bland privata välfärdsutövare.

I S-ledda kommuner och regioner däremot satsas generellt mer på välfärdspersonalen. Bemanningen är högre och de fast anställda är fler. Samma skillnad syns mellan privata och offentliga aktörer inom vård och omsorg.

Dessutom gör LOV, lagen om valfrihetssystem, att kommuner och regioner fritt kan välja kriterier på välfärdsutövare vid upphandlingar. Helt godtyckligt kan de välja bort krav på fasta anställningar, skälig personaltäthet, rimliga löner eller utbildad personal.  

Det är många sammanhängande faktorer som förklarar varför coronapandemin så tragiskt drabbat svensk äldreomsorg. Och för att komma åt grundproblemen måste flera saker göras jämte det äldreomsorgslyft som regeringen nu presenterat.

Mer resurser krävs för att regioner och kommuner ska kunna erbjuda en tillräckligt bra och rättssäker äldreomsorg också på lång sikt. Och LOV måste skrotas en gång för alla. Men till det behövs tvingande regler för vad som ska godtas som en rimlig bemanning på våra äldreboenden.