ANALYS. Äntligen, utbrast LO:s förhandlare våren 2007.

Arbetsgivarna hade gått med på att betala in lika höga avgifter till de privatanställda arbetarnas avtalspension som till tjänstemännens. Nu skulle arbetarna komma ikapp, efter att ha släpat efter i århundraden.

Redan på 1700-talet grundlades skillnaden. Då fick statligt anställda pension. Senare följde kommunalt anställda och tjänstemännen i näringslivet.

Arbetare fick vänta på pension till folkpensionsreformen 1913.

Men de fortsatte att släpa efter. Då ATP-reformen kom 1960 och gav bra pension på inkomster upp till ett visst tak passade offentligt anställda och privattjänstemän på att omvandla sina avtalspensioner, så att de gav pension för inkomster som ATP inte täckte.

Nu visar det sig att LO:s framgång 2007 inte räckte för att jämna ut pensionsklyftorna. På papperet fick privatanställda arbetare och tjänstemän samma villkor.

Om 25-årsgränsen slopas utjämnas en klyfta mellan privat och kommunalt anställda arbetare. De senare tjänar sedan länge in pension oavsett ålder

Mårten Nilsson

I praktiken missgynnas arbetare, främst genom att avtalspensionen tjänas in först från 25 års ålder.

Arbetare, som ofta börjar jobba i 19-årsåldern, missar viktiga pensionsinbetalningar.

Oron för låga pensioner har gjort att starka LO-grupper i industrin på senare år har förhandlat sig till extra pension på egen hand.

Det har skapat nya pensionsklyftor bland arbetarna, och ökat trycket på LO att göra något.

När detta skrivs förhandlar LO med Svenskt Näringsliv om avtalspensionen på nytt. LO:s viktigaste krav är att pengar ska sättas in på pensionskontot från första arbetsdagen.

Problemet är att det kan skapa nya klyftor. I handeln, restaurangnäringen och bemanningsföretagen är var tredje anställd under 25 år.

Att börja betala pensionspengar till de unga motsvarar kostnaden för en löneökning med 1,3–1,5 procent för alla anställda i branschen.

Nu visar det sig att LO:s framgång 2007 inte räckte för att jämna ut pensionsklyftorna. På papperet fick privatanställda arbetare och tjänstemän samma villkor

Mårten Nilsson

Servitriser och butiksbiträden kan därmed tvingas avstå en betydande del av sin löneökning det kommande året för att få bättre pension.

Medan exempelvis buss- och taxichaufförer, som nästan alla är över 25 år, slipper. Arbetsgivarna håller hårt på att ökade pensionskostnader ska räknas av från löneökningarna i varje bransch för sig.

Om 25-årsgränsen slopas utjämnas en klyfta mellan privat och kommunalt anställda arbetare. De senare tjänar sedan länge in pension oavsett ålder.

Men de kommunalt anställda kan snart dra ifrån igen. De förhandlar redan om en ny höjning av inbetalningarna till sin avtalspension.

Och till skillnad från de privatanställda har de som jobbar i kommunerna inte behövt betala tidigare förbättringar av pensionen genom att avstå löneökningar. De räknar med att inte behöva göra det den här gången heller.

Än en gång kan de privatanställda arbetarna få kämpa för att komma ikapp.