Så slåss svenska facken mot minimilöner i Europafacket
Svenska fack kämpar för att stoppa Europafackets skrivelse om minimilöner. På fredag avgörs om de lyckas, eller om texten går vidare till kommissionen.
Striden om minimilöner har trappats upp inom Europafacket, ETUC. Denna vecka ska facket ta ställning i ett antal frågor om minimilön som ställts av kommissionen.
Två tredjedelar av rösterna från Europafackets medlemsorganisationer måste godkänna skrivelsen för att den ska lämnas vidare. De svenska facken jobbar nu hårt för att texten ska stoppas i en omröstning som ska vara klar på fredag.
– Vi har ett enhetligt beslut från LO:s styrelse att rösta nej till Europafackets skrivelse, och våra medlemsförbund jobbar för att även de branschfederationer där de ingår ska rösta nej, säger LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin.
EU-kommissionen tog i januari ett första steg mot att införa minimilöner i EU. En rad frågor skickades då ut till arbetsmarknadens parter på EU-nivå i något som kallas ett första samråd. På måndag ska kommissionen ha fått in svaren.
Det är svaret från Europafacket, ETUC, som de svenska facken inom LO, TCO och Saco nu vill stoppa.
– Det är inte tydligt uttryckt, men det finns skrivelser som tyder på att Europafacket förespråkar ett direktiv, och det kan vi givetvis inte ställa upp på säger Magnus Lundberg, jurist på TCO.
De svenska facken anser också att Europafackets svar, som omfattar 27 tätskrivna sidor inklusive bilagor, är allt för detaljerat och att facket målar in sig i ett hörn i onödan.
EU-kommissionen har tydligt markerat att den vill införa minimilöner i hela EU. Det kan antingen ske genom bindande direktiv, eller mjukare rekommendationer.
LO hoppas på det senare och på att rekommendationerna bara ska gälla de 22 EU-länder som redan har lagstadgade minimilöner.
Medan många i östra och södra Europa ser en chans att höja lönerna genom EU ser nordiska och svenska fack minimilöner som en risk för motsatsen.
Minimilöner är också svårt att förena med den svenska arbetsmarknadsmodellen där det är fack och arbetsgivare som beslutar om lönerna.
– Vi tycker ju genuint illa om att politiker ska gå in och bestämma på arbetsmarknadens område. Med en lagstadgad minimilön kan lönerna plötsligt styras av politiska intressen och strategier, säger Therese Guovelin.
Om Europafacket går vidare med den skrivelse som föreslagits riskerar sprickan inom Europafacket att fördjupas, varnar hon. Det är bättre att inte lämnar något svar alls i detta skede, anser LO. Europafacket kan istället lämna sina synpunkter vid det andra samråd som EU-kommissionen väntas dra igång den 29 april.
Om de svenska facken lyckas stoppa skrivelsen blir klart i helgen, eftersom omröstningen avslutas vid midnatt på fredag. De svenska facken har fört samtal med sina systerorganisationer i Europa, och några överväger att avstå från att ta ställning till i frågan. Det kan räcka för att stoppa skrivelsen eftersom det krävs att två tredjedelar röstar ja.
– Läget är verkligen osäkert. Det kommer att bli knappt åt det ena eller andra hållet, så vi får se hur det går, säger Therese Guovelin.
Fyra LO-argument mot minimilöner i EU
- EU har inte rättsliga befogenheter att ge direktiv om löner, anser LO, PTK och Svenskt Näringsliv. När Sverige gick med i EU 1994 fick de ett löfte om att den svenska arbetsmarknadsmodellen skulle bevaras. Parterna hänvisar även till artikel 153.5 i EUF-fördraget som garanterar föreningsrätten, strejkrätten och rätten för arbetsmarknadens parter att reglera lön.
- Om det införs en minimilön i EU finns risken att svenska kollektivavtal måste allmängiltigförklaras, det vill säga upphöjas till lag. Politiker skulle också få inflytande över minimilönen och kunna sänka eller höja den av strategiska skäl.
- Fack och arbetsgivare skulle förlora en viktig uppgift. Risken finns att organisationerna skulle försvagas och färre kollektivavtal tecknas.
- Det skulle sänka de lägstalöner som finns i många kollektivavtal. De avtalade lägstalönerna ligger i dag till största del över de nivåer som diskuteras i EU, där 60 procent av medianlönen anges som ett riktmärke. 1 procent av arbetstagarna i Sverige tjänar så lite, enligt statliga Medlingsinstitutet, och de är oftast under 20 år eller deltidsarbetande.