Om en månad ska den statliga utredningen om arbetsrätten ha sina förslag klara.

En huvuduppgift för utredningen är att föreslå fler undantag från turordningsreglerna.

Ett annan är att stärka arbetsgivarnas ansvar för de anställdas kompetensutveckling.

Som Arbetet rapporterat tog utredningen i ett tidigare skede fram en kombinerad lösning på dessa båda uppgifter.

Alla företag, oavsett storlek, skulle få göra fem undantag från turordningen, men företag som tar ansvar för sina anställdas kompetensutveckling skulle få göra tio undantag – ett slags morot för arbetsgivarna.

Men modellen har fått kritik från facken, som ansett att den inte räcker för att ”stärka arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling”, som det står i direktiven till utredningen. Facken vill i stället se en lagstadgad rätt till kompetensutveckling.

Facken har fört fram sin kritik inte bara direkt till utredningen, utan även genom kontakter med regeringskansliet, erfar Arbetet.

Och de har av allt att döma haft framgång. Vid sitt senaste möte lade utredningen fram en annan lösning: En ny paragraf i las, som ger arbetsgivarna ansvar för att de anställda får kompetensutveckling i ”skälig” omfattning.

Med den föreslagna paragrafen skulle en anställd som blivit uppsagd i efterhand kunna kräva skadestånd för att hon eller han inte har fått tillräcklig kompetensutveckling.

Ett lagstadgat ansvar för kompetensutveckling har länge varit ett krav inte minst från Saco och dess medlemsförbund.

Kraven på kunskap ökar ständigt i arbetslivet, och då är kontinuerlig kompetensutveckling avgörande för den enskildes anställningstrygghet, resonerar Saco.

Men att slå fast i lag vilken kompetensutveckling varje anställd bör ha låter sig knappast göras.

I Saco:s förslag om lagstiftning, som lades fram i en rapport i Almedalen i somras, ingår att behovet av kompetensutveckling kan preciseras i kollektivavtal för varje bransch.

Enligt Arbetets källor ser både facken och arbetsgivarna risker för att lagen ska bli otydlig och svår att tolka. Vad som är ”skälig” kompetensutveckling skulle ytterst få avgöras i domstol.

Risken är då att den nya paragrafen leder till tvister, stick i stäv med direktivens krav att utredningens förslag ”inte ska vara tvistedrivande”.  

Vad gäller undantag från turordningsreglerna står utredningen kvar vid en utökning till fem undantag i alla företag, oavsett storlek, erfar Arbetet. I dag får två undantag göras, och bara i företag med upp till tio anställda.

Turordningen, alltså ”sist in – först ut”, fastställs normalt på varje arbetsplats för sig – eller på varje ”driftsenhet”, som det heter i las.

I dag kan facket begära att flera driftsenheter på en och samma ort slås ihop till en gemensam turordningskrets. Den möjligheten vill utredningen slopa, enligt Arbetets uppgifter.

Det skulle öka arbetsgivarens möjligheter att bestämma vem som ska jobba kvar efter en personalminskning.

Utredningen har också i uppdrag att minska skillnaden i anställningsskydd mellan fast anställda och visstidsanställda.

Redan genom utökade undantag från turordningsreglerna – vilket ju minskar skyddet för de fast anställda – kommer skillnaden mellan fast och tillfälligt anställda att krympa, påpekar fackliga källor.

Utredningen har därtill tagit fram förslag om att visstidsanställda snabbare ska få företrädesrätt till återanställning hos arbetsgivaren.

Utredningen har också i uppdrag att hitta förslag som minskar särskilt de mindre företagens kostnader i samband med uppsägning.

Som Arbetet avslöjat vill utredningen att det inte längre ska gå att ogiltigförklara uppsägningar av personliga skäl i företag med upp till 15 anställda.

Det förslaget står utredningen fortfarande fast vid, erfar Arbetet.

Det samma gäller kravet på ”tillräckliga kvalifikationer” i de fall en person med lång anställningstid bara kan få fortsatt arbete genom att byta arbetsuppgifter.

I dag får arbetsgivarna acceptera att den som omplaceras behöver upp till sex månaders upplärning för att klara de nya uppgifterna. Utredningens inriktning är att det ska räcka med en kort introduktion.