Personalbrist och oro – smittan pressar arbetsmiljön på olika sätt
Visir av overheadpapper, arbetare som är fast i sina hemländer, förskolor där bemanningen inte räcker. Och smittorisken förstås. Coronakrisen leder till arbetsmiljöproblem av vitt skilda slag.
Under torsdagen ska nya visir ha nått ut i verksamheterna i den kommunala omsorgen, innan tillverkade man själv skydd av overheadpapper och gummiband.
Visiren är till för att skydda anställda i Borlänge kommun mot smitta från sjuka brukare.
Linda Kvarnström, ordförande för Kommunal i Borlänge, säger att det nu finns sjuka personer som omfattas av den kommunala omsorgen.
– Sedan kan inte jag svara på om det är covid 19 eller vanlig förkylning, det är ju det vi inte vet.
Kommunen har mejlat ut en utbildning om hur anställda ska skydda sig. Basala handhygienrutiner är grundläggande.
Finns det förutsättningar för det överallt i verksamheterna?
– Det hade kunnat finnas mer, men om man inte kan tvätta sig är det ju sprit som gäller.
Personalbrist orsakad av att många går hem med förkylning har uppstått på vissa håll, men Linda Kvarnströms bild är att den har den gått att lösa genom att flytta folk mellan arbetsplatser.
Hon har uppfattningen att arbetsgivaren har gjort vad den kan.
– Vi hade ju önskat förkläden med ärm, men det finns inte och då har de fått tag i lösa ärmar i stället, säger hon.
I norra Stockholm är Reza Forghani regionalt skyddsombud för Kommunal, bland annat för personal på privata förskolor.
Han upplever att arbetsgivarna försöker hantera situationen på ett bra sätt men att det är svårt då det ständigt kommer nya myndighetsbeslut.
– De försöker göra en riskbedömning och sedan kommer det en ny förordning dagen efter, säger han.
Personalbristen har blivit ett stort problem då alla med förkylning ska vara hemma och det är svårt att hitta vikarier.
– Då blir det ett vägskäl, antingen ska man stänga verksamheten helt eller minska arbetstiderna eller öppettiderna.
Han känner till verksamheter där man nu diskuterar stängning av oro för att inte kunna garantera barnens säkerhet. Han önskar tydligare riktlinjer för sådana situationer.
Både Linda Kvarnström och Reza Forghani vittnar om att personal känner oro för att smittas på jobbet. Reza Forghani säger att förskolepersonalen främst oroat sig för att föräldrar som vill prata då de lämnar eller hämtar barn kan bära på smittan.
Samtidigt som själva smittan ska hanteras är arbetsplatser hårt pressade på andra sätt – å ena sidan av personalbrist så som beskrivs ovan och å andra sidan av hur verksamheten stannat upp bland annat i besöksnäringen och handeln.
Jerker Knutsson, ombudsman och regionalt skyddsombud på Handels i Göteborg, säger att förhandlingar om permitterad personal nu överröstar allt annat.
– Det bara rasar in, jag har aldrig varit med om maken, säger han om hur arbetsgivare hör av sig om att de vill permittera anställda.
Medlemmarnas frågor handlar också främst om anställningsvillkor, mindre om smittorisken.
I annan media har rapporterats om att vissa butiker nu har satt upp plexiglasskivor som skiljer kassapersonalen från anställda.
– Det är ju en variant och det kanske man borde göra på fler ställen, säger Jerker Knutsson.
Ulf Andersson, regionalt skyddsombud på Seko i Stockholm, konstaterar att smittorisken inte är så akut på arbetsplatser som han besöker ofta – så som vägbygget Förbifart Stockholm.
Han beskriver utomhusarbete där man inte är inpå varandra, eller sitter i en egen maskinhytt. Risken finns snarare på rasten.
– Det man har gjort på många ställen är att man försöker undvika att de ska gå in och äta och fika så många samtidigt, man går i skift.
Däremot har schemaläggningen och bemanningen påverkats då vissa arbetare fastnat i sina hemländer och andra blivit kvar längre än tänkt i Sverige, då gränser stängts.
De som blir kvar här får jobba mer än det var tänkt.
– Men det är ju dispenser på det. Det är ju också förståeligt att de vill jobba och inte bara sitta rakt upp och ner, de blir ju isolerade som bara den, säger Ulf Andersson.