En spottkopp i kretsen av avtalssekreterare. Om det inte går att enas om någonting annat, så går det alltid att enas om att Pekka är en skurk.

”Pekka” är Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare sedan 2008. Orden är Anders Ferbes, förbundets ordförande mellan 2012 och 2017.

Vi backar närmare 30 år. Anders Ferbe håller i en kurs för fackligt förtroendevalda. En av deltagarna, drygt 20 år gammal från Saab i Trollhättan, sticker ut.

– Han märktes. Trots att han var så ung hade han en facklig och politisk kunskap som var imponerande.

– När vi väl tog upp honom till förbundskontoret var vi rätt säkra på att det där var en väldigt bra rekrytering, säger Anders Ferbe.

November 2019. Efter tre år av arbetsfred drar det ihop sig till ny avtalsrörelse. IF Metall har bjudit in till presslunch i samband med förbundets avtalsråd i Stockholm.

Ordförande Marie Nilsson svarar på allmänna frågor kring avtalsrörelsen. Bredvid henne sitter Veli-Pekka Säikkälä och äter wallenbergare med skirat smör och potatispuré. 

Marie Nilsson får en fråga, börjar svara, men efter en stund tar avtalssekreteraren över och utvecklar svaret.

Något som upprepas vid flera tillfällen under lunchen. När det gäller detaljerna är det han som har koll.

Som en grå eminens har Veli-Pekka Säikkälä gått från att med knapp majoritet vinna valet till avtalssekreterare vid kongressen 2008 till att i dag vara en av de absolut viktigaste spelarna när det handlar om svensk lönebildning.

Det är industrinormen, det så kallade märket, som ska gälla. Den konkurrensutsatta industrin ska bestämma takten på löneökningarna.

– De regelverk han försöker skapa utgår väldigt mycket från IF Metalls situation. Det är kanske så med oss alla andra, att vi själva utgår från vår egen verklighet, men i slutänden blir det hans verklighet som gäller, säger Fastighets avtalssekreterare Jari Visshed.

Veli-Pekka Säikkälä har 15 år i facket toppskikt

Byggnads Torbjörn Hagelin instämmer:

– Det är hans pipa man ska dansa efter. 

Men det finns fler kontroversiella turer där IF Metall tagit strid inom LO.

Krisavtalet 2009. Yrkesintroduktionsavtalet 2010. Spräckt LO-samordning på grund av kvinnopotterna 2011.

Förhandlingar om anställningstryggheten 2015 och 2019.

I alla de turerna har Veli-Pekka Säikkälä spelat en central roll. 

Det gällde inte minst det kritiserade krisavtalet då Stefan Löfven var ordförande för IF Metall. 

Om du frågar Anders Weihe, till helt nyligen förhandlingschef på Teknikföretagen, hade det inte blivit något avtal utan ”Pekka”.

– Idémässigt var Löfven över huvud taget inte med. Han vågade inte, för han är ganska feg som person, och då blev Pekka väldigt ensam. Det var han som fick fronta och på det sättet fick han ta all skit för det.

Det var 2009. Nu väntar nästa fajt: Avtalsrörelsen 2020. 

Fram till nu har Veli-Pekka Säikkälä hårdnackat försvarat att det är industrins löner som ska vara styrande. Men kritiker tycker sig se ett nytt tonläge från honom.

– Det är ju under hans tid som man har börjat nagga lite i kanten på märket. Det kan tyda på att han ser med viss realism på att man måste hålla ihop en fackföreningsrörelse, att det krävs lite eftergifter, säger Jan-Olov Carlsson, ordförande för Volvo lastvagnar i Umeå.

Han sitter även i IF Metalls avtalsråd och hamnar där ofta på kollisionskurs med förbundsledningen, bland annat när det gäller industrinormeringen.

Att Veli-Pekka Säikkälä är tongivande på svensk arbetsmarknad är alla överens om. Men är han också en skicklig förhandlare? 

– Han är i särklass på arbetarsidan, eller över huvud taget. Han är i en särklass när det gäller både LO- och PTK-sidan, säger Anders Weihe från Teknikföretagen, som beskriver honom som en lösningsinriktad, kreativ konstnärssjäl.

Även Niklas Hjert, till helt nyligen förhandlingschef på Unionen, som är ett annat av förbunden inom industrin, är imponerad.

– Han är en person som jag alla dagar i veckan gärna själv skulle vilja bli företrädd av. Han är orädd och tar alltid ett tydligt avstamp i vem hans uppdragsgivare är, medlemmarna i hans förbund och deras verklighet.

Kritikerna är något försiktigare i sina omdömen. 

– Jag utgår från att han är en skicklig förhandlare, annars skulle han inte ha den position han har inom IF Metall, säger till exempel Torbjörn Hagelin.

När det gäller temperament och argumentationsstil spretar omdömena mer. 

Alltid balanserad, menar vissa. Hetsig och med en räv bakom örat, menar andra.

– Det har han också varit väldigt noga med att lära oss, att alltid jobba framåt, sitta kvar i förhandlingen och behålla lugnet, säger Marianne Sund, klubbordförande på Berendsen textil i Ockelbo, som har suttit i avtalsdelegationen för IF Metalls tvätteriavtal de senaste fyra avtalsrörelserna.

Hon tycker att Veli-Pekka Säikkälä alltid står upp för att försvara tvätteriarbetarnas löner.

– Veli-Pekka kom in och hjälpte oss när vi var på väg att stranda och gå i strejk. Vi fick ett bra stöd där.

Från motparten är omdömet ett annat.

– Han har ett ganska rejält temperament, men samtidigt är han inriktad på att hitta lösningar. Vi har ju hamnat i situationer där vi varit rejält osams, men det brukar gå över ganska fort, säger Anders Weihe.

Även i LO:s avtalsråd, där förbundens avtalssekreterare möts, kan det stundtals gå hett till.

– Det som är uppfriskande med Pekka är att man kan ha väldigt bra och raka diskussioner med honom. Men visst kan han vara upprörd och förbannad. När han är sur kan man tycka att kvaliteten sjunker ibland, säger Jari Visshed på Fastighets.

– Bråk skulle jag inte vilja säga, men det blir högljudda diskussioner ibland, menar Torbjörn Hagelin.

Men även i de egna leden finns synpunkter på Veli-Pekkas Säikkäläs debatteknik.

– Jag tycker att han, som representant för förbundsledningen, är väldigt snabb på att låsa in sig i en försvarsposition och inte vara speciellt ödmjuk inför synpunkter, kritik och invändningar, säger Jan-Olov Carlsson.

Från förbunden som är med och förhandlar fram industriavtalet är omdömena lite mer försiktiga.

– Jag tycker att vi alltid har haft en bra dialog. Sedan måste man vara medveten om att när man ska förhandla fram avtal och villkor som berör väldigt många människor är det klart att det blir laddade situationer, säger Niklas Hjert. 

Madelene Engman är avtalssekreterare för GS-facket, som tillsammans med Livs och IF Metall är de LO-förbund som ingår i industrisamordningen.

– Veli-Pekka är en person med väldigt lång och gedigen erfarenhet från fackligt arbete. Han är väldigt påläst och har goda argument för sina synpunkter. Och han kräver att man själv argumenterar väldigt bra för att kunna övertyga honom. Men jag upplever att när man väl gör det så kan han ge med sig.

Samtidigt framhåller hon att hans stil skiljer sig från hennes egen.

– Jag är ju betydligt nyare på posten, men jag har en annan approach. Jag gillar inte att pressa folk att komma till beslut, oavsett om det är arbetsgivare, medlemmar, förtroendevalda eller kamrater i andra förbund. Nu säger jag inte att Pekka gör det …

Men lite säger du att han gör det?
– Nej, men det är klart att när vi sitter och försöker komma överens inför en samordning eller så där, då är han väldigt, väldigt orädd att ta ett beslut. Och kraftfull i de delarna. 

– Men också, på grund av erfarenheten, förstår han att det finns gränser för hur tuff man kan vara.

Efter 15 år i IF Metalls absoluta toppskikt är Veli-Pekka Säikkälä en av veteranerna i LO-leden. Och som sagt: en nyckelspelare.

– De senaste 20 åren är det Pekka som har varit arkitekten bakom Metalls hållning, Han har varit oerhört viktig, förklarar Anders Weihe. 

Jan-Olov Carlsson, Umeå, menar att Veli-Pekka Säikkäläs ställning dessutom stärkts på senare år.

– I avtalsfrågor har han haft ett stort inflytande under en lång period. Ännu större har det blivit sedan Ferbe slutade. Ferbe hade ambitionen att vara med och bestämma fullt ut i de här frågorna. Något som Marie Nilsson inte haft än. Så hans roll har vuxit.

Även Anders Ferbe understryker Veli-Pekka Säikkäläs avgörande inflytande.

– Han har haft en stor betydelse under de första 20 åren av det här millenniet. Han är kanske den som har betytt allra mest för svensk lönebildning och avtalsstruktur.